
En bronskalligrafi av Larry Bell har tagit plats på en Popos i San Francisco.
San Franciso beslutade 1985 om ett enprocentsmål som gäller alla som vill uppföra nya byggnader i ett avgränsat område i affärs- och finansdistriktet downtown. Sedan dess måste en procent av byggkostnaden läggas på konstnärlig utsmyckning och tillgängliga platser.
Konceptet Popos fick uppmärksamhet i USA under mitten av 1900-talet. Som svar på oro över förlusten av offentliga utrymmen mitt i snabb urbanisering och kommersiell utveckling började städer som New York och San Francisco genomföra lagar som krävde att privatägda men offentligt tillgängliga områden skulle skapas inom nya utvecklingar.

Konstverket “Love” av den lokala konstnären Laura Kimpton
Medan tidiga Popos ofta var enkla torg eller atrier är samtida versioner mer varierade och innovativa, med inslag som konstinstallationer, rekreationsanläggningar och hållbara designfunktioner.
Många städer runt om i världen har omfamnat Popokonceptet och integrerat det i sin urbana struktur. I New York City fungerar till exempel ikoniska platser som Elevated Acre i Lower Manhattan och atriet vid Citigroup Center som populära destinationer för arbetare och turister. På liknande sätt har San Francisco ett antal Popos, inklusive takträdgården vid Transamerica Pyramid och torget vid One Maritime Plaza. Internationellt har städer som London, Tokyo och Singapore också omfamnat Poposmodellen.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.