Efter pandemin har vi vaknat upp i ett samhälle där tempot förändrats. Inte försvunnit, men skiftat, som en melodi som tappat sin rytm. För företagare i fastighetsbranschen innebär detta en dubbel utmaning – att få leverantörer, myndigheter och konsulter att öka takten, samtidigt som man måste anpassa sina affärer till den nya, långsammare rytmen. Hur gör man det? Och hur gör man det utan att tappa det vi kallar kvalitet – hållbarhet, skönhet, robusthet och social resiliens?
Läget är komplext. Vi står inför en tid då allt blivit dyrare, från byggmaterial till räntor, och samtidigt förväntas vi driva en hållbar omställning framåt. Det är ingen liten uppgift. Men i komplexiteten finns också en nyckel: hur vi formulerar våra krav och incitament kan avgöra om vi kan behålla investeringsviljan för framtidsprojekt. Att våga tänka om och prioritera innovation är en del av svaret. För branschen måste våga förändras – och förändring är sällan bekväm.
Ett område där förändring verkligen behövs är den tekniska utvecklingen. Här går det för långsamt. Vi måste fördela risker smartare i vår fragmenterade bransch. Men det handlar inte bara om risk – det handlar om att hitta de aktörer som ser förändringarna som möjligheter. De som vill haka på utvecklingen och investera i framtiden. För det går att tjäna pengar, även i förändringens vindar.
Fastighetsbranschen har haft sina fördelar. För de som varit med länge och sitter på låga ingångsvärden har situationen inte varit lika katastrofal som för andra. Men stoppet i byggandet, särskilt av bostäder, är påtagligt. Från 70 000 nya bostäder per år till siffror runt 20 000–25 000 – en brutal minskning. Orsakerna är uppenbara: höga räntor, pandemins efterdyningar, krig och en svag ekonomi. Och ändå, mitt i krisen, finns en känsla av att vi kan göra mer.
En del av svaret ligger i att minska krånglet. Vi vet alla hur frustrerande långsamma detaljplaneprocesser och byråkrati kan vara. Men här erbjuder den digitala utvecklingen enorma möjligheter. Data kan ge oss den precision och effektivitet som behövs. Vi kan mäta, analysera och optimera – från materialanvändning till logistik. Vi kan bygga tunnare väggar, använda mindre cement och ändå skapa hållbara byggnader. Det finns en styrka i att våga ifrågasätta gamla normer och hitta nya lösningar.
Vi kan också dra nytta av det internationella kapitalet. Vår låga kronkurs är kanske pinsam, men den gör Sverige attraktivt. Det är en påminnelse om att även i svåra tider finns det möjligheter. Och vi svenskar är trots allt ett slitsamt folk – vi har visat gång på gång att vi kan arbeta på en helt ny nivå när det krävs.
Så vad gör vi nu? Vi slutar inte bygga, drömma eller utveckla. I stället samlas vi kring innovation, samarbeten och en vilja att skapa en framtid som inte bara är hållbar, utan också vacker och funktionell. Vi kan öka materialutnyttjandet och konstruera tunnare väggar och bjälklag, använda mindre cement och ändå skapa hållbara byggnader. Tempot har kanske ändrats, men melodin behöver inte dö. Det är upp till oss att skriva nästa vers.
I Skellefteå har Heimstaden inlett ett pilotprojekt om att effektivisera snöskottningen på hustak med hjälp av robotiserad snöslunga. Ett arbete som normalt sett är både kostsamt, tidskrävande och riskfyllt. Även på vägarna testas nya innovativa grepp för att hantera snö.
En ny era av förbindelser mellan Stockholm och Lidingö inleddes när Lilla Lidingöbron stod färdig. Med sin eleganta design och smarta konstruktionslösningar har bron blivit ett landmärke, en vital länk för både kollektivtrafik och hållbart resande. Men vägen till den nya bron var lång, kantad av tekniska utmaningar och miljömässiga överväganden. Samtliga foton av Lasse Ohlsson för Knight Architects.
Åsa ”Betongbruden” Karlström berättar denna vecka om drömbetong och överklassynglingar på Sturecompagniet, när hon återvänder till Stureplan.