Forskaren: ”Co-living kan kännas mer som ett hotell än en bostad”

Ett avgörande steg för co-living i Sverige togs nyligen genom Svea hovrätts beslut att upphäva en tidigare bedömning från hyresnämnden. Målet gällde en ung man som hyrt ett sju kvadratmeter stort rum i en delningslägenhet för 7 000 kronor i månaden. Hyresnämnden ansåg att denna hyra var för hög och fastslog att den borde vara nästan hälften så låg.

Hovrätten slog däremot fast att hyran måste beräknas på ett annat sätt, där gemensamma ytor och service ska vägas in. Enligt kritikerna kan detta leda till betydligt högre boendekostnader framöver. (Läs mer)

Karin Grundström, professor i arkitektur vid Malmö universitet, forskar på bostadsformer och social hållbarhet. Hon ser både fördelar och utmaningar med co-living:

– När man är nyinflyttad är det ofta socialt och trevligt, men hög omsättning av boende kan leda till att det känns mer som ett hotell än en bostad. På sikt kan det bli tröttsamt för individen att hela tiden behöva anpassa sig till nya grannar.

Ett flertal co-livingprojekt har etablerats i ombyggda fastigheter, ofta tidigare vårdboenden eller stora lägenheter som varit svåra att sälja:

– Det kan vara en bra lösning för att utnyttja befintliga byggnader, men det innebär också att man ibland kompromissar med bostadsstandard och utformning. Frågan är hur väl dessa ombyggda miljöer fungerar i längden som boendeformer.

Hon problematiserar också det faktum att många co-living-koncept inkluderar städtjänster och annan service:

– Co-living bygger i grunden på tjänstepersonal som tar hand om exempelvis städning och gemensamma utrymmen. Det skiljer sig från kollektivhus, där hushållssysslor delas mellan de boende. Här blir det istället en mer kommersiell boendeform där service och bekvämlighet betonas. Det är liksom en ny politisk inriktning – är det socialt hållbart att vi gör så?

Karin Grundström ser inte co-living som en permanent boendeform utan mer som en tillfällig lösning som främst riktar sig till unga vuxna och digitala nomader, snarare än till den breda bostadsmarknaden.

– Det kan vara en väldigt positiv erfarenhet om det är under en begränsad tid. Inte som en permanentbostad, eftersom det ofta är så smått. De flesta har inte heller någon möjlighet att påverka vilka andra som bor i bostaden.

NÅGRA FÖRDELAR…

Kostnadseffektivt – Delade boendekostnader gör det billigare än traditionella bostäder.
Social gemenskap – Minskar ensamhet och skapar samhörighet genom delade utrymmen.
Flexibilitet – Korttidskontrakt och möblerade bostäder underlättar för digitala nomader och unga yrkesverksamma.
Delade resurser – Kök, arbetsytor och vardagsrum delas, vilket minskar individuella kostnader.
Hållbart boende – Mindre yta per person och resursdelning gör co-living mer miljövänligt.
Nätverksmöjligheter – Boende med liknande intressen kan leda till professionella samarbeten.

NÅGRA NACKDELAR…

Brist på integritet – Mindre privat utrymme och störningsmoment kan uppstå.
Begränsad personlig anpassning – Möblerade bostäder och gemensamma regler kan minska anpassningsmöjligheterna.
Konflikter i boendemiljön – Skillnader i livsstil och städvanor kan leda till meningsskiljaktigheter.
Höga kostnader i vissa fall – Vissa premium-co-living-koncept kan vara dyrare än förväntat.
Osäkerhet kring långsiktigt boende – Korttidskontrakt kan skapa instabilitet.
Strikta regler – Begränsningar gällande gäster, tystnadstider och användning av gemensamma utrymmen.