Debatt om mätmetoder för biologisk mångfald

I slutet av 2025 presenterade Sveafastigheter tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet den andra delen i sin studie Trä vs. Betong. Studien tar två funktionellt likvärdiga flerbostadshus — ett med trästomme och ett med betongstomme — som fallstudier och försöker inkludera biologisk mångfald som en påver¬kanskategori i livscykelanalysen (LCA).

För detta har IVL utvecklat en ansats baserad på den väletablerade LCIA metoden ReCiPe 2016, där parametrar för markanvändning och markomvandling används som indikatorer för potentiell påverkan på biodiversitet samt kompletteras med kvalitativa analyser av skogsbruksmetoder. Syftet är att ge en mer helhetstyp än en klimatfokuserad LCA när byggmaterial jämförs.

Sveafastigheter lyfter fram att resultaten — enligt deras tolkning — indikerar att betongstommen i vissa scenarier uppvisar lägre påverkan på biologisk mångfald än trästommen när flera miljöpåverkanskategorier inkluderas. Men rapporten understryker samtidigt att datakvalitet och metodutveckling fortfarande är begränsade, och att de här analyserna snarare är indikatorer än definitiva mätvärden.

Biologisk mångfald omfattar flera dimensioner — från genetisk variation inom arter till artrikedom och ekosystemens struktur och funktion. Dessa aspekter spelar en central roll för ekosystemtjänster, såsom pollinering, vattenrening och klimatreglering, men är svåra att fånga i ett enda tal eller modelldata.

Inom LCA används ofta markanvändningsindikatorer som proxy för biologisk mångfald — exempelvis hur mycket mark som tas i anspråk eller förändras (vilket påverkar livsmiljöer) — snarare än direkta fältmätningar av arter. Detta är ett sätt att matematisera påverkan, men det fångar bara vissa dimensioner av biodiversitet. Andra aspekter, såsom genetisk mångfald eller långsiktiga ekosystemförändringar, ligger i dag utanför många standardiserade modeller.

Forskning inom biodiversitetsbedömningar i LCA pekar dessutom på stora metodologiska variationer mellan olika metoder: många existerande indikatorer täcker inte hela spektrumet av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner, och olika antaganden leder ofta till skiftande utfall mellan studier.

I december 2025 publicerade Svenskt Trä tillsammans med Sveriges Träbyggnadskansli en skarp kritik av Sveafastigheter/IVL rapporten. I ett debattinlägg beskriver organisationerna hur rapportens metod bygger på vad de menar är ”inkonsekventa resonemang, icke relevant data och felaktiga antaganden” och ifrågasätter poängen med att peka ut ett material som “bättre” än ett annat i en sådan analys.

Anna Ryberg Ågren, Svenskt Trä, och Susanne Rudenstam, Sveriges Träbyggnadskansli, skriver att ”att ställa material mot varandra gör ingen till vinnare i den gemensamma uppgiften att bygga mer hållbart”, och att denna typ av jämförelse riskerar att förenkla komplexa ekologiska sammanhang utan att ge vägledning om hur byggaktörer faktiskt kan minska påverkan på naturen.

Debatten om hur — och om — biologisk mångfald bör kvantifieras i LCA sträcker sig långt utanför byggmaterialfrågan. Exempelvis har internationella forskargrupper pekat på att ingen metod i dag kan samtidigt återspegla alla påverkansvägar, ekosystem och artgrupper, och efterfrågar mer robusta indikatorer och bättre dataunderlag — bland annat för att undvika att LCA beräkningar missvisande förenklar verkliga ekologiska processer.

Dessutom visar annan forskning att olika antaganden och val av variabler i modellerna kan ge helt olika utfall, vilket gör det svårt att jämföra resultat mellan studier eller använda dem som beslutsstöd i standardiserade regelverk.

Att biologisk mångfald försöker inkluderas i LCA ramverket är ett steg mot att bredda bedömningen av byggmaterials hållbarhet bortom koldioxid. Samtidigt visar debatten att det finns betydande vetenskapliga och metodologiska utmaningar kvar innan resultaten kan användas som robust styrinstrument i bygg- och fastighetssektorn.

Kritiken från Svenskt Trä handlar inte bara om slutsatserna i Sveafastigheters rapport — den pekar på en större osäkerhet: går det över huvud taget att mäta biologisk mångfald på ett sätt som tillför verkligt värde i praktiska materialval? För närvarande kvarstår många frågor om datatillgång, indikatorernas validitet och hur komplexa ekologiska samband bäst representeras i modeller som ska vägleda byggsektorns hållbarhetsarbete.