Tech-vd:n om AI och miljarderna byggbranschen går miste om: ”Människan äger beslutet”

Nyheten om att Brickanta knyter Alysa till sig uppmärksammades redan förra veckan av Breakit. Förvärvet sätter samtidigt fokus på en större fråga för byggbranschen: Vilken roll ska AI spela i projektens tidiga skeden?

Här finns också den största möjligheten att påverka. Före byggstart läggs grunden för kostnader, materialval, klimatpåverkan och risk. Det är i det skedet Brickanta nu stärker sitt arbete inom anbud och upphandling. Som en del av affären ansluter Alysas medgrundare Nayar Grinberg till Brickanta. Det här blir därmed Brickantas andra så kallade acquihire, ett företagsförvärv där grundarens kompetens och fortsatta arbete i det köpande bolaget står i centrum.

Alysa startades hösten 2025 av tre ingenjörsstudenter på KTH med målet att automatisera delar av anbudsarbetet.

– Vi startade Alysa för att vi såg hur tid, risk och marginal försvinner i anbudsprocessen för byggprojekt. Ju djupare vi kom, desto säkrare blev vi på att AI kan förändra hur byggbranschen arbetar i grunden, säger Nayar Grinberg, medgrundare av Alysa, i ett pressmeddelande.

Bolaget fick tidigt stöd av KTH Innovation Launch och var ett av 18 startupbolag som antogs till programmet. Nu ska Grinberg arbeta över flera delar av verksamheten, från produktutveckling och kundarbete till Brickantas expansion på fler europeiska marknader. Förvärvet följer på bolagets tidigare acquihire av Praxiom, ett AI-baserat verktyg för entreprenadjuridik som byggts av juristen Anne Wijkman.

Brickantas plattform är inriktad på tidiga arbetsflöden som projektanalys, entreprenadjuridik, upphandling och anbud. Enligt vd och medgrundaren Lucas Otterling finns vinsterna genom hela projektet, men möjligheten att påverka är störst innan avgörande val har gjorts.

– Repetitivt arbete som tidigare tog dagar, som att räkna på anbud eller sammanställa upphandlingspaket, kan göras på minuter. Samtidigt kan risker fångas innan de blir extra kostnader och svinn, säger han till ByggFramtid.

En stor styrka är också att AI kan korsläsa stora mängder underlag och hitta motstridiga krav, informationsluckor och otydliga ansvarsgränser. Den kan också föra över lärdomar från tidigare projekt till nya – en uppgift som kan vara utmanande när erfarenheter sprids mellan dokument, projekt och människor.

En mindre uppmärksammad styrka ligger också i kvaliteten. När mindre tid behöver läggas på mekanisk informationshantering kan mer tid användas till bedömningar och svåra avvägningar. Ett mindre team kan därmed lämna fler anbud, samtidigt som beslutsunderlaget blir mer genomarbetat.

Ett liknande resonemang gäller material och metoder. När alternativen fortfarande går att ändra kan AI väga samman exempelvis klimatdata, kostnad och tillgänglighet. Det öppnar, enligt Brickanta, för fler jämförelser i stället för att projektet automatiskt upprepar tidigare lösningar.

– I upphandlingen kan hållbarhetskraven i förfrågningsunderlaget läsas ut och följas upp systematiskt, så att de styr valet i stället för att bli text som ingen hinner kontrollera, säger Lucas Otterling till ByggFramtid.

Potentialen ligger därmed inte enbart i snabbare administration. Om krav, alternativ och konsekvenser blir synliga tidigare kan tekniken bidra till bättre resursanvändning och i förlängningen minska risken för sena ändringar, felbeställningar och onödigt materialsvinn. På branschnivå kan samma slags ineffektivitet summeras till betydande värden, vilket rapporten The Cost of Standing Still sätter fingret på.

Här uppskattar Newground Alliance och Brickanta ett produktivitetsgap mellan byggsektorn och övriga näringslivet till närmare 164 miljarder kronor per år. Rapporten bygger på data från SCB, OECD och Boverket och uppskattar även att omkring 14 timmar i veckan går åt till att söka information, hantera konflikter, korrigera fel eller göra om arbete.

När ByggFramtid tidigare i somras tog del av rapporten kunde vi samtidigt konstatera att bilden är omstridd. Byggföretagen lyfte i fjol en annan bild av utvecklingen och hänvisade då till SNS Konjunkturråds analys, där byggsektorns produktivitet bedöms ha ökat med omkring 60 procent mellan 1998 och 2021. Hur produktivitet mäts, och vilka värden som fångas i statistiken, påverkar därför delvis slutsatsen.

Med den distinktionen på plats belyser Newground Alliance och Brickantas rapport likväl flera välkända problem. Däribland information som går förlorad mellan projektfaser, omfattande samordning och kunskap som inte återanvänds fullt ut. Det är också här som Brickanta vill placera AI – som stöd för människan, inte som ersättare, vilket Lucas Otterling betonar.

Ett anbud är nämligen ett juridiskt bindande åtagande. Ju mer komplett och övertygande ett AI-genererat underlag framstår, desto större kan risken bli att det tas för givet.

– Den största risken är att man slutar granska ett anbud för att det ser färdigt ut. Det ansvaret kan aldrig ligga hos en AI, säger Lucas Otterling till ByggFramtid.

Han pekar särskilt ut de affärsmässiga och strategiska avvägningarna. Hur stor risk ett bolag är berett att ta, hur relationen till beställaren ser ut och vilka projekt man väljer att avstå. Alla kräver ett mänskligt omdöme.

– AI förbättrar underlaget. Människan äger beslutet, fortsätter han.

Med människan vid rodret riktar Brickanta nu blicken framåt. Inom tre år är målet att plattformen ska vara en etablerad del av byggprocessen för samhällsbyggare i Sverige och på fler internationella marknader.

På längre sikt är visionen ett bygglandskap med färre förseningar, misstag och onödiga kostnader. I den bästa av världar har man även lyckats sluta det där produktivitetsgapet och sparat 164 miljarder kronor. Huruvida AI kan infria det löftet återstår att se, men viljan finns.

– Vi vill att människor ska få mer tid till att bygga samhället i stället för att hantera tung administration, säger Lucas Otterling till ByggFramtid.

Läs även: