KRÖNIKA: Nu är det inte läge att vara lat

Det känns som en dålig film när Elon Musk höjer högerarmen i en hälsning under Trumps installation. Vad menar karln? Har han ingen som helst kompass? Eller så har han det. Kanske är den inställd på att testa gränserna för hur mycket omvärlden tolererar. Det har hittills visat sig vara mycket.

Just nu ser vi hur de stora techjättarna faller till föga för det nya styret i USA. Facebook har beslutat att slopa sin policy för mångfald, rättvisa och inkludering och det beskrivs av vissa som en ren underkastelse för Trump.

Amazon meddelade i slutet av året att de ser över sitt mångfaldsprogram. Innan dess har bolag som McDonald’s, Walomart, Boeing och Ford gjort samma sak, skriver ekonomireporter Thomas Frostberg i en analys i Sydsvenskan.

Även inom klimatområdet har en rad amerikanska bolag nu svängt om och hoppat av branschgemensamma initiativ. Världens största fondförvaltare Blackrock, som profilerat sig i hållbarhetsfrågor, lämnade nyligen ett klimatnätverk för finansaktörer.

Samtidigt rullas nu allt tuffare EU-krav ut för att vi ska ställa om. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till 2030. Hållbarhetsredovisningen CSRD gäller alla företag med mer än 500 anställda. Den som ljuger – Green Claim Directive – ska få dryga böter. Nya gröna innovationer rullas ut varje dag. AI är en möjliggörare. Den gröna bubblan är ingen bubbla, utan normen som ska ta oss in i framtiden. Trodde vi.

Jag tänker på min vän Ulf Alfredsson, advokat och honorärkonsul i Lund. Han blev nästan hundra år och upplevde två världskrig. I slutet av hans nästan 100-åriga liv pratade vi ofta om hur tider avlöser varandra.

”Kom ihåg att pendeln alltid svänger– ingenting varar för evigt”, brukade han säga. När hemska saker sker är det en tröst. Men dessvärre gäller det även åt andra hållet.

Kommer den gröna dealen i Europa leda oss in i en hållbarare framtid? Eller kommer allt fler att följa Trump/Musk och ge sig själva tillåtelse att strunta i både Parisavtal och utsläppsmål? Är vi bara i början av klimatförnekelsens tidevarv? Eller kommer det att bli en parentes i historien?

Människan är i grunden lat. Vi söker genvägar. Förändring är jobbigt. Omställning är svårt. Just nu står slaget mellan dem som vill se en grön färdväg och de som helst vill strunta i allt vad klimatplaner heter.
Samtidigt finns det de som står emot. Vid USA:s förra utträde ur Parisavtalet gick 24 av 50 delstater samman och lovade fortsätta följa avtalet. Det är hoppfullt. Hur många kommer orka stå emot den här gången?

Om vi håller på det gröna laget så är det just nu viktigare än någonsin att vi höjer våra röster och pratar om vilken framtid vi vill se. Vi måste fortsätta sprida kunskap, berätta om nya innovationer och allt det som lagar världen. Vi behöver sprida hopp och framtidstro.

Jag hoppas att vi snart kan skaka på huvudet åt klimatförnekarna som lät idealen försvinna där bakom ”Make America Great”-kepsarna. För min Lundavän har rätt – inget varar för evigt – och du och jag kan påverka när pendeln svänger mot grönt igen.