
Amanda Borneke, numera Sweco, vann Årets Miljöpris 2019. Här flankeras hon av prisutdelaren Mattias Goldmann, vd för 2030-sekretariatet.
Spetsen på axeln hade ett tidigare liv som spill från knäskyddstillverkning. Klänningen var betonggrå. På Betonggalan 2019 gjorde Amanda Borneke, då kvalitets-, miljö- och arbetsmiljöledare på CS Riv & Håltagning, återbruket till en del av sin egen klädsel.
Hon berättade om klänningen i Hållbart Byggandes profilintervju året därpå. Knäskyddsspill hör knappast till galagarderobens vanliga råvaror. Men på hennes axel hade det fått en uppgift igen, som spets i stället för restprodukt.
Miljöpriset tog hon inte heller emot som en uppmaning att slå sig till ro.
– Att ge mig ett miljöpris är en inbjudan till att ställa ännu högre branschkrav, sade hon till tidningen.

Amanda Borneke, numera Sweco, vann Årets Miljöpris 2019. Här flankeras hon av prisutdelaren Mattias Goldmann, vd för 2030-sekretariatet.
“Amanda Borneke vände upp och ner på samhällsbyggnadsbranschen när hon som ung och fräsch kom in med influencertänket och personprofileringen. Hon blev en stjärna och har gjort mycket för Betonggalan genom att ta plats i juryn för Årets Miljöpris under många år och alltid ge lite extra glans. Amanda, tack!”
/Roger Andersson, publisher och grundare av Betonggalan.
Till vardags var klädseln en annan. Hållbart Byggande beskrev hur Amanda Borneke klättrade i containrar, tog loss materialbitar och grävde i jordhögar för att provta rivningsmaterial. Hon vägledde sorteringen och försökte få rivarna att höja miljöambitionerna.
– Jag är som en personlig tränare för miljöarbete, sade hon i intervjun.
Även orden fick en ombyggnad. Hon berättade att avvikelsehanteringen hade fått heta förbättringsloggen. Att ringa in och berätta vad man gjort fel lockade inte. Att föreslå förbättringar var lättare. Miljökommunikationen fortsatte långt efter att galaklänningen hade lagts undan.
Några år senare beskrev hon sin drivkraft i en intervju med Betongvärlden.
– I mitt arbete brinner jag för att få människor passionerade över något de egentligen struntar i.
Från knäskydd till byggdelar är steget långt i storlek, men uppgiften känns igen. Någon måste upptäcka värdet innan materialet försvinner. För Amanda Borneke, som i dag är cirkulär specialist på Sweco, kom ett sådant uppdrag att omfatta ett helt medborgarhus.
I Gamla Medborgarhuset i Upplands Väsby handlade det om tegel, armaturer, tvättställ och biostolar. Här gick det att leta efter nästa användning medan delarna fortfarande satt i ett hus.
Väsbyhem anlitade Amanda Borneke för inventeringen före demonteringen. Uppgiften var att ta reda på vad som kunde tas till vara.
– Min bedömning är att 80 procent av husets beståndsdelar kan återanvändas, sade hon i bostadsbolagets artikel.
Det var en bedömning inför arbetet. För att delarna verkligen skulle få ett nytt liv behövde de också tas ned och tas om hand. Inventeringen gav beställaren möjlighet att välja vad som skulle sparas innan delarna togs ned.
Biostolarna kunde fortfarande vara stolar. Ett tvättställ behövde inte förlora sin uppgift för att byggnaden gjorde det. Sådana hela produkter erbjuder en annan möjlighet än material som först måste krossas eller bearbetas för att komma till nytta igen.
I projektets senare redovisning hos CCBuild uppges att 90 procent återbrukades eller materialåtervanns. Där ingick också krossad betong, som räknas som materialåtervinning. Det gamla huset flyttade alltså inte vidare i sin helhet. Delarna tog olika vägar.
Väsbyhem lade undan material för renoveringar, underhåll och nybyggnad. Bland det sparade fanns enligt projektredovisningen träpaneler, träräcken, biostolar, marmorklinker och armaturer. Byggdelarna skulle kunna komma till användning både i nya projekt och när något behövde åtgärdas i det befintliga beståndet.
Shirin Akrawi, projektledare inom fastighetsutveckling på Väsbyhem, beskrev omhändertagandet i bolagets artikel om de sparade minnena.
– När huset demonterades tog vi till vara allt från tegel till panelväggar och belysning.
När Nya Elis Park invigdes på platsen samlade Väsbyhem in berättelser och bilder från Medborgarhusets besökare. Shirin Akrawi berättar att några hade gift sig där, andra mindes biobesök, rockkonserter och caféet med utsikt över körsbärsträden. I utbyte mot sina minnen fick besökarna en tegelsten från det gamla huset att ta med hem.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.