“Byggarna har alltid varit problemlösare”

Vad var det som väckte din nyfikenhet på byggandets historia – varför ville du skriva just Byggarna?
– Det började egentligen med att Mats Paulsson – en av bröderna som grundade Peab – hörde av sig. Hans barnbarn ville att farfar skulle berätta sin historia. Jag hjälpte honom att skriva den och läste då in mig på byggandets historia för att kunna ställa vettiga frågor. Då insåg jag att det här var en mycket större berättelse. När jag hade hjälpt Mats övertalade jag min förläggare på Bonniers att jag skulle få skriva Byggarna – från hedenhös till idag.

Vad säger byggandet om Sverige och oss som folk?
– På bokreleasen härom veckan sa någon att “det här är ju Sveriges historia sedd ur byggandets och boendets perspektiv”. Och det stämmer. Byggandet och boendet är så centralt i våra liv. Att följa hur vi har byggt är att följa hur hela samhället och människors villkor har förändrats.

Hur började byggandet egentligen?
– I början handlar byggandets historia om väldigt långa skeenden. Vi vet inte så mycket om de tidigaste hyddorna, men från det att vi blev bofasta bönder för fem–sex tusen år sedan kan vi följa utvecklingen ganska väl.

– Under omkring tre tusen år bodde människor i långhus – stolpar nedslagna i marken, med flätverk emellan som man klädde med lera. I de här långhusen hade man allt samlat: bostad, djurstall, vävstuga, sädesförråd och halmlager. Hela gårdens funktioner rymdes i ett enda hus, som kunde vara trettio till fyrtio meter långt – ibland upp mot sextio. Så levde vi i flera tusen år.

– En viktig poäng är hur nya material och verktyg förändrade byggandet. Vid vikingatidens början började man använda järn för att tillverka mycket vassare yxor än tidigare. Det gjorde det lättare att fälla träd, och då kunde man börja bygga timmerhus. Långhusens stolpar hade ju varit grova stockar, svåra att bearbeta. Men när verktygen förbättrades gick det att forma timmer på ett helt nytt sätt.

– Troligen lärde vi oss mycket av vikingarnas resor österut, där timmerhusen fanns redan tidigare. Då förändrades allt. Stugornas storlek blev beroende av hur långa stockarna var, vilket gjorde dem betydligt mindre än långhusen. Gårdarna byggdes om helt: i stället för ett enda hus uppförde man fem, sex, sju små byggnader, var och en med sin funktion. Det blev ett nytt sätt att leva.

– Korsvirkeshusen i Skåne är en särskild historia. I södra Skåne tog de stora träden slut, och korsvirket blev ett sätt att ändå kunna bygga hållbara hus med mindre virke. I större delen av Sverige var det dock timmerhusen som dominerade – ända fram till 1800-talet.

Gunnar Wetterberg säger att han själv lärt sig mycket nytt under bokens tillkomst.
– Till exempel att de timmerhus som har bevarats längst ofta är gamla sädesmagasin. Där var det nämligen torrt, så de kunde stå i hundratals år. Hus där man hade djuren ruttnade däremot efter trettio–fyrtio år, eftersom ammoniaken från gödseln frätte sönder stockarna. Då fick man helt enkelt bygga nytt.

När blev byggandet ett yrke snarare än något alla kunde?
– På 1800-talet började byggandet professionaliseras. Då fick vi specialiserade byggnadsarbetare. I städerna uppstod kåkstäder där människor bodde under hemska förhållanden. Stockholm var en av Europas mest ohälsosamma städer. Då växte behovet av vatten, avlopp och stadsplanering fram.

– I slutet av 1800-talet kom den tekniska revolutionen: stål, betong, centralvärme, elektricitet, hissar. Tidigare hade väggarna varit bärande, men nu kunde man bygga skelett av stål och hänga på fasader. Då fick man stora fönster och öppna rum. Och hissarna kastade om hierarkin. Förr bodde tjänstefolket högst upp, men när man slapp bära vatten och ved dit blev det status att bo längst upp.

Du beskriver 1900-talet som bostadspolitikens århundrade?
– Bostadspolitik finns inte förrän på 1920-talet och den är rätt trevande till en början. Det vi glömmer är hur trångt vi bodde. Vid andra världskriget så är hälften av alla lägenheter bara ett rum och kök, ibland bara ett rum, eller bara ett kök. Då växte trycket. På 1950-talet byggdes en del fina hus.

– SSU drev frågan på Socialdemokraternas kongress 1964 och det blev startskottet för miljonprogrammet. Vem var ordförande då? Jo Ingvar Carlsson. Sent en sommarkväll sände jag ett mail, och klockan åtta nästa morgon ringde han och sa ”det här är det jag är mest stolt över från min politiska gärning”

– Han kom hem till mig och vi satt  i tre timmar och han skildrade det här ur sitt perspektiv. “För vår generation”, sa han, “var bostäderna det vi var mest nervösa över.” Det var den verkligheten som drev fram miljonprogrammet.

– En tredjedel av bostäderna var höghus, en tredjedel trevåningshus och en tredjedel småhus. Från början flyttade en blandad befolkning in, men eftersom det var skattemässigt gynnat att bo i småhus flyttade de som hade råd. Kvar i miljonprogrammen blev de som fick bostadsbidrag.

Många i byggsektorn försöker i dag kombinera hållbarhet med lönsamhet. Fanns det några tidiga “hållbarhetstänkare”?
– Ja, man var tvungen att vara rädd om resurserna. Korsvirkeshusen i Skåne är ett exempel. När träet tog slut hittade man en lösning för att bygga med mindre virke. I norr byggde man med furu och brände stockarna så att kådan trängde fram och impregnerade träet naturligt. Det har alltid funnits en medvetenhet om att ta till vara det man har.

Vad tycker du är de största misstagen vi gör i byggandet i dag?
– Att vi nästan avvecklade träbyggandet under 1900-talet. Nu är vi på väg tillbaka, men vi har fortfarande barnsjukdomar. Vi måste utbilda en ny generation som kan bygga i trä.

Vad tror du framtidens historiker kommer att säga om hur vi byggde i början av 2000-talet?
– Att det var den digitala revolutionens tid. CAD och CAM har gjort konstruktionen mycket effektivare. Frågan nu är hur vi kommer att använda AI? Det kan förändra byggandet lika mycket som stålet och hissarna en gång gjorde.

Är vi i Sverige tillräckligt bra på att värdera hantverk och byggkunskap som en del av vårt kulturarv?
– Nej, det är vi inte. Vi har låtit byggnadsarbetare bli en konjunkturvara. Många lämnar branschen när det går ner, och det är svårt att få dem tillbaka. Det är ett stort bekymmer.

Om boken
Titel: Byggarna
Författare: Gunnar Wetterberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum: 30 september 2025
Om innehållet:
Att bygga och bo hör till det mest ursprungliga. Byggarna skildrar hur byggandet och boendet speglar hur mänskligheten levt och verkat genom årtusendena – från stenålderns långhus och vikingatidens timmergårdar till folkhemmets bostadspolitik och dagens klimatutmaningar. Gunnar Wetterberg följer byggarna och deras verk genom historien och visar hur verktyg, makt och samhällsförändringar format våra liv.

Om Gunnar Wetterberg
Historiker, författare och folkbildare. Har skrivit ett tjugotal böcker, bland annat om Axel Oxenstierna, Sverige under 1900-talet, böckerna Prästerna, Ingenjörerna och Träd som belönades med utmärkelsen Guldkvisten. Tidigare diplomat och samhällspolitisk chef på Saco. Ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.