Mycket lärande när universitet satsar på återbruk

Det talas mycket om renovering och inte minst återbruk. Men det är långt ifrån så vanligt som man kan tro. Erfarenheterna från Hemsös arbete på Mälardalens Universitet, MDU, är många och i huvudsak positiva.

– Vi har velat ta ett helhetsgrepp om hållbarhetsfrågorna och även jobba nära hyresgästen för att nå så långt som möjligt, säger Thomas Wall, projektchef på Hemsö som äger fastigheten och agerat byggherre i projektet.

Starten för projektet var en fastighet, S-huset från 1994, som tidigare använts för undervisning. Det var slitet och behövde även ändra användningsområde, med fokus på administration. Huset ägs av Hemsö, där sedan universitetet är hyresgäst.

– I vanliga fall river man ut det som finns på insidan av huset och sätter dit nya produkter och nytt material. Men i dialog med universitetet ville vi lägga fullt fokus på återbruk och återvinning. Det blev ett väldigt bra tillfälle för oss att också testa våra idéer i ett skarpt projekt, säger Mehri Mir, hållbarhetsstrateg på Hemsö.

I renoveringen av S-huset blev det ett väldigt tydligt fokus på att nyttja befintliga lösningar och produkter som redan fanns i huset. Både universitetet som hyresgäst, Hemsö som byggherre och NCC som entreprenör har varit engagerade i arbetet.

– Ett tydligt och bra exempel är hur vi återbrukat armaturerna från Fagerhult. De var fullt funktionsdugliga, men hade gamla, ineffektiva lysrör. Efter att ha undersökt hur stor klimatpåverkan olika vägval hade medfört beslutade vi att bygga om alla armaturer för att dra nytta av moderna belysningslösningar, säger Thomas Wall.

I praktiken innebar det att en liten ”fabrik” etablerades för att bygga om gamla armaturer till nya. Samma yttre skal, men modern, energisnål teknik för belysningen.

Den typen av vägval behövde göras vid flera tillfällen.

– Det blev mycket arbete med att analysera och ta beslut om hur vi ska hantera olika material. Det fanns ett stort antal trälister, exempelvis dörrfoder, i huset, som var vitmålade. I den nya fastigheten ville vi ha dem trärena. Någon målare föreslog att vi bara skulle måla över den vita färgen med något som liknande träfärgat. Men så blev det inte: vi har nu skrapat och slipat ner listerna trärena för att kunna nyttja dem på nytt.

Det samma gäller dörrblad, toaletter, kabelstegar och mycket annat.

– I ett vanligt projekt hade vi sannolikt sågat sönder kabelstegarna och slängt dem. Men de är ju fullt funktionsdugliga och helt användbara, så nu har de kommit till nytta i det ombyggda huset.

En modell i form av en återbruksstege har använts för att välja vad som ska återbrukas och vad som ska köpas nytt.

– Bäst är om vi kan låta produkten sitta kvar. Därefter bedömer vi om vi kan förädla den eller möjligen köpa in en återbrukad produkt. Går inte det letar vi efter nya produkter av återbrukat material. I sista fall köper vi in nya produkter, säger Dennis Lindblom, projektchef på NCC.

Vissa produkter är lättare än andra att hitta klimatsmarta lösningar för. Reglar av återvunnet trä har varit lätt, på samma sätt skivmaterial, gips och isolering.

– Vi har behövt bedöma flera perspektiv, exempelvis säkerhet och garantitider, innan vi bestämt oss för vilka återbrukade eller nya produkter vi kan välja. Men vi har kommit längre än vi trodde från början.

I hela projektet är cirka 60 procent återbrukat inom de produktgrupper som man valt att följa. I några kategorier (radiatorer, gipsväggar, ljudabsorbenter, kanaler, kabelstegar) har man lyckats mycket väl med återbruket, i andra (golvtextil, klinker, vitvaror, blandare och WC) har marknaden för återbruk inte kommit alls lika långt, vilket försvårat för projektet.

– Det finns inget vedertaget sätt att mäta återbruk på. Vi har själva fått sätta ambitionerna för projektet, säger Mehri Mir på Hemsö.

Men det finns mer lärande i projektet. En sådan lärdom är att det saknas bra strukturer för att hantera återbrukat material.

– Vi har letat efter produkter som är cirkulerade, men tyvärr är det inte alltid så lätt att hitta. Det är inte hållbart att hämta ett dörrblad eller en armatur i Malmö eller Östersund om den ska nyttjas i Västerås. Jag hoppas att det skapas ett system för återbrukat byggmaterial, som bidrar till cirkularitet på projekt i hela landet, säger projektchefen Thomas Wall.

Bristen är framför allt i systemet i stort.

– Många materialleverantörer har kommit längre, men det finns ingen kultur i byggsektorn för att jobba med återbruk på ett strukturerat sätt.

Men lärdomarna finns också i nya, smarta sätt att jobba med återbrukat material.

– Vi har fått en hel del tegel och betong som kasserats. Istället för att skicka det på deponi har vi lagt sådant i stora stålburar, gabioner. Och kakel som tagits ner har nyttjats till ett konstverk.

Dennis Lindblom på NCC medger att det tydliga fokuset på återbruk har skapat merarbete under projektets gång.

– Det tar ju mer tid än om vi jobbat traditionellt. Men det kommer att gå fortare nästa gång när vi lärt oss. Dessutom sparar vi ju på våra ändliga resurser i form av material, vilket krävs av oss för att klara hållbarhetsmålen.

Thomas Wall på Hemsö ser ibland att inredningsarkitekterna gör det onödigt svårt att återbruka gamla lösningar.

– Ibland har vi hamnat i ett läge där ett gestaltningsprogram inte tillåter vissa lösningar eller en naturlig variation. Det är synd: vi hade kanske kommit längre om vi också tillät lite mer avsteg från specifika materialval eller designlösningar, säger han.

– Men jag vet ju att arkitekter överlag är mycket positiva till återbruk, så det handlar nog mer om kommunikation, lärande och att våga ompröva gamla lösningar.

När projektet är klart efter sommaren 2026 hoppas Hemsö att kunna certifiera projektet som ”Miljöbyggnad guld 4.0 ombyggnad” via SGBC.

– Med de värden vi har nu bör vi klara den standarden, säger Thomas Wall.

Prognosen för hela projektet ligger på cirka 170 miljoner kronor.