Kvinnor i bygg: Ny mark, gamla hjulspår – och nästa stora kliv

Det finns alltid ett före och ett efter förändring.

När Emmeline Pankhurst anno 1903 samlade sina medsystrar i den brittiska rösträttsorganisationen Women’s Social and Political Union hade hon fått nog av väntan. Under parollen ”Deeds, not words” (”handling, inte ord”, red. anm.) inleddes den kraftmätning som skulle komma att förändra historien. Rösträttskampen vann mark även utanför Storbritanniens gränser och 1921 gick svenska kvinnor till valurnorna i ett riksdagsval för första gången. Sju år senare gav suffragetternas enträgna kamp slutligen resultat på hemmaplan. Brittiska kvinnor fick rösträtt på samma villkor som män.

Drygt ett sekel efter det svenska genombrottet har kampen för kvinnors inflytande antagit andra former. Frågan om kvinnors inflytande lever emellertid vidare, inte minst inom samhällsbyggandet.

Siffrorna berättar inte allt

Enligt Byggföretagens statistik, som bygger på uppgifter från Statistiska centralbyrån, SCB, var 39 300 av de totalt 367 000 sysselsatta inom svensk byggverksamhet kvinnor under 2025. Det motsvarar 11 procent.

Inom fastighetsbranschen är fördelningen betydligt jämnare. Där är omkring 43 procent av de anställda kvinnor, enligt Fastighetsägarna. En liknande fördelning syns i stiftelsen Allbrights kartläggning från 2024, då kvinnor utgjorde 41 procent av ledningsgrupperna i börsnoterade fastighetsbolag.

Det visar å ena sidan på framåtrörelse i samhällsbyggandet, om än i olika takt. Desto mindre säger statistiken förstås om kvinnors möjligheter att påverka och göra karriär. ByggFramtid har därför pratat med fyra kvinnor från olika delar av branschen om hur de ser på utvecklingen.

Från udda fågel till självklar

Lisa Lundin, hållbarhetschef på fastighetsrådgivningsföretaget Novier, har arbetat inom bygg och fastighet sedan 2006. Hon minns en bransch där kvinnorna var få och akademiker ett relativt ovanligt inslag på byggsidan.

– Det var snällt och alla var glada att vi kom, men man var verkligen en udda fågel, säger hon till ByggFramtid.

I dag upplever hon en betydligt jämnare könsfördelning, framför allt inom fastighetsbranschen, även om kvinnorna fortfarande är för få inom teknisk förvaltning.

Anna Munkstierna, försäljningsansvarig för den globala byggmaterialkoncernen Etex i Sverige, känner igen utvecklingen. Under sina snart 15 år i byggbranschen har hon arbetat med såväl produktion som ledarskap och företagsledning, och mer än en gång tvingats bevisa sig själv i byggbaracken.

I dag möter hon yngre kvinnor som tar sin plats med en helt annan självklarhet. Ett skifte hon även märker hos sig själv.

– Det märkliga är att jag nästan aldrig tänker på att jag är kvinna i byggbranschen längre. Jag tänker på jobbet, kunden, affären, teamet och resultatet. För mig är det ett väldigt tydligt tecken på att något faktiskt har förändrats, säger hon till ByggFramtid.

Den självklarheten återkommer även hos Dalia Ramzi, vd för bygg- och anläggningsföretaget Sh bygg. Under sina fem år i branschen har hon sett fler kvinnor ta plats, både i olika yrkesroller och på ledande poster. Det verkliga framsteget ligger emellertid i vem som får förtroende, ansvar och möjlighet att faktiskt påverka. Det kräver ett arbete som sträcker sig bortom rekryteringen, till vem som får utvecklas, växa och vill stanna kvar.

En plats vid bordet räcker inte

Att kvinnor syns i fler sammanhang är en sak. Vilket inflytande de faktiskt har en annan.

Det vet även Susanna Linné Korpe, CFO och COO på bostads- och fastighetsbolaget ByggVesta, som arbetat i fastighetsbranschen sedan 2010.

Under sina år i branschen har hon sett en tydlig förändring där fler kvinnor har tagit plats i ledningsgrupper och styrelserum. Samtidigt har hon upplevt att representation inte alltid innebär verkligt inflytande. Hon minns kvinnliga styrelseledamöter som betraktades som inkvoterade och vars synpunkter inte gavs samma tyngd som männens.

– Vi har kommit långt när det gäller representation, men jag tycker att vi behöver flytta fokus från vilka som sitter runt bordet till vilka som faktiskt har mandat att påverka. Jämställdhet handlar i grunden om hur vi fördelar makt, ansvar och möjligheter, säger hon till ByggFramtid. 

Hon menar att mycket avgörs långt innan de formella besluten fattas. Vem får förtroendet att driva en viktig affär? Vem får tillgång till kapital, strategiska uppdrag och informella nätverk? Och vem blir rekommenderad när nästa möjlighet uppstår?

– Det är lätt att mäta hur många kvinnor som finns i en ledningsgrupp. Betydligt svårare är det att mäta hur inflytandet faktiskt fördelas, säger hon.

Här får hon medhåll av Dalia Ramzi, Anna Munkstierna och Lisa Lundin, som alla betonar vikten av att jämställdheten får genomslag i vardagen.

Dalia Ramzi konkretiserar frågan genom att rikta blicken mot de beslut som fattas i den dagliga verksamheten.

– Vem får leda nästa projekt? Vem uppmuntras att söka en chefsroll? Vems kompetens uppmärksammas? säger hon.

Anna Munkstierna resonerar på liknande sätt. Hon vill se kvinnor i alla delar av verksamheten, från teknik och produktion till affärer och företagsledning, med verkligt mandat att påverka.

En viktig del i det är förstås kulturen på arbetsplatserna. I Byggchefernas Machoindex 2026 uppger hälften av de tillfrågade cheferna att de upplever uttryck för machokultur på sina arbetsplatser. Det är samma nivå som 2025 och en ökning med fem procentenheter sedan mätningarna inleddes 2020.

Bilden blir därmed tudelad. Fler kvinnor tar plats och gör karriär, samtidigt som invanda hjulspår lever kvar.

Vem bestämmer vad som räknas?

De normerna väcker samtidigt frågor om vilka egenskaper och kompetenser som värdesätts i branschen, och vilka som skulle behöva få större utrymme. Men hur skulle det kunna se ut i praktiken?

Lisa Lundin lyfter fram samarbete, noggrannhet och förmågan att se människorna bakom projekten. Hon efterlyser en bredare syn på affärsnytta, där sociala värden, välmående organisationer och fungerande arbetsplatser ges större betydelse.

Enligt henne finns det också anledning att fundera över hur prestation belönas. Högre lön är ett sätt. Tid och vardagsbalans ett annat som har en påverkan på kvinnors vilja att ta högre positioner.

Susanna Linné Korpe ser en stor potential i att tydligare koppla samman företagskultur, ledarskap och affärsmässigt värdeskapande. Med en bakgrund inom ekonomi och finans menar hon att det som traditionellt betraktats som mjuka värden ofta har en avgörande betydelse för de hårda resultaten.

– Vi är väldigt bra på att mäta finansiella nyckeltal, men betydligt sämre på att förstå vad som faktiskt driver dem. För mig är kultur inte en fråga vid sidan av affären, utan en del av affärsstrategin, säger hon och fortsätter: 

– Jag tror att vi behöver sluta ställa mjuka och hårda värden mot varandra. De är beroende av varandra. När människor känner tillit, har en gemensam riktning och ges möjlighet att växa, skapar vi också förutsättningar för bättre beslut, högre effektivitet och långsiktig lönsamhet.

Som ett av flera mått på utvecklingen följer ByggVesta medarbetarnas engagemang genom bland annat eNPS, som ökat från omkring noll 2024 till över +50 i dag. För Susanna är det dock inte själva nyckeltalet som är det viktiga.

– Ett högt eNPS är inte målet i sig, utan en indikation på att vi rör oss i rätt riktning. Det verkliga värdet uppstår när engagemanget omsätts i handling, ansvarstagande och resultat, konstaterar hon.

Fler perspektiv, färre schabloner

Det finns många sätt att leda, fatta beslut och skapa resultat. Ändå lever vissa föreställningar om hur en ledare bör vara kvar. Lisa Lundin menar att bilden fortfarande färgas av stereotypt manliga ideal, som långt ifrån alla känner igen sig i, oavsett kön. Samtidigt finns det gott om förebilder som visar att ledarskap kan se ut på andra sätt. Något hon gärna vill se mer av.

Även Anna Munkstierna lyfter värdet av olika erfarenheter och perspektiv, oavsett kön. Dalia Ramzi sätter fingret på den gemensamma nämnaren:

– Jag tror inte att alla kvinnor bidrar med samma saker, lika lite som alla män gör det, säger hon till ByggFramtid.

Susanna Linné Korpe påpekar samtidigt att diskussionen om vad kvinnor respektive män tillför även riskerar att cementera de föreställningar som branschen behöver lämna bakom sig.

– Jag tror att vi behöver vara försiktiga med att tillskriva kvinnor och män olika egenskaper. Det är inte könet i sig som skapar värde, utan kombinationen av erfarenheter, perspektiv och sätt att tänka. 

Hon menar att styrkan uppstår när vi bygger team med människor som kompletterar och utmanar varandra.

– Om alla runt bordet har liknande bakgrund, erfarenheter och referensramar finns en risk att vi också kommer fram till liknande slutsatser. Vi behöver människor som vågar ifrågasätta våra sanningar. Det är ofta där utvecklingen börjar, säger hon. 

Nästa generation ska slippa be om lov

Så hur skulle de vilja kratta manegen för dem som kommer efter?

För Dalia Ramzi börjar det med tydligare vägar till ansvar och inflytande. Medarbetare behöver veta vad som krävs för att ta nästa steg, och ledare måste bli bättre på att se kompetens och ge människor chansen.

För Susanna Linné Korpe handlar nästa steg om att skapa förutsättningar för fler kvinnor att ta ansvar, påverka och växa, utan att behöva anpassa sig till en förutbestämd bild av hur en ledare ska vara.

– Jag skulle vilja se fler kvinnor som vågar ta sig an nya roller och utmaningar innan de känner sig helt redo. Men vi kan inte lägga hela ansvaret på kvinnorna själva. Vi som redan har inflytande behöver bli bättre på att se potential, öppna dörrar och ge andra förtroendet att växa, säger hon. 

Hon betonar särskilt betydelsen av de informella strukturerna och det personliga ansvar som följer med en ledande position.

– Det är lätt att prata om att vi vill se fler kvinnor i ledande roller. Den verkliga frågan är vad vi själva gör för att det ska hända. 

För henne handlar framtidens ledarskap därför ytterst om att skapa organisationer där fler människor får möjlighet att bidra fullt ut.

– Min förhoppning är att nästa generation inte ska behöva lägga energi på att bevisa att de hör hemma i rummet, utan istället kunna lägga all sin kraft på vad de faktiskt vill åstadkomma, säger hon.

Anna Munkstierna vill framför allt att yngre kvinnor ska få använda sin energi till att utvecklas inom sitt yrke, snarare än att fundera över hur de förväntas uppträda för att passa in.

– Jag vill inte heller att kvinnor ska behöva bli mer lika män för att passa in i byggbranschen, understryker hon.

Lisa Lundin vill i sin tur höja byggarbetsplatsens status och synliggöra den kompetens, det lagarbete och ledarskap som krävs för att lyckas.

– Tänk om man visade vilket lagspel en byggarbetsplats är där varje person räknas och där ledarskapet gör hela skillnaden, säger hon.

Det är en vacker tanke. I vår tid, knappast heller någon utopi. Mycket vatten har runnit under jämställdhetens broar sedan suffragetterna tog strid för sina rättigheter. Byggbranschen har dessutom visat att gamla ränder faktiskt kan gå ur. Nu finns alla möjligheter att ta nästa steg. Varför inte enligt Emmeline Pankhursts mer än hundra år gamla, men likväl högaktuella devis:

Deeds, not words – handling, inte ord.

Den här artikeln bygger på intervjuer med Dalia Ramzi, Lisa Lundin, Anna Munkstierna och Susanna Linné Korpe. Deras erfarenheter och resonemang kompletteras med statistik och externa källor. Statistiken omfattar olika delar av samhällsbyggandet och olika mätår.

Historisk bakgrund: Brittiska parlamentet och Sveriges riksdag. 

Branschstatistik: Byggföretagen/SCB (2025), Fastighetsägarna, Allbrightrapporten (2024) och Byggchefernas Machoindex (2026).