1 500 ton platsgjuten betong har räddats från rivning

Teknikhöjden ligger i norra delen av campus Albano i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1960-talet och har använts som teknik- och kontorsbyggnad. Den omfattar cirka 4 200 kvadratmeter fördelade på tre huskroppar och har en platsgjuten betongstomme, innerväggar av lättbetong och betong samt prefabricerade fasadelement i betong.

Fastigheten ägs av Akademiska Hus och har stått tom under senare år. Enligt en sedan länge beslutad detaljplan ska byggnaden rivas. I stället för att genomföra enbart konventionell rivning har fastighetsägaren tillsammans med NCC undersökt om den befintliga betongstommen kan delas upp i bärande element och användas i nya byggnader.

Arbetet ingår i Återhus 3.0, ett forsknings- och innovationsprojekt som leds av forskningsinstitutet RISE och delfinansieras av Vinnova. Satsningen syftar till att utveckla metoder för återbruk av tunga, bärande konstruktionsdelar i bland annat betong och stål. I projektet ingår fastighetsägare, entreprenörer, konstruktörer, forskare och andra aktörer som tillsammans arbetar med teknisk kvalitetssäkring, projektering, logistik, regelverk och affärsmodeller.

Återhus 3.0 omfattar sex demonstrationsprojekt där metoderna ska prövas i praktiken. Teknikhöjden är ett av dessa och skiljer sig från traditionellt återbruk genom att det är en platsgjuten stomme som demonteras. Dessutom har arbetet genomförts utan att det från början funnits en bestämd mottagare för byggdelarna.

Akademiska Hus och NCC inledde sitt samarbete kring Teknikhöjden i januari 2025. Demonteringsarbetet påbörjades i början av 2026.

Nu kan NCC redovisa resultatet av demonteringen. Den befintliga platsgjutna betongstommen omfattade omkring 2 280 ton, varav cirka 1 500 ton har demonterats och efter kontroll bedömts kunna återbrukas.

Det motsvarar 66 procent av stommen, vilket är något under det tidigare kommunicerade målet på 70 procent men över projektets ursprungliga demonteringsmål på 50 procent.

Under projekteringen bedömdes 71 procent av den platsgjutna stommen kunna återbrukas. Utfallet blev något lägre efter demontering och kontroll av elementens skick.

– Projektets fokus har varit att undersöka och visa hur en platsgjuten betongstomme kan demonteras för återbruk, utan att det finns en på förhand bestämd mottagare, säger Daniel Ottosson, gruppchef inom konstruktion på NCC, till Betongvärlden.

Av den ursprungliga stommen har ytterligare cirka 190 ton demonterats men kasserats, medan omkring 600 ton har hanterats genom konventionell rivning. Återbruksandelen avser den platsgjutna stommen ovan mark och grund. De redovisade tonnagen är avrundade.

Dessutom har 204 ton prefabricerade betongfasadskivor demonterats. Inget av detta material har enligt Daniel Ottosson bedömts kunna återbrukas.

Teknikhöjdens tre huskroppar har haft olika tekniska förutsättningar. Den största valdes ut för en mer omfattande demontering, medan de övriga bedömdes vara svårare att dela upp i byggdelar lämpade för återbruk.

Daniel Ottosson är en av tre nominerade till Årets Betongkonstruktör på Betonggalan den 26 november. Nomineringen gäller Daniel Ottossons arbete med att utveckla de konstruktionslösningar som gjort demonteringen av Teknikhöjden möjlig.

Att återbruka en platsgjuten betongstomme innebär andra tekniska förutsättningar än att demontera prefabricerade element. I en platsgjuten konstruktion har bjälklag, väggar och andra bärande delar gjutits samman och dimensionerats för att fungera som en helhet.

När konstruktionen sågas upp förändras dess lastvägar och stabilitet. Varje element måste kunna skiljas från stommen utan att den kvarvarande konstruktionen blir instabil. Samtidigt måste de uttagna delarna tåla lyft, transport och framtida belastningar i en annan byggnad.

Daniel Ottossons arbete har bland annat omfattat undersökningar av betongens egenskaper och den befintliga armeringen, indelning av konstruktionen i lämpliga element samt framtagning av handlingar för sågning, lyft och tillfällig stabilisering.

I nomineringen till Årets Betongkonstruktör beskrivs hur arbetet genomförts i ett projekt där etablerade standarder och beprövade metoder för just denna typ av återbruk saknats.

Den ursprungliga demonteringsplanen omfattade 564 betongelement med en sammanlagd volym på cirka 730 kubikmeter och en vikt på omkring 1 820 ton. Efter genomförd demontering är det alltså cirka 1 500 ton som bedömts kunna användas på nytt.

En viktig del av arbetet har varit att säkerställa att de demonterade elementen har de egenskaper som krävs för att kunna användas som bärande konstruktioner.

Enligt Daniel Ottosson har projektet tagit fram en process för undersökning, kontroll och dokumentation. Elementens mått, materialegenskaper, armering och beständighet har verifierats i samarbete mellan konstruktör och provningsleverantör.

Därmed finns ett tekniskt underlag för framtida användning, men det innebär inte att delarna automatiskt är godkända för en ny byggnad.

– Ett slutligt godkännande kräver dock att de uppfyller de specifika krav som ställs i den nya byggnaden, säger Daniel Ottosson till Betongvärlden.

Det är en viktig skillnad mellan materialåtervinning och återbruk av bärande betong. Vid materialåtervinning kan betongen krossas och exempelvis användas som ballast. Vid återbruk ska den ursprungliga konstruktionsdelen behålla sin funktion och kunna ta upp laster i en ny byggnad.

Det innebär att betongens hållfasthet, armering, beständighet och eventuella skador måste vara tillräckligt väl dokumenterade. För äldre konstruktioner kan bland annat karbonatisering och armeringskorrosion påverka möjligheten till fortsatt användning.

Enligt Boverkets vägledning måste återbrukade bärverksdelar uppfylla samma grundläggande krav på bärförmåga, stadga och beständighet som nytillverkade delar. Ansvaret för att kraven uppfylls ligger hos byggherren i det mottagande projektet.

Eftersom det inte funnits någon bestämd mottagare för Teknikhöjdens betong har projektet behövt undersöka och dokumentera egenskaperna utan att känna till exakt vilka belastningar och konstruktionslösningar elementen senare ska användas för.

Trots att demonteringen har gett omkring 1 500 ton betong som bedömts kunna återbrukas återstår arbetet med att få materialet installerat i nya byggnader.

Daniel Ottosson bekräftar att inget av elementen ännu har återmonterats. De är reserverade för framtida användning, men deras slutliga fördelning mellan olika mottagarprojekt är inte fastställd.

Arbetet med att matcha elementen mot nya byggprojekt pågår. Enligt Daniel Ottosson har två huvudsakliga konstruktionsprinciper undersökts.

Den ena innebär att en ny byggnad projekteras utifrån de återbrukade elementens mått och egenskaper. Den befintliga betongen får då styra delar av byggnadens utformning och stommen kompletteras med nya konstruktioner där det behövs.

Den andra innebär att återbrukade element förs in i ett byggprojekt som redan har en planerad stomme. Då används de där deras dimensioner och egenskaper passar utan omfattande anpassningar.

– Båda alternativen har utretts och båda är aktuella för de tilltänkta mottagarna, säger Daniel Ottosson till Betongvärlden.

AIX Arkitekter har medverkat i projekteringen och undersökt hur elementen skulle kunna användas i nya byggnader. Bland alternativen finns bostäder, hotell och studentbostäder. Byggnader med kortare spännvidder har bedömts vara särskilt lämpliga för vissa av de återbrukade bjälklagen.

Erfarenheterna från Teknikhöjden visar enligt Daniel Ottosson att det inte främst är de konstruktionstekniska frågorna som återstår att lösa.

– De största utmaningarna handlar om logistik, tidssamordning, ansvarsfördelning och affärsmodeller mellan donator och mottagare, säger Daniel Ottosson till Betongvärlden.

En byggnad som ska demonteras behöver inte ha samma tidplan som det projekt som senare ska använda materialet. Om mottagarbyggnaden ännu inte är projekterad eller har fått byggstart måste de demonterade elementen mellanlagras.

För stora betongdelar medför det särskilda krav på lyft, transporter, upplagsplatser och hantering. Det måste också finnas en tydlig ansvarsfördelning mellan den som lämnar ifrån sig byggdelarna och den som ska använda dem.

Frågorna omfattar bland annat vem som ansvarar för kvalitetssäkring, skador under transport och lagring, anpassningar till nya konstruktioner och den dokumentation som krävs inför återmontering.

Ett av målen med Återhus 3.0 är därför att utveckla fungerande processer och affärsmodeller för hela kedjan, från demontering till användning i en ny byggnad.

Ekonomin är en annan fråga som återstår att utvärdera. Återbruk av bärande betong innebär kostnader för bland annat inventering, provning, konstruktionsprojektering, sågning, lyft, transporter och lagring.

Dessa behöver jämföras med kostnaden för konventionell rivning och tillverkning av motsvarande nya byggdelar.

Någon sådan fullständig jämförelse finns ännu inte tillgänglig för Teknikhöjden.

– Det kommer att finnas en uppskattad kostnadsjämförelse mellan återbruk och konventionell rivning men den är inte färdigställd och presenterad ännu, säger Daniel Ottosson till Betongvärlden.

Projektets huvudsakliga syfte har hittills varit att undersöka och verifiera den tekniska och praktiska genomförbarheten. Enligt Daniel Ottosson har arbetet visat att de största osäkerheterna snarare finns i organisationen av återbruket än i själva demonteringen.

Daniel Ottosson pekar samtidigt på att byggbranschen har etablerade och effektiva processer för nytillverkade byggprodukter, medan motsvarande system för återbrukade konstruktionsdelar ännu inte finns i samma omfattning.

– I dag är samhället organiserat kring att det är relativt billigt att köpa nya material och produkter, samtidigt som befintliga konstruktioner ofta betraktas som avfall som rivs, deponeras eller i bästa fall materialåtervinns, säger Daniel Ottosson till Betongvärlden.

För att återbruk ska bli ekonomiskt konkurrenskraftigt i större skala behöver bland annat logistiken, lagringsmöjligheterna och marknaden för återbrukade byggdelar utvecklas, enligt Daniel Ottosson.

Teknikhöjden har också nominerats till Årets Miljöpris på Betonggalan 2026.

I underlaget till nomineringarna redovisas en potentiell klimatbesparing på cirka 170 ton koldioxidekvivalenter. Beräkningen utgår från en tidigare angiven betongvolym på omkring 730 kubikmeter och ett referensvärde på cirka 230 kilo koldioxidekvivalenter per kubikmeter för nytillverkad betong i hållfasthetsklass C30/37.

Det är en beräknad potential och inte ett verifierat slutresultat från återbruket.

Den faktiska klimatbesparingen beror bland annat på hur stor del av de demonterade elementen som slutligen används, vilka nytillverkade konstruktionsdelar de ersätter och vilka utsläpp som uppstår vid transport, lagring, bearbetning och återmontering.

AIX Arkitekter har i sin projektbeskrivning även redovisat en möjlig minskning av koldioxidutsläppen med cirka 50 procent vid återbruk av betongbjälklag jämfört med nyproducerade motsvarigheter. Det är en separat jämförelse och inte samma beräkning som den angivna besparingen på 170 ton.

Daniel Ottosson är nominerad till Årets Betongkonstruktör tillsammans med Fredrik Hellquist från Sitowise och Gustav Good från WSP. I kategorin Årets Miljöpris är Teknikhöjden nominerat tillsammans med Heidelberg Materials EvoBuild och Swedboards EMS-system.

Vinnarna utses på Betonggalan den 26 november på Grand Hôtel i Stockholm.

För de demonterade betongelementen från Teknikhöjden pågår fortfarande arbetet med att identifiera mottagande byggprojekt. Ett slutligt godkännande för återbruk kan ske först när elementens dokumenterade egenskaper har prövats mot kraven för de nya konstruktionerna. Något datum för den första återmonteringen har ännu inte redovisats.