“Vi ville visa att passivhus kan vara både snygga och smarta”

– Vi ville bevisa att passivhus inte bara är ett tekniskt system – det kan också vara något man är stolt över och tycker om, säger Hugo Ottosen, en av vinnarna i den internationella studenttävlingen ICEBOX Challenge.

Hugo studerar tredje året på civilingenjörsprogrammet i arkitektur vid Luleå tekniska universitet och var en av nio studenter i projektgruppen “SubZero Studio”.

Studentlag från olika universitet och högskolor runt om i Sverige deltog i tävlingen. Uppdraget var att bygga två lika stora minihus – med en invändig volym på 10 kubikmeter – där det ena huset byggdes enligt svensk byggnorm och det andra enligt passivhusstandard. Båda fylldes med ett ton is och ställdes ut under tre veckor. Därefter mättes hur mycket is som smält i respektive hus.

– I standardhuset hade drygt 55 procent av isen smält. I passivhuset bara runt 20 procent. Det var en mycket större skillnad än vi hade vågat hoppas på, säger Hugo.

Temperaturen inuti husen övervakades med sensorer.
– I det vanliga huset steg temperaturen till 11 grader i slutet av maj. I passivhuset höll det sig kring 2,1 grader. Det var en tydlig illustration av hur effektiv en tät, välisolerad konstruktion kan vara.

För att uppnå passivhusstandard krävdes det att husets värmegenomgångskoefficient – alltså hur lätt värme passerar genom byggnadens skal – var fyra gånger lägre än den nivå som svensk byggnorm tillåter. Hur det skulle uppnås var upp till teamet att räkna fram, testa och designa.

– Det handlade mycket om att experimentera med material och konstruktion. Mer isolering ger ett lägre värde, vilket betyder att värmen har svårare att ta sig ut – men det är bara en del av ekvationen, säger Hugo Ottosen.

Minst lika viktigt var att bygga tätt och undvika så kallade köldbryggor – punkter där värme eller kyla lätt kan vandra genom konstruktionen.

– Eftersom vi jobbade med ett så litet hus fick varje detalj stor betydelse. Vi analyserade noggrant var värmeförluster kunde uppstå och hur vi kunde minimera dem. Det kunde handla om allt från materialval till hur skarvar mellan vägg och golv utformas.

Genom att kombinera återbrukade och klimatsmarta material med noggrann detaljplanering lyckades teamet skapa en konstruktion som effektivt bevarade kylan i huset.

– Vi ville bygga ett skal som inte bara isolerade väl utan också aktivt bidrog till att hålla temperaturen stabil. Det var just samspelet mellan design, material och precision som gjorde skillnad.

Men projektet handlade inte bara om teknik och isolervärden. Studenterna ville också koppla byggnadernas form till platsen och dess kulturhistoria. Och skapa ett vackert hus som de kunde titta på med stolthet.

– Vi inspirerades av kåtan, som är djupt rotad i den samiska kulturen och i norra Sverige. Den är enkel, byggd av naturliga material och anpassad till klimatet. Vi byggde ett vindskydd runt passivhuset i form av en kåta, både som arkitektoniskt uttryck och för att skydda isen från direkt solinstrålning.

Efter tävlingen donerades passivminihuset till kommunen, där det ska användas som vindskydd i ett naturreservat.
– Att den får ett liv efter tävlingen gör den ännu mer värdefull, tycker jag.

En stor del av arbetet handlade om att testa material och beräkna isolervärden. Gruppen valde att arbeta med återbrukat och klimatsmart byggmaterial – allt från cellulosaisolering gjord av gamla tidningar från bolaget iCell till återanvänd panel från återvinningscentralen LUMIRE i Luleå.

– Vi satt länge och testade olika isoleringstjocklekar och material, gjorde beräkningar och bollade med våra handledare, Martin Nilsson och Sofia Lindelöw. Det var otroligt lärorikt. Vi hade även dialog med snickare och leverantörer – det teoretiska måste ju möta det praktiska, säger Hugo.

En viktig förutsättning för att lyckas var den starka gruppdynamiken. Och att de från början bestämde sig för att vinna tävlingen – gruppen var väldigt dedikerade och avsatte mycket tid.
– Vi var väldigt noga med att alla i teamet hade en tydlig roll, och vi hade transparent kommunikation hela vägen. Det gjorde att vi kunde lösa problem direkt när de dök upp – och det gjorde oss tighta som grupp, berättar Hugo.

Gruppen hade veckomöten, gemensamma mål och ett tydligt ledarskap – men också en öppenhet för att lära sig av varandra.
– Vi stötte på utmaningar hela tiden, men vi hade tillit till att vi tillsammans kunde lösa dem. Det gjorde enorm skillnad. Det är så man bygger hållbara projekt – inte bara i teknisk mening, utan också socialt.

Att arbeta med projektet har inte bara gett nya insikter om byggteknik och materialval – det har också väckt något personligt hos Hugo.

– Passivhus är definitivt något jag kommer ta med mig in i framtiden. Det här är ett sätt att bygga för kommande generationer. Jag känner verkligen en tacksamhet över att ha fått vara med, och det har blivit tydligt för mig att det egentligen inte krävs så mycket för att bygga smart och hållbart – man behöver bara tänka till.

För Hugo väcktes en vilja att fördjupa sig inom hållbart byggande – och att vara med och driva på förändringen i branschen.
– Jag har inte hunnit samla så mycket arbetslivserfarenhet än, men efter det här året känner jag starkt att jag vill nischa mig inom det här området. Passivhus är ett otroligt effektivt sätt att bygga. Jag hoppas att det sprider sig – både i Sverige och internationellt.

Han lyfter särskilt fram att ett passivhus visserligen använder mer material, men att det inte behöver betyda högre klimatavtryck.
– Använder vi rätt material, som inte genererar stora koldioxidutsläpp, så går det att bygga mer utan att påverka klimatet negativt. Det handlar om att välja klokt.

Hugo är också tydlig med att förändringen i byggbranschen inte kommer av sig själv.
– Det behövs en omställning, och den måste börja med normerna för hur vi bygger. Idag är de djupt rotade i traditionella metoder – det tar tid att förändra. Men ju tidigare vi börjar, desto större chans har vi att bygga mer hållbart.

Vad tar du med dig från det här projektet?
– Att det inte behöver vara dyrt eller krångligt att bygga klimatsmart. Det handlar om kunskap, vilja och normer i byggbranschen. Jag hoppas verkligen att fler upptäcker vad passivhus kan vara – ett sätt att bygga för framtiden. Och att bra samarbete är minst lika viktigt som bra material.

Fakta: ICEBOX Challenge

Vad:
En internationell tävling som genomförts i flera länder, där deltagare bygger två identiska minihus: ett enligt nationell byggstandard och ett enligt passivhusstandard.

Syfte:
Att visa skillnaderna i energieffektivitet på ett konkret och visuellt sätt genom att lagra ett ton is i varje byggnad i tre veckor – och se hur mycket som smälter.

Bedömning:
Vinnaren utsågs av en internationell jury som bedömde bland annat isförlust, teknisk lösning, design, materialval och samarbetet i teamet.

Resultat:
I vinnarhusets passivhus-smältteknik bevarades nästan 80 procent av isen – en tydlig illustration av hur byggstandarder påverkar energiförbrukning.

SubZero Studio:
9 studenter ingick i det vinnande teamet:
Hugo Ottosen
Anton Wängestam-Blomberg
Christoffer von Rosen
Dag Virtala
Elvira Lundell-Wallin
Gusten Wendelhag
Martin Stomberg
Sebastian Rosberger
Vallentin Romero

Arrangör:
IG Passivhus Sverige, i samarbete med internationella partners inom hållbart byggande.