Hållbarhetsfokus ända in i kaklet

Vi har precis klarat av ”Slarvighetens dag” som inföll den 20 februari. 22 februari tillägnades ”Alla scouter”.

Den 23 februari är sedan fem år tillbaka ”Kakelplattans dag” – en temadag skapad för att uppmärksamma ett av världens äldsta och mest hållbara byggmaterial.

Initiativet kommer från Byggkeramikrådet, en branschorganisation som arbetar för att sprida kunskap om kakel och klinker.

– Vi inspirerades av liknande initiativ i USA och tyckte att kakelplattan förtjänade sin egen dag. Det är ett fantastiskt material som används över hela världen och har en lång historia, säger Magnus Lundgren, tekniker och kakelexpert på Byggkeramikrådet.

Kakel och klinker är extremt hållbara material som tål fukt, höga temperaturer och slitage. Med rätt skötsel kan en keramisk platta hålla under mycket lång tid.

– Keramik är i princip outslitbart. Titta bara på gamla fasader och kakelklädda byggnader – de ser likadana ut idag som de gjorde för 80 – 100 år sedan, säger Magnus Lundgren.

Produktionen av kakel har historiskt sett varit väldigt energikrävande. Kakel tillverkas genom att lera, sand och andra mineraler bränns i ugnar vid mycket höga temperaturer (ofta över 1000 °C). Denna process kräver energi, ofta från fossila bränslen, vilket bidrar till höga koldioxidutsläpp.

Transporten av råvaror och färdigt kakel är också energikrävande, särskilt om det importeras från länder runt medelhavet.
De stora kakelproducenterna idag finns i Tyskland, Italien, Spanien, Tjeckien och även i Turkiet. Sverige har ingen egen produktion.

Tyskland använde tidigare mycket rysk naturgas, men har skyndat på omställningen från användandet av fossilgas till mer biogas och vätgas samt el från solceller på produktionsenheternas tak.

– Nya tekniker gör också att ugnstiderna för bränning kan kortas avsevärt, från 12 timmar till en timme, vilket minskar energiförbrukningen avsevärt, berättar Magnus Lundgren.

Ett av hållbarhetsmålen inom kakelbranschen är att öka återbruket av keramiska plattor. Eftersom kakel ofta fogas eller limmas fast vid installation har det varit svårt att återvinna materialet. Men nya tekniker gör det enklare att ta ner plattor och återanvända dem. Krossat kakel är eftertraktat som vägfyllnad eller som bottnar i deponier.

– Vi ser en trend där byggprojekt i högre utsträckning försöker återanvända kakel vid renoveringar. I vissa fall kan plattorna demonteras utan att skadas och användas igen, vilket minskar både avfall och behovet av nyproduktion, säger Lundgren.

Innovationerna inom kakelindustrin handlar också om design och funktionalitet. Större plattor och tunna skivor gör att fogarna blir färre och estetiken mer enhetlig. Samtidigt forskas det på keramiska material som kan integreras med solcellsteknik och ge byggnader ytterligare funktionalitet.

Utöver hög energiåtgång och vattenanvändning är kanske den största utsläppsboven vår renoveringsiver där vi slänger bort fullt fungerande kakel och klinkers av estetiska skäl. Men även här ser Magnus Lundgren ett trendbrott.

– Kakel är ett material som kommer att bestå. Vi ser en ökad efterfrågan på klassiska färger och former, där tidlös design står i centrum. .

– Vi går mot mer traditionella kakel, man smäller inte på med knallorange och blomdekor på samma sätt som man kunde se förr, Idag kan man få keramik som har uttryck av kalksten, trä eller marmor – tidlösa material som alltid ser moderna ut, säger Magnus Lundgren.

När det gäller storlek har trenden gått mot större plattor. Förr var 15×15 cm en vanlig storlek, men idag är 60×60 cm vanligt eller ännu större plattor vilket ger ett enhetligt intryck med färre fogar. Ett annat växande segment är ultratunna keramiska plattor som kan användas för att skapa moderna, nästan sömlösa ytor.

– Det som är spännande är att kakel inte längre bara är för badrum och kök. Vi ser det mer och mer i vardagsrum och sovrum, där det används som dekorativa inslag på väggar eller som golvmaterial, säger Lundgren.

Fakta/Kaklets historia: Keramikens historia sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Redan i det gamla Egypten och Mesopotamien, runt 3000 f.Kr., användes keramiska plattor för att dekorera byggnader. Under antiken utvecklade romarna mosaiktekniken, och under medeltiden blomstrade kakelkonsten i den islamiska världen.

Under den industriella revolutionen på 1800-talet blev massproduktion av kakel möjlig, vilket gjorde det till ett tillgängligt byggmaterial för fler. Idag fortsätter utvecklingen med hållbarhet och innovation i fokus.