
Jannice Johansson Steijner. Foto: Måns Berg
AI är plötsligt överallt. I flödena, i poddarna, i styrelserummen. Det talas om intelligensexplosion, autonoma system och yrken som förändras i grunden. Samtidigt är det märkligt oförändrat på många arkitekters bord. Beställarna har ännu inte slutat efterfråga våra handlingar. Ingen konkurrent har plötsligt kapat halva leveransen och sagt: “Det där fixar vi med AI.”
Det är just det som gör frågan farlig. För förändringen märks inte alltid först i efterfrågan. Utan i värderingen av det vi levererar.
I andra kunskapsbranscher ser vi redan hur produktion pressas. Kommunikatörer får sina första utkast genererade på sekunder. Kod skrivs, testas och förbättras utan att en utvecklare rör tangentbordet. Bolag ger redan bort sin kod, och tar betalt för andra delar av arbetet. Finansiella analyser och juridiska sammanställningar görs på minuter. När själva framtagandet av material går mot noll i marginalkostnad, behöver betalningsviljan flyttas någon annanstans.
Arkitektens affär är sedan länge till stor del kopplad till en timprismodell och en produktion: ritningar, beskrivningar, visualiseringar, underlag. Men allt detta är i grunden informationsbearbetning på en skärm. Och det är just där AI utvecklas snabbast.
Förändringen märks inte alltid först i efterfrågan. Utan i värderingen av det vi levererar.
Det betyder inte att arkitekten blir överflödig. Inte alls. Men det betyder att värdet förskjuts.
När produktionen blir billigare blir förmågan att leda viktigare. Inte bara att formulera rätt problem och lösningar, utan att hålla ihop människor med olika mål och drivkrafter. Som att skapa riktning i komplexa projekt. Att översätta mellan politik, ekonomi, teknik och gestaltning. Att bygga förtroende över tid. Att få en grupp att enas kring något större än summan av leverablerna.
AI kan generera alternativ. Men den kan inte ta ansvar i rummet när intressen krockar. Den kan inte bära relationen med en osäker beställare. Den kan inte stå för omdömet när kompromisser måste göras.
Om vi fortsätter att definiera vårt värde i tid och mängd producerade handlingar riskerar vi att bli sårbara när just produktionen effektiviseras. När timprismodellen vi hållit i så hårt dör. Om vi i stället definierar oss som ledare av processer, sammanhang och ambitioner – då stärker tekniken snarare vår position.
Frågan är därför inte om AI kommer påverka arkitektkontoren. Frågan är om vi hinner flytta vårt affärserbjudande innan någon annan gör det åt oss.
När produktionen blir billig är arkitektens verkliga styrkor inte en mjuk kompetens. Det är affärskritiskt. Vänner, vänta inte på att ställa om.

Hur ser profilen på ditt arkitektkontor ut? Vad särskiljer det från konkurrenterna? Om du har luddiga svar på den frågan är det troligt att även din kund har svårt med samma fråga. Ariella Nisell vill se mer profilerade arkitektbyråer.

Ett bredare uppdrag – och bättre kunskap i ekonomi. Det är nycklar för arkitekten att lyckas med hållbarhetsarbetet. Nu har forskaren Anna-Maria Blixt skrivit en bok som guide för arkitektens arbete.

Swerock investerar i en ny betongfabrik i Sundsvall som ska ersätta två äldre anläggningar på samma område. Fabriken planeras stå klar senhösten 2026 och ska ge dubbelt så hög kapacitet som dagens produktion. Satsningen görs i Birsta, där bolaget redan har betongverksamhet, och blir en av de största och mest moderna betongfabrikerna i regionen, enligt Swerock.