60 år med Essingeleden – betongen har spruckit, spjälkat och förstärkts

Omkring hälften av Essingeleden består av broar och viadukter. De äldsta delarna byggdes på 1960-talet och utsätts i dag för trafikmängder som ligger långt över dem leden dimensionerades för. Trafikverket uppger att omkring 140 000–170 000 fordon passerar vissa dygn, jämfört med en dimensionerande trafik på omkring 80 000 fordon när leden byggdes.

Det är framför allt kombinationen av ålder, vatten och vägsalt som är besvärlig för Essingeleden. En bärighetsutredning som publicerades 2014 av forskare och ingenjörer från Chalmers, Ramböll och Trafikverket beskriver systematiska skador på Gröndalsviadukten och Blommensbergsviadukten. Inspektionerna hade visat spjälksprickor och bortspjälkat täckskikt kring gjutfogar där stora mängder armering skarvats. På flera huvudbalkar hade betongen spjälkats så att armeringen låg frilagd.

Skadorna var så pass betydande att tillräcklig bärförmåga inte kunde visas med de konventionella beräkningsmetoder som först användes. En mer avancerad analys av hur korrosion och bortspjälkad betong påverkar armeringens förankring behövde göras.

Den fördjupade analysen ledde till bedömningen att de båda broarna hade tillräcklig bärighet, men med krav på mer detaljerad skadekartering kring gjutfogarna. Trafikverket bedömde då att förstärkningsåtgärder för omkring 46 miljoner kronor kunde ersättas av underhåll för omkring 19 miljoner kronor.

Det innebar inte att skadorna försvann. Under 2016 och 2017 genomfördes betongreparationer på Blommensbergs- och Gröndalsviadukterna. Entreprenören W-tech beskriver arbeten med kartering, vattenbilning, komplettering av armering, formning och gjutning samt kolfiberförstärkning av huvudbalkar. Senare, 2022–2023, förstärktes åter delar av Blommensbergsviadukten och närliggande konstruktioner.

Men problembilden går längre tillbaka. I samband med den stora upprustningen av Essingeleden för omkring 15 år sedan konstaterades att äldre skyddsbetong var kraftigt belastad av salt och klorider. När fukt trängde ned kunde trafiken bryta ned skyddsbetongen och skada isoleringen, vilket i nästa steg kunde utsätta konstruktionsbetongen. Äldre brofogar hade dessutom läckt vatten och vägsalt ned i betongen och behövde ersättas med tätare konstruktioner.

En liknande skadeutveckling har dokumenterats på en bro som byggdes samtidigt med Essingeleden och går över leden mellan Nybohov och Aspudden. Där hade otäta fogar under mer än 25 år släppt ned dagvatten och tösalter till känsliga betongupplag. Höga kloridhalter, frostskador, armeringskorrosion och sprickor konstaterades. Vid en inspektion 2003 hittades frost- och korrosionsskadad, spjälkad betong på undersidan. Betong togs bort för att hindra delar från att falla ned på Essingeleden och skyddsnät monterades mot ytterligare nedfall. Konstruktionen bedömdes senare så svår att reparera långsiktigt att bron revs.

Samma skadeprocess är central i Trafikverkets nuvarande underhållsstrategi. Myndigheten pekar ut tätskikten under asfalten som avgörande eftersom de ska hålla vatten och vägsalt borta från betongen. Om vatten fryser kan betongen sprängas sönder och salt kan påskynda korrosionen i armeringen. Ett skadat tätskikt kan enligt Trafikverket i förlängningen ge skador som påverkar en bros bärighet.

Underhållet av Essingeleden fortsätter därför långt efter tidigare stora renoveringsinsatser. Trafikverket uppger att broar och viadukter längs leden underhålls kontinuerligt. På delar av Gröndalsbron tas äldre betong bort med vattenbilning innan ny betong gjuts, med syftet att förstärka bärigheten och förlänga konstruktionens livslängd. Vid trafikplats Nyboda planeras ytterligare betongreparationer 2027, och fram till åtminstone 2035 finns återkommande arbeten med bland annat brofogar och tätskikt i planeringen.

Även brofogarna har blivit en återkommande underhållsfråga. Under 2025 vattenbilades gammal betong vid Gröndalsbron när fogar byttes ut. Trafikverket beskriver fogbytena som en del av arbetet med att förlänga Essingeledens livslängd.

Essingeleden byggdes under en period då många av dagens erfarenheter av kloridinträngning, armeringskorrosion och långsiktig beständighet ännu inte hade hunnit slå igenom i regelverk och konstruktionsteknik. På Gröndals- och Blommensbergsviadukterna pekade den tekniska utredningen dessutom ut lokala förhållanden från själva byggandet. Spjälkad betong kopplades bland annat till otillräckligt täckskikt, medan en annan typ av längsgående sprickor bedömdes kunna bero på brister i utförandet tillsammans med tätt placerad armering.

Så Essingeleden är en 60-åring med flera ansikten. Livfull, viktig och som lever över sin kapacitet. Men också en åldrad, uppstöttad och opererad gamling som närmar sig pension.