Så blir avloppet en råvarukälla

I Helsingborg används toalettvatten från bostäder för att framställa råvaror till gödsel. Matavfallet blir biogas och vatten från duschar, disk och tvätt renas separat för att kunna återanvändas. Det är möjligt tack vare ett avloppssystem där olika typer av avfall och vatten hålls åtskilda redan inne i husen.

Systemet används i stadsdelen Oceanhamnen, där tre separata ledningar ersätter den vanliga gemensamma avloppsledningen. Toalettvattnet går till en egen behandlingsprocess, matavfallet till en annan och det övriga hushållsvattnet till en tredje.

Vid återvinningsanläggningen RecoLab utvinns bland annat fosfor och kväve ur toalettvattnet. Det är näringsämnen som behövs inom jordbruket och som annars till stor del skulle följa med avloppsvattnet till ett traditionellt reningsverk.

Under 2025 framställde anläggningen 501 kilo struvit, en fosforhaltig förening, och 237 kilo ammoniumsulfat, som innehåller kväve. Båda kan användas som gödselråvaror, men det framgår inte av VA-bolaget NSVA miljörapport hur mycket som faktiskt har levererats till jordbruket.

Lösningen innebär samtidigt att fastigheterna behöver särskilda installationer. Förutom separata ledningar används vakuumtoaletter och matavfallskvarnar. Erfarenheterna från Helsingborg visar också att systemet ställer särskilda krav på underhåll.

Toalettvattnet, även kallat svartvatten, samlas upp med vakuumtoaletter som använder omkring en liter vatten per spolning. Därmed blir avfallet mindre utspätt och näringsämnena mer koncentrerade än i ett traditionellt avloppssystem.

Matavfallet mals i kökskvarnar och transporteras genom en separat ledning. Vatten från badrum och tvättutrymmen samt disk leds bort i en tredje.

De tre flödena förs till RecoLab där de behandlas efter sitt innehåll. Lösningen skiljer sig från konventionell avloppshantering, där toalettvatten och gråvatten normalt blandas redan i fastigheten.

Även traditionella reningsverk återvinner energi och näringsämnen, bland annat genom rötning av avloppsslam. Med källsortering går det däremot att behandla det näringsrika toalettvattnet innan det blandats med betydligt större mängder annat avloppsvatten.

För fastighetsägare och byggentreprenörer innebär systemet samtidigt fler installationer. Utöver separata ledningar krävs vakuumtoaletter, matavfallskvarnar och utrustning för att transportera avfallet vidare till behandlingsanläggningen.

Erfarenheterna från Helsingborg visar att vakuumsystemet också kräver särskilt underhåll.

Vid en kamerainspektion sommaren 2024 upptäcktes måttliga till kraftiga hårda, kristallina beläggningar i undersökta horisontella vakuumledningar. På vissa ställen hade den fria passagen blivit mindre, vilket innebar en ökad risk för stopp.

Inspektionen genomfördes den 30 juni och 1 juli i fyra byggnader i Oceanhamnen: Ursula 1, Pernille 1, Hamlet 2 och Ophelia 1. Resultaten redovisas i en rapport från konsultföretaget TAUW, daterad den 29 november 2024.

Undersökningen omfattade inte hela ledningsnätet och visar inte hur ledningarnas skick har förändrats sedan dess.

TAUW rekommenderade rengöring av ledningarna och kontroll av doseringen av avkalkningsmedel. Enligt rapporten fanns osäkerhet kring om doseringsenheterna verkligen tillförde den avsedda mängden, eftersom detta såvitt rapportförfattarna kände till inte hade kontrollerats genom mätning.

Det saknades också fastställda rekommendationer för den mest effektiva förebyggande behandlingen och lämpliga underhållsintervall.

Rapporten innehåller ingen kemisk analys av beläggningarna. Det går därför inte att fastställa att de bestod av struvit eller att de hade samma sammansättning som den gödselråvara som återvinns vid RecoLab.

Efter inspektionen har NSVA inlett ett gemensamt projekt med vakuumteknikföretaget Jets. Projektet pågår under 2025–2027 och ska ta fram underhållsråd för att förebygga uppbyggnaden av det NSVA beskriver som urinsten i vakuumsystemen.

Enligt NSVA ska rekommendationerna vara färdiga våren 2027. Arbetet omfattar även återkommande möten där fastighetsägarna i Oceanhamnen får information om projektet.

På RecoLab behandlas svartvatten och matavfall i separata rötningsprocesser. Organiskt material bryts ned utan syre och bildar biogas.

Under 2025 producerade anläggningen 9 094 normalkubikmeter biogas, enligt NSVA:s miljörapport. Normalkubikmeter innebär att gasvolymen anges vid standardiserade temperatur- och tryckförhållanden.

Efter rötningen innehåller vätskan från svartvattnet fortfarande växtnäring. Fosforn återvinns genom att magnesium tillsätts samtidigt som vätskans pH-värde regleras. Då bildas struvitkristaller som kan skiljas från vätskan.

Kvävet återvinns med en annan metod. Genom att ändra de kemiska förhållandena omvandlas ammonium i vätskan till ammoniak. Den förs över till en gasström och fångas därefter upp i en lösning med svavelsyra, där ammoniumsulfat bildas.

Processerna gör det möjligt att ta ut fosfor och kväve som separata produkter.

Även gråvattnet behandlas. Enligt NSVA:s redovisning inför Världsvattendagen 2026 renades 11 200 kubikmeter gråvatten från organiska föroreningar under 2025.

Volymen avser behandlat vatten och ska inte förväxlas med mängden vatten som faktiskt har återanvänts.

Under samma år installerades en pilot för ytterligare vattenrening. NSVA beskriver efterbehandling med bland annat kolfilter eller jonbytarfilter samt UV-ljus.

Avsikten är att vattnet ska kunna ersätta annat spolvatten på Öresundsverket. Någon genomförd leverans i motsvarande omfattning har inte redovisats.

I den belgiska staden Gent har avloppsåtervinningen utvecklats med en annan inriktning. I bostadsområdet De Nieuwe Dokken har renat vatten testats för användning i tvättmedelstillverkaren Christeyns produktion.

Området har planerats för omkring 400 bostäder och använder, liksom Helsingborg, vakuumtoaletter och separata avloppsflöden.

En skillnad är att matavfallet lämnas i gemensamma kvarnar utanför bostäderna. Det behandlas sedan tillsammans med svartvattnet för biogasproduktion och återvinning av struvit.

Gråvattnet hålls separat och används även för värmeåtervinning.

För att kunna leverera vatten till industrin måste reningen anpassas till de krav som tillverkningen ställer. I Gent används biologisk behandling och membranfiltrering, följt av ytterligare behandling med bland annat aktivt kol och avhärdning.

Avhärdningen minskar vattnets innehåll av hårdhetsbildande ämnen, vilket är betydelsefullt i processer där vattenkvaliteten påverkar produktionen.

I det europeiska forskningsprojektet NEREUS undersöktes möjligheten att använda det renade vattnet som processvatten hos Christeyns.

Slutrapporten från december 2021 beskriver produktionsförsöken som framgångsrika. Anläggningen var då byggd i full skala men arbetade med låg belastning, eftersom bostadsområdet ännu inte var fullt utbyggt.

Den låga belastningen innebar också driftproblem. Reningsprocessen behövde anpassas till att betydligt mindre avloppsvatten tillfördes än vad anläggningen var dimensionerad för.

Projektet visar därmed hur utbyggnadstakten i ett bostadsområde påverkar förutsättningarna för den tekniska driften.

Anläggningen planerades för en framtida vattenåtervinning på omkring 30 000 kubikmeter per år. Den siffran avser dimensionerad kapacitet och är inte en uppmätt årsleverans.

De dokumenterade försöken visar att vattnet kunde användas i tillverkningen. Däremot saknas i det granskade underlaget verifierade uppgifter om omfattningen av eventuella kontinuerliga industrileveranser under 2026.

I nederländska Sneek har källsorterad avloppsrening prövats under längre tid.

Avloppssystemet Waterschoon i stadsdelen Noorderhoek togs i bruk 2011. Det ursprungliga bostadsprojektet planerades för 232 bostäder, medan det nuvarande utvecklingsprojektet omfattar 207 anslutna bostäder enligt projektorganisationens uppgifter.

Även här används vakuumtoaletter och separata ledningar. Svartvatten och matavfall rötas tillsammans för att producera biogas och återvinna fosfor som struvit.

Värme återvinns ur gråvattnet. Kväve avskiljs också i behandlingen, men någon motsvarande återvinning till ammoniumsulfat som i Helsingborg är inte dokumenterad.

Systemet har varit föremål för ekonomiska utvärderingar. I en analys från 2017, publicerad av den nederländska vattenforskningsorganisationen STOWA 2018, beräknades nettokostnaden bli högre än för den konventionella referenslösningen.

I kalkylen hade nyttorna från biogas, vatten och hantering av matavfall redan räknats av.

Analysen byggde delvis på driftdata från anläggningen, men kostnaderna beräknades för en modell med kapacitet för 1 530 invånare och 90 procents belastning.

Resultatet avsåg alltså inte de boendes faktiska kostnader. Underhåll inne i bostäderna ingick inte heller i beräkningen och den konventionella jämförelselösningen var mindre detaljerat beskriven.

STOWA konstaterade samtidigt att källsorterande lösningar kan vara ett alternativ där avloppsvatten annars behöver transporteras långa sträckor eller där nya bostadsområden byggs ut etappvis.

Kalkylen visar inte vad ett motsvarande system skulle kosta att bygga eller driva i Sverige i dag.

Nu utvecklas anläggningen i Sneek vidare inom EU-projektet LIFE SWITCH2O, som enligt projektuppgifterna löper från juni 2025 till augusti 2030.

Projektet ska demonstrera hur en större andel av avloppsvattnet kan behandlas och återanvändas lokalt.

Planerna omfattar bland annat avancerade reningssteg med nanofiltrering, omvänd osmos och UV-behandling. Teknikerna ska kombineras med fortsatt återvinning av energi och näringsämnen.

En del av försöken ska undersöka möjligheten att använda återvunnet vatten i en gemensam tvättstuga. Vatten och näringsämnen ska också kunna användas i vertikal stadsodling, där växter odlas i flera nivåer för att utnyttja en begränsad yta.

Det är planerade användningar och inte resultat som ännu har redovisats som genomförda.

I projektet ska även förutsättningarna för att införa liknande system i andra bostadsområden undersökas. De kommande demonstrationerna ska därmed omfatta fler användningsområden för återvunnet vatten än de som hittills har dokumenterats i Sneek.