MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Framtidsbyggaren: Cirkulära material bromsas av regelverken

Testväg från Tekniska verken i Linköping.

Cecilia Nebel

Som nyhetsjournalist och moderator med fokus på samhällsbyggnad söker jag efter det som bygger vårt samhälle starkt, idag och i framtiden. Och så drömmer jag precis som Roger om ett samhällsbyggarevent i Globen.

Slaggrus är ett bra byggmaterial och finns i stora mängder. Ändå används det sällan. För Fredrik Hellman på VTI är problemet inte tekniken – utan hur byggsystemet är riggat.

Krossad betong, asfaltfräs och slaggrus från avfallsförbränning har länge pekats ut som viktiga pusselbitar i ett mer cirkulärt byggande. Samtidigt hamnar stora mängder av materialet fortfarande på deponi.

– Orsaken är sällan att materialen inte fungerar – utan att regelverk, tillståndsprocesser och upphandlingspraxis inte är anpassade för dem, säger Fredrik Hellman, forskningsledare inom cirkulära material på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Fredrik Hellman, forskningsledare inom cirkulära material på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Fredrik är geolog i grunden och kommer från berggrundssidan. Efter att ha doktorerat jobbade han åtta år på Cementa och har mångårig erfarenhet från cement- och betongbranschen.

På VTI, där han började sin tjänst 2008, handlade hans arbete till en början om obundna vägmaterial, vattenfrågor och hållbarhet kopplat till vägar. Med tiden har dock fokus förskjutits och ligger idag alltmer på återanvändning, cirkularitet och klimatanpassning.

Som forskningsledare inom cirkulära material är hans uppgift bland annat att undersöka förutsättningar för att använda material som ofta betraktas som problematiska – trots att de tekniskt sett fungerar väl.

– Krossad betong är ett sådant material. Slaggrus, som kommer från avfallsförbränning, är ett annat som fungerar bra som byggmaterial i många sammanhang, säger Fredrik Hellman.

På en cykelväg i Lund testar forskarna användningen av fyllnadsmaterial.

Trots att materialen studerats och använts i olika projekt under lång tid är användningen fortfarande begränsad. Just slaggrus väcker ofta särskild osäkerhet, enligt Hellman.

– Det kommer från avfallsförbränning och är förknippat med det. Det kan innehålla föroreningar, men oftast är det inget stort problem eftersom man analyserar materialet så noggrant innan man använder det.

En avgörande flaskhals är att hela kedjan – från att materialet skapas till att det ska användas i ett projekt – inte hänger ihop.

Fredrik Hellman pekar på att lagstiftning, regelverk, beställare, entreprenörer och materialleverantörer behöver ha samsyn och förstå varandra bättre.
– Om det fastnar på tillståndssidan har byggbranschen inte tålamod att vänta.

I en rapport från Energiforsk pekar VTI och RISE på att avsaknaden av tydliga underlag för dimensionering och användning av slaggrus länge har varit ett konkret hinder i upphandling och projektering.

Vid upphandlingar följs AMA-regelverket, som är praxis för svenskt byggande och där finns inte heller de här materialen med på ett bra sätt. Det försvårar användningen.

– Ofta handlar det om missförstånd och okunskap, säger Fredrik Hellman. Även om det finns en politisk vilja att öka cirkulariteten så är det långa handläggningstider, eller man är inte beredd att ta risk.

Han fortsätter:
– En väg framåt tror jag är att man på ett mycket tidigt planeringsskede reder ut ansvarsfrågan med berörda parter så alla kan ge sin syn.

Testväg från Tekniska verken i Linköping.

För att få fram bättre kunskapsunderlag har forskarna på VTI i ett projekt som leds av Björn Schouenborg på RISE och finansieras av Vinnova, byggt testvägar och följt hur materialen fungerar över tid.

– Vi testar slaggrus, asfaltkross, asfaltfräsmassor som blir över, och restbetong. Vi testar bland annat styvhet och funktion över tid och de tekniska förutsättningarna ser generellt bra ut, säger Fredrik Hellman.

Störst potential ser han i kommunala och lokala projekt där materialmängderna är mer hanterbara och transporterna kortare.

– Materialen finns i begränsade mängder och användningen är bäst om man kan göra det lokalt. Många kommuner har brist på bergmaterial och vill inte ha nya täkter nära städerna. Transportfrågan har också blivit en faktor när vi pratar om hållbarhet, säger han.

Rapporten lyfter fram industriytor, parkeringsytor samt gång- och cykelvägar som särskilt lämpliga användningsområden för slaggrus.

Trots alla hinder är Fredrik Hellman tydlig med sin framtidsbild.
– Jag tror att vi är på väg mot ett mer cirkulärt tänkande i hela samhället. I framtiden kommer de här materialen att användas i mycket större omfattning och vara en naturlig del av byggandet. Om inte annat kommer vi att tvingas dit av kostnadsskäl, säger han.

Vem vill du skicka vidare till och varför?
– Jag tycker att du ska intervjua Pajtim Sulejmani på park- och gatumiljöenheten i Malmö. Fråga honom om det uppföljningssystem som de har för underhåll av gator. Det är rätt unikt i Sverige att man har koll på det.

Läs rapporten från RISE om cirkulära anläggningsmaterial: https://www.ri.se/sv/cirkulara-anlaggningsmaterial/om-cirkulara-anlaggningsmaterial

Läs mer