Curt Lindberg
Curt Lindberg började jobba som snickarlärling på byggfirman Hus och Kraftbyggen i Gävle 1962. Via uppköp arbetade han på både ABV, BPA och Peab, sen 1979 som arbetsledare. När Peab 1998 lade ner sin byggverksamhet i Gävleborgs län köpte han upp verksamheten inom byggservice och drev eget till pensionen 2009. Som mest hade han 30 anställda. År 2021 kom diktsamlingen ”Hundra tankar från en gammal man” ut. Exklusivt för Betongvärlden skriver han dikter och berättelser hämtat ur sitt yrkesliv.
@
Täta fel av Nevertätt!
Jag minns en rörmontör som hette Tore som oförskyllt fick sitt öknamn ” Nevertätt”.Så här var det: Tore körde servicebilen på företaget o fick rycka ut på mindre vattenläckor och småjobb. Han var en duktig rörmokare förstås annars har han inte fått köra ut på sådana arbeten ensam. Han hade haft detta jobb i flera år och det hade gått väldigt bra. Men som alla vet så blir det fel ibland, det råkar alla utför, så även Tore. blockquote> Det vara bara det att felen kom tätt, med bara några veckors mellanrum, och vid tredje tillfället då han fick sitt öknamn var jag med. Det hände sig vid den tiden, heter det ju, att vi skulle bygga en ny tvättstuga i ett rum i källaren i höghuset i Skutskär. Jag och en kille som heter Håkan var där och skulle bila upp rännor i betonggolvet, för avloppsledningarna till tvättmaskiner och golvbrunnar. Vi var nästan klar med dessa rännor när Tore kom.
Liten tuva stjälper stort lass!
Det här med olyckliga omständigheter kommer tydligt fram i denna händelse från i början av 2000-talet, alltså 20 år sedan så de är väl preskriberat.
Aldrig gung på kroken!
I stadsdelen Sätra i Gävle, det var i början på 1970-talet, var vårt snickarlag upptagna med att bygga ett ålderdomshem på fem våningar ovan mark. En kille som hette Tord och jag jobbade där tillsammans. Kranföraren hette Knut men kallades förstås för Knutte, han var absolut en av dom bästa kranförararna i Gävle. Han fick aldrig gung på lyften, vilket ju kunde vara farligt speciellt på ett valv. Denna kunde Knutte ta med krankroken på mitten och lyfta när man inte märkte det. Själv kunde han stå på 15 meters avstånd och göra det. Sen lyfte han den en tre meter upp och lät den vara där tills man saknade den. Då måste man säga: “Snälla, fina farbror Knut kan jag få min valvlåda?” Ibland flera gånger om han var på de humöret.
Murar-Sven Jansson!
Jag minns en murare som hette Sven Jansson och var lagbas för murarna. Alla yrkesgrupper hade egna lag och de mätte de jobb de hade gjort under 90 dagar, lag för lag. De som var med vid mätandet var en från Byggnads, en från arbetsgivaren och så lagbasen. Sven var alltid klädd i murarkläder, grå hatt och cigarr. Han gick alltid till systemet på morgonen när dom öppnade och köpte erforderligt dricka till laget. Det kunde ibland bli livat efter tiotiden. Vi var tre lärlingar, en grovarbetare, eller betongarbetare som man säger idag, och två snickarlärlingar. Den ena var jag. Vi fick vid behov hoppa in och gigga murbruk till murarna, då skulle de sätta oss på plats. När vi kom in till murarlaget med våningskärran full med murbruk kunde Sven hoppa ner från ställningen och sparka omkull kärran. Han sa att bruket hade blandats för kort tid i blandaren, bara för att markera sin makt. Då fick vi skotta upp det och köra tillbaka och hämta en ny kärra.
Olle den snåle!
Jag minns Olle. Född på Lexe i Gävles utkant i början av 1930-talet eller något tidigare. Han blev murare som sin far, vilket var vanligt på den tiden, eftersom man måste ha kontakter för att få bra betalda jobb. Murarskrået var högt ansett och murarna var eftertraktade. Dessutom var han väldigt kort, han hade alltid gråvita midjebyxor, och när han hängde dom på dörrhandtaget så nådde de inte ner till golvet. Han hade nästan aldrig en vanlig matdosa utan en gammal glasflaska med skruvkork som han hade soppa i, en hårdbrödsmörgås och en kaffetermos. Han var en duktig historieberättare och forskade även flitigt på Tolvforsbruks historia vilket han ofta berättade om. Han skrev även i lokaltidningen om bruket. Man drev ju ofta med Olle för hans snålhet och en gång hittade vi en rulle med små nummerlappar, sådana som fanns på apoteket förr. Vi tog några och gick över gatan till ett café, visade för expediten och sa att vi skulle skoja med en arbetskamrat. Vi betalade i förväg för fikat och sa att vi kommer senare och lämnar fram lapparna så det ser ut som att vi får fikat gratis- Men han kommer inte att ha någon lapp så han får betala. Okej sagt och gjort. Vi såg till att två gick före Olle till kassan och en efter honom. Effekten blev som vi önskade, han reagerade direkt både mot cafét och oss. Vi sade att vår chef Danne hade gett oss lapparna och att vi undrade varför han inte fått någon. Han ringde naturligtvis till Danne och skällde men förstod snart att han blivit lurad.
Byggsvängen
p class="wp-block-paragraph">Tänk att få jobba i byggsvängen,o träffa de härliga kompisgängen. Jargongen kunde vara hård o kall,men vänskapen vara där iallafall.
Partners
är beroende av att företagen i branschen engagerar sig och bidrar ekonomiskt. Därför tackar vi företagen som engagerar sig tillsammans med oss: H2, Bemix, Nordic Concrete, CarlGustav Solutions, ByggVesta, Thomas Betong, Pretec, ECO Green Steel, Bekaert och Monitor Group.
