Åsa tillbaka på jobbet!

Efter en veckas semester där jag och killen tog en kryssning till Tallinn med en dag i land och därefter en dag med hundaktiviteter på syrrans kennelträff var det tillbaks till jobbet som gällde. Tallinn var trevligt, vi hann med tre muséer och två caféer och vi hade bästa tänkbara väder. Hoppas att ni också har haft en bra sommar så här långt.

Dagen började med en slangpumpslossning där pumpen och dragbilen stod i en brant uppförsbacke. När vi precis skulle börja pumpa rörde sig ekipaget bakåt nån decimeter. Jag föreslog för pumpföraren att han skulle dra ner stödbenen på pumpen som säkerhet, men han tyckte att “vi ser hur det går när vi har kommit igång…”

Mycket märklig kommentar, när vi är igång gör betongen pumpen tyngre och rörelserna gör att det enklare flyttar på sig, men visst vi kan väl prova. Mycket riktigt, efter några minuter hade pumpen backat in i lastbilen. På med en kloss för pumpens hjul och jag körde fram en decimeter så kunde vi fortsätta.

Efter det fick jag ett rännjobb, en kubik och beställd lossningstid var 84 minuter. Kommer ut till kunden som vill ha betongen i en IBC-tank som han har på en liten hjullastare. Efter lite diskussion skippar vi rännan och lossar direkt via slasen istället. Funkade utmärkt men maskinen var lite för liten och lätt så vi kunde bara fyllda IBC:n till ca ¼ per vända för att han inte “skulle stå på näsan”. 124 minuter senare var vi klara.

Till skillnad från det evighetsjobbet fick jag sedan en till ränna, här skulle 16,5 kubik hällas i ett hål i ett golv för att förbereda för “herrejössespelare” (väldigt kraftig pelare) som skulle stå där. Jag var sista bilen och av mina 4,5 kubik tog man ungefär 1,5 vilket tog sisådär 2 minuter som motvikt till jobbet innan. Den överblivna betongen kördes till tippen och fick denna gång bli markutfyllnadsmaterial.

På dagen fick jag ett meddelande från en bekant som kör på Skanska. De hade en gjutning i närheten av en av Heidelbergs fabriker och stod på rad utanför fabriken och väntade på att få lossa. De stod väl inte särskilt optimalt sådär mitt utanför fabriken men det fanns inget annat ställe att stå på.

Rätt vad det är när hon står där och väntar stannar en silverfärgad bil och en man i Heidelbergs kläder kommer fram mot hennes bil. Aj då, nu får vi bergis skäll tänkte hon. Döm om hennes förvåning när mannen bjöd på en glass! Det var för att “hon kände Åsa” sade han så hon messade mig och tackade för glassen, haha. Kul när ens namn har den effekten.

Hon visste inte vem det var men jag hade mina misstankar och de stämde. Han jobbar åt Heidelberg och är en vänlig själ med gott om humor, det är inte det minsta förvånande att det var han som var den skyldige! En liten gest som piggar upp i vardagen, kollegan blev så klart jätteglad!