I FOKUS JUST NU

FLER ARTIKLAR arrow
Upptäck hur konstnären Elisabeth Biström dokumenterat Slussens ombyggnad i Stockholm genom akvarellmålningar under sex år.

Sex år med Slussen – men ingen gjutning!

Akvarell av konstnären Elisabeth Biström.

Betongbruden

Betongbilschaufför som jobbar på Stellan A Åkeri I Tullinge AB. Jag har kört betong sedan 2014 åt flera olika aktörer både i Stockholm och ute i landet. Mina intressen förutom betong är loppisar, veteranbilar, övergivna platser och i stort sett allt som är gammalt. Jag samlar betong/cementrelaterade saker, allt från reklamprylar till litteratur och bilder, ju äldre desto bättre. Inläggen och texterna i bloggen är mina personliga åsikter.

Åsa ”Betongbruden” Karlström imponeras av det enorma pusslet vid Slussen. Men hon är inte ensam om att fascineras av bygget. En konstnär har ägnat sex år åt att måla betong, balkar och byggkaos – utan att ännu ha lyckats fånga en enda gjutning!

Den här veckan vill jag komma med ett tips. För oss som är intresserade av samhällsbygge så är Slussenprojktet så klart spännande och de flesta här i stan har väl någon form av åsikt kring bygget. Jag själv är oerhört imponerad av att det över huvud taget gick att få ihop något alls med tanke på hur det såg ut när den gamla Slussen var riven och det plockepinn med grejer som tog vid därefter. Jag blir nervös bara av tanken på att vara projektledare för ett så komplext bygge.

Slussen engagerar och som vanligt rekommenderar jag att man följer Sluss Bron på facebook eller Instagram för bästa möjliga uppdateringar om bygget. En annan person som är värd att nämnas i sammanhanget är konstnären Elisabeth Biström.

Upptäck hur konstnären Elisabeth Biström dokumenterat Slussens ombyggnad i Stockholm genom akvarellmålningar under sex år.

Akvarell av konstnären Elisabeth Biström.

Hon har de senaste sex åren målat ombyggnaden av Slussen i akvarell. Hon har ingen tidigare koppling till Slussen utan det började under coronapandemin, i april 2020.

När pandemirestriktionerna infördes blev alla hennes planerade utställningar uppskjutna, på obestämd framtid. Hon behövde hitta någonting meningsfullt att fylla tiden med så hon tog sin kamera och klev på bussen till Stockholm för att se mig om efter någonting nytt att måla.

slideshow image

“Jag ville hitta någonting jag aldrig tidigare tänkt på som ett motiv”, säger hon och berättar vidare att vart hon än gick såg hon just ingenting som inte redan kändes gjort.

Promenaden gick från Gamla stan i riktning mot Södermalm. Längs Slussbron satt ett högt, ljusblått byggplank och när hon nästan kommit över till andra sidan, dök det upp ett titthål i planket, täckt med repigt plexiglas. Hon sneglade ner och där hade hon sitt motiv.

En betongvägg som störtade rakt ner i marken. Ett virrvarr av stänger och balkar och en kille som satt och svetsade. En blåvit låga som lyste upp.

“Sex år senare har jag ännu inte lyckats sluta, och nu känner jag mig som en slags oombedd dokumentärmålare”.

Elisabeth åkte hem och målade. Hon berättar: “Det var svårt och intressant. Jag målade en till. Och en till. Sex år senare har jag ännu inte lyckats sluta, och nu känner jag mig som en slags oombedd dokumentärmålare”.

Idag är Elisabeth konstnär på heltid och hennes tavlor är fantastiska (även om hon faktiskt inte lyckats fånga någon gjutning på bild, än).  Vill man uppleva dem i verkligheten så är mitt tips att man beger sig till en vernissage på Karby Gård, Täby på lördag den 17/10 mellan 12-16. Åk dit!

Läs mer