
De senaste veckorna har det varit lite tufft att jobba. Jag har av oklar anledning fått väldigt ont i mitt högra ben från ryggen via höften ner i knäet och har konstant värk och jobbigt att gå, minsta oplanerade rörelse skär som en kniv i benet.
Jag är ju van vid muskelvärk och tänkte att detta säkert kommer ifrån min superspända ländrygg så jag försökte kurera mig med mina vanliga knep och behandlingar men ingenting har hjälpt. Det här är ju inte direkt optimalt för en som behöver klättra i/på lastbilen hela tiden. Har insett att jag får nog pallra mig iväg till vården.
Häromdagen fick jag i alla fall ett lass till ett företag som jobbar med att sätta upp stängsel till exempelvis företag. Man lossar i skopa och sen häller de betongen i stolphål. Betongen brukar vara ett trögt elände som man helst inte vill ha i bilen men fördelen är att konsistensen kan justeras med vatten istället för flytmedel och det är lite snabbare.
Den generella regeln är att inget vatten får tillsättas i färdig betong.
Jag kom ut till kunden och det första de frågade var hur många timmar retarder (medel som fördröjer betongens brinntid) det är i lasset. Jag ringer fabriken och får svaret 6-8 timmar.
Kunden låter nöjd och jag börjar ana att den beställda 94 minuters lossningstiden kanske kommer ta lite längre tid.
Vi får tillsätta en skvätt vatten i betongen direkt från start för att få ur den ur bilen men sedan blir den jättefin. När vi har lossat i någon timme kommer maskinföraren och säger att han ska gå på lunch!
Jag som redan är lite nervös för att betongen ska bränna fast i bilen ifrågasätter det beslutet men han förklarar att han ändå måste vänta in en kollega som justerar höjderna på kommande stolphål (de sätter armeringspinnar vid hålen och ett snöre emellan som anger höjden som stolparna ska sitta på).
Vi fortsätter lossningen och efter två timmar säger jag att de måste försöka jobba på lite för betongens skull. De förklarar då vissa omständigheter som gör att det går långsamt, ok det är sådant som händer. Jag häller i vatten mellan varje skopa de tar och det blir ett jäkla klättrande tills jag helt enkelt ger upp och stannar på balkongen.
Efter tre timmar (!) är vi klara med lossningen. Jag hjälper killarna att spola rent deras skopa och säger “bra jobbat” för det var det trots den långa lossningstiden.
Jag hade bett om ej övertid eftersom jag redan hade jobbat över två dagar den veckan och jag hade behövt svänga förbi verkstaden men det sket sig ju rejält. Helt slut svänger jag in på Max för att köpa middag att äta på vägen hem. Givetvis är jag tidigt utställd dagen efter. Hade tänkt åka hem men valde att sova hos killen som praktiskt nog bor fyra minuter från fabriken.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.