Framtidsbyggaren: ”Vi måste lära framtidens arkitekter att tänka transformation”

– Arkitektur har en lång tradition av att bygga nytt, men det kan vi inte fortsätta med på samma sätt. Vi måste re-evaluera vilka material vi använder och i vilken omfattning och i stället arbeta mycket mer med befintliga byggnader, säger Maria Rasmussen.

Som ansvarig för masterprogrammet i arkitektur möter hon årligen runt 25 studenter från olika länder, främst i Europa.

– Många lockas av den skandinaviska arkitekturen som är enkel, elegant och praktisk. Andra dras till välfärdssamhället och livskvaliteten i Sverige. Och så är Lund känt för att vara en vänlig miljö. Det hör jag både från svenska och internationella studenter.

Studenterna kommer med olika bakgrunder, men intresset för hållbarhet är genomgående starkt.
– Det är en generation som är intresserad av miljöfrågor. Vår uppgift är att lära dem hur man faktiskt arbetar med det: med återbruk av material, med transformation av byggnader och med nya sätt att tänka kring estetik.

Hon beskriver hur vissa kurser alltmer handlar om ”stark transformering” att ge nytt liv åt byggnader som ofta är underutnyttjade.
– Vi jobbar ibland med byggnader som bara används till 10–20 procent, fastigheter som har börjat bli ett problem i staden. Genom att transformera dem kan de bli en resurs igen och få ett nytt liv.

Att arbeta med återbruk och transformation innebär också en ny syn på estetik.
– Den klassiska idén om symmetri och proportioner är inte längre central. Den nya estetiken handlar om att blanda gammalt och nytt, återvinna material och skapa atmosfärer där man känner att det är gjort på ett etiskt riktigt sätt både för människor och för naturen.

Det är inte alla som flyttar tillbaka till sitt eget land efter studierna. Många fortsätter ut i Europa. Men de tar med sig idéerna om hållbarhet och transformation och i samarbeten mellan studenter från olika länder sker mycket kunskapsutbyte.

Under utbildningen åker studenterna på olika studieresor till olika nordiska länder för att lära av hur olika arkitektkontor och kommuner arbetar. I Norge har de inspirerats av hur man jobbar med digitala öppna arkiv för att samla olika material för ökat återbruk.

– Där försöker man registrera material från byggnader som ska rivas och göra dem tillgängliga för alla, inte bara de stora aktörerna. Arkiven är en tillgång för alla. Det är spännande, och vi ser att liknande idéer är på gång också i Sverige och Danmark.

För att omställningen ska lyckas krävs mer nära samarbete i byggprocessen, säger Maria Rasmussen. Frustrationen är ibland stor på båda sidor, och kompromisserna är inte alltid till gagn för resultatet.

– Arkitekter och ingenjörer måste arbeta mycket närmare varandra. I dag är det olika kulturer och olika språk, om vi ska lyckas bygga hållbart och kostnadseffektivt behöver vi samarbeta nära från början, hand i hand.

Maria Rasmussen ser också potential i ny teknik och digitala verktyg.
– Med hjälp av datorer kan vi sortera och använda material som annars skulle gå till spillo. Vi behöver inte längre tänka standardiserat, t ex hundra identiska fönster, utan vi kan arbeta smartare.

Trots framstegen menar hon att arkitektutbildningen behöver ännu mer fokus på hållbarhet.
– Vi borde utforska fler sätt att använda de material vi redan har, och inkludera ny teknologi på ett klokt sätt. Studenterna har viljan och engagemanget, nu handlar det om att ge dem rätt verktyg.

Detta är en stafettintervju. Vem vill du skicka vidare till, och varför?
– Jag vill gärna föreslå min kollega David Andreén, som är masterdirektör för digital arkitektur här i Lund. Han kan bidra med nya perspektiv på hur digitalisering och AI kan användas för att skapa framtidens hållbara arkitektur.