Hammarby Sjöstad 35 år – miljöframgången med stora brister
Året var 1991 när Stockholms stadsbyggnadskontor presenterade förslaget till en fördjupad översiktsplan för Hammarby Sjöstad. Ett tidigare industri- och hamnområde skulle omvandlas till en ny stadsdel med bostäder, arbetsplatser och kommunikationer.
Planen omfattade 250 hektar, omkring 8 500 lägenheter och 350 000 kvadratmeter lokaler för verksamheter. Det framgår av Stockholms stads historiska redovisning av projektet.
Det är detta planförslag som fyller 35 år under 2026. Miljöprogrammet, som senare skulle göra stadsdelen känd långt utanför Sveriges gränser, hade ännu inte beslutats.
En av de tekniska lösningar som skulle få en central roll i miljöarbetet var redan i drift. Sedan 1986 hade Hammarbyverket tagit vara på värmen i renat avloppsvatten från Henriksdals reningsverk. Med hjälp av stora värmepumpar kunde energin återföras till stadens fjärrvärmesystem.
Det innebar att en viktig del av det som senare presenterades som Hammarbymodellen byggde på teknik som hade utvecklats för Stockholms befintliga energiförsörjning, flera år innan planerna på Sjöstaden tog form.
OS-ansökan förändrade projektet
Det stora skiftet kom 1996, när Stockholm beslutade att ansöka om sommar-OS 2004 med den planerade OS-byn i Hammarby Sjöstad. Internationella olympiska kommittén, IOK, ställde krav på att miljöhänsyn skulle ingå i kandidaturerna. Det blev en drivkraft bakom Sjöstadens höga miljöambitioner.
Ett särskilt miljöprogram antogs med målet att halvera miljöbelastningen jämfört med den teknik som tillämpades vid nyproduktion i början av 1990-talet. Därmed fick det som ursprungligen var ett bostads- och stadsbyggnadsprojekt en internationell miljöprofil.
Målet formulerades som att stadsdelen skulle vara dubbelt så bra ur miljösynpunkt som den teknik som tillämpades vid nyproduktion under början av 1990-talet. Ambitionen
Målet formulerades som att stadsdelen skulle vara dubbelt så bra ur miljösynpunkt som den teknik som tillämpades vid nyproduktion under början av 1990-talet. Ambitionen gällde den samlade miljöbelastningen, inte enbart koldioxidutsläppen.
Miljöarbetet skulle genomsyra byggnadernas utformning, energianvändningen, vatten- och avloppshanteringen, avfallssystemen och transporterna.
Den 5 september 1997 beslutade Internationella olympiska kommittén att tilldela Aten spelen 2004. Stockholm förlorade därmed möjligheten att bygga den planerade OS-byn.
Men bostadsprojektet fortsatte och miljöambitionerna behölls, om än i förändrad form. Sjöstaden skulle i stället bli ett föredöme för miljöanpassat stadsbyggande.
Kretsloppen skulle kopplas ihop
Det tekniska innehållet samlades i det som fick namnet Hammarbymodellen. Grundtanken var att energi, avfall och vatten inte skulle hanteras som separata system utan kopplas samman så att resurser kunde utnyttjas flera gånger.
Värme skulle återvinnas ur avloppsvattnet, organiskt avfall och avloppsslam skulle kunna bli biogas, och renat vatten skulle återföras till kretsloppet.
Hammarbyverket är ett konkret exempel på principen. Renat avloppsvatten från Henriksdal leds till anläggningens värmepumpar. Där överförs värmen till fjärrvärmesystemet och det avkylda vattnet kan även användas i produktionen av fjärrkyla.
Anläggningen har sju värmepumpar. Enligt Stockholm Exergis årsredovisning producerade Hammarbyverket 1 072 gigawattimmar värme under 2025. Produktionen försörjer delar av södra Stockholms fjärrvärmenät och är alltså inte begränsad till Sjöstaden.
Modellen omfattade också återvinning av näringsämnen och produktion av biogas genom rötning av organiskt material. Samtidigt skulle dagvattenhanteringen integreras i stadsplaneringen, med öppna vattenvägar som en del av den byggda miljön.
Men frågan om hur kretsloppen skulle organiseras blev betydligt mer komplicerad än den övergripande modellen antydde.
Konflikt mellan lokala och befintliga system
I sin forskning om Hammarby Sjöstad har KTH-forskaren Sofie Pandis Iveroth studerat hur miljöambitionerna omsattes i praktiken.
En central fråga var om Sjöstaden skulle få egna lokala kretslopp eller i huvudsak anslutas till de stora försörjningssystem som redan fanns i Stockholm.
Stadens ambitioner om lokala lösningar mötte infrastrukturföretagens önskemål om att utnyttja och utveckla befintliga anläggningar.
Det handlade inte bara om val av teknik. Det gällde också investeringar, ansvarsfördelning och hur de etablerade organisationerna skulle behöva förändra sin verksamhet.
En av idéerna var att avloppsvatten från Sjöstaden skulle renas lokalt i en särskild anläggning, Sjöstadsverket. Där skulle nya metoder kunna ge bättre reningsresultat och ett slam som kunde återföras till jordbruket.
Den planerade lokala reningsfunktionen genomfördes emellertid inte. Sjöstadsverket kom i stället att användas för forskning och utveckling av avloppsrening.
Även frågan om köksavfallskvarnar visade hur svårt det kunde vara att föra in ny teknik i ett befintligt system. Tanken var att matavfall från hushållen skulle transporteras med avloppsvattnet och kunna bidra till ökad biogasproduktion. Men införandet drog ut på tiden.
Iveroths forskning pekar på motstånd inom de etablerade organisationerna och behovet av tekniska förändringar som viktiga orsaker till att delar av modellen blev svåra att genomföra.
Energimålen nåddes inte
När miljöarbetet senare utvärderades framträdde en mer sammansatt bild än den som hade presenterats i visionerna.
Hammarby Sjöstad hade utvecklat samarbetet mellan olika delar av stadsbyggnadsprocessen och bidragit till att miljöfrågorna fick större betydelse. Samtidigt nåddes inte alla uppsatta mål.
Framför allt motsvarade byggnadernas energianvändning inte de ursprungliga ambitionerna.
I en presentation av forskningsresultaten 2014 betonade Sofie Pandis Iveroth att miljöprogrammet hade haft stor betydelse, men att arbetet kunde ha nått längre.
– Visionen ”dubbelt så bra” samlade alla aktörer, det var något som enade. De trodde i alla fall att de såg på saken på samma sätt, sade hon i ett pressmeddelande från KTH.
En ytterligare begränsning var hur miljöresultaten beräknades. Uppföljningar med verktyget Miljöbelastningsprofilen byggde i stor utsträckning på beräknade värden från projekteringen, snarare än uppmätt miljöprestanda under byggnadernas användning.
Det gjorde det svårare att fastställa hur stora miljövinster som faktiskt uppnåddes i den färdigbyggda stadsdelen.
En forskningsartikel från 2013, med Pandis Iveroth som medförfattare, visade att Hammarbymodellen minskade stadsdelens resursflöden men att området var långt ifrån självförsörjande på återvunnen energi. Forskarna pekade på behovet av effektivare system, mer förnybar energi och lägre energianvändning i hushållen.
De boende tog miljöarbetet vidare
År 2011 inleddes ett nytt skede i Sjöstadens miljöarbete. Tio boende samlades kring ett köksbord för att diskutera varför stadsdelen inte hade nått de höga miljömålen och vad som kunde göras åt det.
Initiativet utvecklades till Hammarby Sjöstad 2.0 och innovationsplattformen ElectriCITY.
Arbetet kom att inriktas på bland annat energieffektivisering i bostadsrättsföreningar, laddinfrastruktur för elbilar och förbättrad resurshantering.
Till skillnad från den ursprungliga byggprocessen, där stadsbyggnadskontoret, exploatörer och infrastrukturföretag hade huvudrollerna, tog initiativet sin utgångspunkt i den redan byggda stadsdelen och de boendes möjligheter att påverka fastigheternas drift.
Enligt ElectriCITY har arbetet bland annat omfattat projektet Energi Hemma, där bostadsrättsföreningar får stöd att undersöka energisystemens funktion, identifiera brister och genomföra åtgärder för att minska energianvändningen och kostnaderna.
Ett annat projekt, Ladda Hemma, har inriktats på installation av laddplatser i bostadsrättsföreningarnas garage. Organisationen uppger att ett 30-tal företag och forskningsorganisationer har engagerats i arbetet med Hammarby Sjöstad 2.0.
Läs mer
#09 – Perfektion skapar avstånd. Mänsklighet skapar relationer
Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.
Flyttbara skydd ska ge fler skyddsplatser nära skolor
Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.
Fyra frågor: så blir byggpolitiken efter valet
Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.