Betongprojekt överdimensioneras: ”Vi tar det säkra före det osäkra”

I många byggprojekt används mer betong, cement och fler betongkvaliteter än vad som var tänkt från början. Det är en bild som Staffan Larsson på Thomas Betong ger i Studio ByggFramtid, där han pekar ut överdimensionering och sena beslut som en källa till både högre kostnader och större klimatpåverkan.

Ett av problemen uppstår redan när betongen föreskrivs. Enligt Staffan Larsson väljs högre krav och säkerhetsmarginaler ibland av gammal vana snarare än efter den aktuella konstruktionens faktiska förutsättningar.

– Att inte överdimensionera kräver en eftertanke innan man bestämmer sig. Man kan inte bara utgå från vad man gjorde för ett halvår sedan, säger Staffan Larsson i Studio ByggFramtid på Youtube.

Han pekar särskilt på valet av exponeringsklass. Exponeringsklassen beskriver vilken miljö betongen ska klara under sin livslängd, exempelvis påverkan av fukt, klorider eller frost. Vilken klass som anges får därmed betydelse för vilka egenskaper betongen måste ha. Svensk Betong beskriver 18 exponeringsklasser i den nu gällande betongstandarden EN 206.

Staffan Larssons uppfattning är att höga exponeringsklasser används oftare än vad konstruktionens funktion kräver.

– Jag ser onödigt höga exponeringsklasser, vilket driver hållfastighet och klimatet, säger han.

Thomas Betong följer också hur många olika betongkvaliteter som används i projekten. Enligt Staffan Larsson kan ett projekt inledas med ambitionen att klara sig med tre eller fyra kvaliteter, för att senare sluta med betydligt fler.

– I 80 procent av fallen kanske vi landar på 15–16 olika kvaliteter som används, säger han.

Siffran bygger på Thomas Betongs egen uppföljning. Men utvecklingen illustrerar enligt Staffan Larsson vad som händer när krav successivt läggs till och projekteringen förändras under byggprocessen.

Även konstruktören Robert Endre, som medverkar i Studio ByggFramtid, pekar på möjligheten att optimera konstruktionen genom att väga betongkvalitet mot mängden material. En högre kvalitet kan i vissa konstruktioner göra det möjligt att minska betongvolymen, vilket i sin tur kan minska bland annat schaktningen.

Det innebär att den betong med lägst cementhalt inte automatiskt ger den bästa lösningen. Betongmängd, armering, dimensioner och krav på beständighet behöver bedömas tillsammans för den enskilda konstruktionen.

Samma problem finns kring armeringen. Staffan Larsson beskriver hur Thomas Betong i ett projekt tillsammans med konstruktörer gått igenom armeringen och kunnat minska mängderna jämfört med den ursprungliga lösningen. Han pekar på ett återkommande ”standardtänk” där tidigare lösningar förs vidare till nya projekt.

Det är framför allt tidpunkten för besluten som han vill förändra. När stomval, betongkvaliteter och dimensionering redan är fastlåsta minskar möjligheterna att optimera utan att projektera om. Sena handlingar och sena ändringar riskerar samtidigt att slå mot både produktionsplanering och kostnad.

– Det största vinsterna skapas inte på slutet. Det är våra tidiga dialoger som skapar rätt val av stomme, rätt material och rätt mängd betong, säger Staffan Larsson.

Programmet sätter därmed fingret på en annan väg till minskad klimatpåverkan än att enbart byta till nya material eller nya betongrecept. En del av potentialen kan finnas redan i projekteringen, genom att inte föreskriva högre krav, större dimensioner eller fler materialkvaliteter än konstruktionen faktiskt behöver.