Byggandet vänder men marginalerna pressas

ByggFramtids slutsats: Byggmarknaden är på väg upp, men det är inte säkert att lönsamheten följer med. Nästa fas kommer att belöna de aktörer som vågar räkna kallt och välja bort fel projekt.

Därför drar vi den:
Efter flera år av fallande byggvolymer pekar prognoserna åter uppåt. Men för byggbolag, installatörer och beställare är den avgörande frågan inte längre bara om projekten kommer tillbaka. Den är om de går att räkna hem.

Byggföretagens senaste konjunkturbedömning pekar på att bygginvesteringarna ökar med 8 procent i år och ytterligare 6 procent 2027. Bostadsbyggandet väntas bidra till vändningen, liksom investeringar i lokaler, VA och spårbunden infrastruktur. Antalet påbörjade bostäder ökade med 10 procent i fjol, men nivån är fortfarande låg i ett längre perspektiv. Enligt Byggföretagen ligger nybyggnadsinvesteringarna i förhållande till BNP alltjämt på den lägsta nivån på 25 år.

Det gör återhämtningen känslig. När volymerna börjar komma tillbaka efter en lågkonjunktur ökar också risken för att företag jagar omsättning snarare än lönsamhet. Företag som längtar efter nya uppdrag går kanske in med för snäva kalkyler.

SCB:s byggkostnadsindex visar att kostnaderna för flerbostadshus steg med 1,3 procent i mars jämfört med samma månad i fjol. Det är en betydligt lugnare ökningstakt än under de mest turbulenta åren, men bakom totalsiffran finns en viktig förskjutning. Entreprenörernas kostnader steg med 2,1 procent och drog upp indexet, medan byggherrekostnaderna sjönk med 1,4 procent, bland annat till följd av lägre räntekostnader. Byggmaterialkostnaderna ökade med 0,9 procent på årsbasis.

Det innebär att en del av lättnaden i marknaden kommer från finansieringssidan, inte från själva produktionen. För entreprenörerna är pressen därför fortfarande påtaglig. Lägre räntor kan förbättra kalkylen för beställaren, men de tar inte bort kostnadsrisken i inköp, transporter, löner och underentreprenader.

Samtidigt växer kritiken mot hur priser sätts och följs upp i byggmaterialledet. Konkurrensverket pekar i en ny rapport på att bristande pristransparens i byggmaterialmarknaden kan försvåra beställarnas kontroll över vad de faktiskt betalar för. Myndigheten beskriver bland annat upplägg där installatörer kan välja mellan olika kombinationer av direkta och retroaktiva rabatter från samma grossist, trots att det egentliga inköpspriset i praktiken blir detsamma. Konkurrensverket har också sett exempel där inköpspriser räknas upp för att senare återbetalas som bonus.

Om beställaren inte kan följa den verkliga prisbilden blir det svårare att jämföra anbud, följa upp avtal och avgöra om effektiviseringar faktiskt kommer projektet till del. För offentliga beställare innebär det dessutom en risk att skattemedel binds i prissystem som är svåra att granska.

Kostnadseffektiviteten pressas också av produktivitetsfrågan. Innovationsföretagen hävdar i en rapport att produktiviteten i bygg- och anläggningsbranschen har utvecklats så svagt att upp till 225 miljarder kronor i nytta kan gå förlorade i kommande infrastruktursatsningar om utvecklingen inte vänds. Rapportförfattaren Fredrik Bergström säger att pengarna hade kunnat frigöras om produktiviteten hållit jämna steg med tidigare utveckling.

Men bilden är omstridd. Byggföretagen avvisar slutsatsen att byggsektorn skulle ha tappat produktivitet på det sätt som Innovationsföretagen beskriver. Organisationen hänvisar till andra beräkningar där byggsektorns produktivitet i stället ökat kraftigt under perioden 1998–2021 och menar att sektorn inte utvecklats sämre än jämförbara delar av ekonomin.

Det som förenar de olika spåren är att branschens nästa uppgång inte ser ut som den förra. Under åren med stark efterfrågan kunde många aktörer bära svag kostnadskontroll genom höga volymer, stigande fastighetsvärden och billigt kapital. I den nya marknaden blir marginalen mer beroende av inköpsdisciplin, rätt risk i kontrakten och förmågan att tidigt se vilka projekt som inte håller ekonomiskt.

För bolagen innebär det att 2026 kan bli ett testår. Orderingången kan förbättras utan att lönsamheten gör det. De företag som fyller orderböckerna med fel projekt riskerar att bära med sig lågkonjunkturens problem in i nästa uppgång. De som lyckas översätta lägre räntor och högre efterfrågan till skarpare kalkyler får däremot ett annat utgångsläge när byggmarknaden börjar växa igen.

Frågan framåt: Blir 2026 året då byggbranschen får tillbaka volymerna eller året då marginalerna avgör vilka som verkligen står starkast?