
Nej, jag har inte haft semester. Jag har bara haft en formsvacka. Klockan var 06.43 och jag hade redan hunnit sparka på dagens första problem. Det låg mitt i gruset utanför byggboden. En grå, kantstött sten som fastnade under kängan och skickade en ilning upp i skenbenet.

I vardagsmun blir utveckling som begrepp gärna synonymt med lösningen på ett problem. En banbrytande innovation. En politisk reform. Ett välformulerat beslut. I veckans byggstenar går vi åt ett annat h åll och tittar närmare på varför goda idéer, starkt ledarskap och politiska ambitioner ändå kan fastna på vägen.

Det händer att byggbranschen beskrivs som konservativ. Kanske även fragmenterad. Trög. Det blir samtidigt en återkommande förklaringsmodell när vi diskuterar varför digitalisering, hållbarhet eller nya arbetssätt inte riktigt får fäste. Men stämmer det verkligen? Tänk om vi i själva verket betraktar problemet från fel håll?

Sedan den 1 juli kan icke-förorenade schaktmassor användas inom bygg- och anläggningsprojekt utan att omfattas av avfallslagstiftningen. För projekt med stora massöverskott kan förändringen minska både transporterna och kostnaderna för mottagning och deponering.

Bygg- och anläggningsbranschen står inför ett vägskäl. Efter flera år av motvind behöver investeringarna och byggandet få fart. Här skulle höstens val kunna sätta riktningen för de reformer som länge efterfrågats. Men hur? Vi ställde tre snabba frågor till Kristoffer Tamsons, ny vd för Byggföretagen.

Alla vill bli sedda. Däremot finns det inte en enda människa som drömmer om att bli förödmjukad inför andra. Ändå är det förbannat märkligt hur ofta vi gör precis tvärtom. När någon gör ett fantastiskt jobb mumlar vi fram ett försiktigt "bra jobbat" i förbifarten.

En av de ohotat största lögnerna som vi all (tror jag) har blivit uppväxta med är den som följer. Hur många gånger har inte mamma och pappa, läraren, tränaren ellerchefen sagt: “Behandla andra som du själv vill bli behandlad”

Har du testat att spela schack med en duva? Det skulle gå sådär tror jag. Alla strider är nämligen inte värda att tas. Jag brukade tro att varje diskussion var värd att vinna och att alla konflikter behövde min närvaro.

Den dyraste resursen vi har är inte stål. Inte betong. Inte grävmaskiner. Det är människor som vi aldrig ger chansen att upptäcka hur bra de faktiskt kan bli.

Det började aldrig med affärer. Många springer runt med offertblocket i handen som om det vore en jävla fiskehåv. De försöker fånga allt som rör sig. Jag har alltid trott mer på att sätta sig vid bryggan, kasta ut metspöt och ha tålamod.