Färre UE-led ska stoppa fusk – väcker frågor om produktivitet

Något måste göras. Byggsektorn pekas ut som en av de branscher där arbetslivskriminaliteten är som mest utbredd. Enligt Brottsförebyggande rådet är branschen särskilt attraktiv för organiserad brottslighet, där företag används för svartarbete, falska fakturor och penningtvätt.

En central förklaring är de långa och komplexa entreprenörskedjorna. Ju fler leds mellan beställare och utförare, desto svårare blir det att ha insyn i vilka aktörer som faktiskt finns på arbetsplatsen och vilka villkor som gäller.

Skanska är nu det senaste bolaget att skärpa kraven i sina leverantörskrav och införa en generell begränsning om maximalt två externa underentreprenörsled. Syftet är att öka transparensen och stärka kontrollen över ansvar och arbetsvillkor i projekt och att motverka arbetslivskriminalitet i byggsektorn.

– Genom att ytterligare tydliggöra våra krav i leverantörskedjan tar vi ännu ett steg för att stärka seriositeten i branschen. Begränsningen av underentreprenörsled skapar både trygghet och transparens, säger Magnus Persson, vd för Skanska Sverige.

Enligt företaget innebär förändringen främst och formalisering av redan etablerad arbetssätt – cirka 96 procent av underentreprenörerna finns i dag i första eller andra led. Undantag kan dock göras efter särskild prövning.

Skanska är inte först med att införa den här typen av begränsning. Veidekke var tidigt ute med att strama upp sina entreprenörsled, med dåvarande Sverigechefen Lennart Weiss som en drivande röst i frågan. Ambitionen var densamma: att öka kontrollen i projekten och minska risken för oseriösa aktörer i de längre leverantörsskedjorna.

Men frågan om att begränsa antalet underentreprenörer har länge varit omdebatterad. Medan vissa aktörer ser det som ett verktyg för att motverka arbetslivskriminalitet, har andra effekter för konkurrens och effektivitet.

Kritiken handlar bland annat om att kortare entreprenörer kan slå mot mindre, specialiserade företag som ofta verkar längre ned i leden och därmed riskerar att stänga ute från större projekt. Färre gynnas kan i praktiken större aktörer med bredare kapacitet, samtidigt som flexibiliteten och möjligheten att ta in spetskompetens minskar.

I en intervju i branschtidningen Maskinentreprenören , utgiven av Maskinentreprenörerna, har organisationens chefsjurist och förhandlingschef, Claes Arenander, tidigare riktat kritik mot just generella begränsningar:

– “Effekten av deras förslag blir färre och större företag … men missgynnar småföretag,” säger han i intervjun.

I samma artikel lyfter han också konsekvenser av att införa fasta tak i entreprenadkedjor:

– En lagstadgad begränsning skulle sänka produktiviteten, försämra resursutnyttjandet och minska antalet entreprenörer, konstaterade Claes Arenander.

Även Svenskt Näringsliv har riktat kritik mot förslag om att begränsa underentreprenörsled. I analyzer och remissyttranden publicerade på organisationens webbplats varnar de för breda negativa effekter på ekonomin.

Enligt Svenskt Näringsliv skulle en begränsning leda till ”sämre tillväxt, lägre konkurrenskraft” och dessutom ”missgynna de små företagen”. Organisationen pekar också på att en sådan reglering riskerar att innebära ”minskad specialisering, sämre konkurrens och högre kostnader”.

I en egen konsekvensanalys uppskattar Svenskt Näringsliv att en begränsning av underentreprenörsled kan kosta Sverige mellan 13 och 25 miljarder kronor per år. Det handlar inte om en direkt kostnad, utan om ett beräknat bortfall i effektivitet i ekonomin.

Analysen bygger på antaganden om att en begränsning kan leda till:

• lägre produktivitet i byggprojekt
• mindre specialisering, när färre nischade underentreprenörer kan delta
• minskad konkurrens, vilket kan driva upp priser
• sämre resursutnyttjande i projekten