MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

#6 Bygg och beredskap: ”Vi kan inte vara bank åt staten”

Micael Jakobsson, vd och delägare i Sörmlands Gräv & Transport

Cecilia Nebel

Som nyhetsjournalist och moderator med fokus på samhällsbyggnad söker jag efter det som bygger vårt samhälle starkt, idag och i framtiden. Och så drömmer jag precis som Roger om ett samhällsbyggarevent i Globen.

Efter ett uppvaknande om krig, kris och ansvar står Sörmlands Gräv & Transport i frontlinjen i beredskapsarbetet. Här är viktigaste lärdomarna.

När broschyren Om krisen eller kriget kommer nyligen skickades ut till svenska företag hade maskinentreprenören Micael Jakobsson, vd och delägare i Sörmlands Gräv & Transport, redan hunnit långt i sin beredskapsresa.

2025 firade Sörmlands Gräv & Transport AB 25 år. Micael och hans sambo tog över bolaget i maj 2023. Då var de tio anställda. I dag är de 33. Maskinparken är i princip helt utbytt, lokalerna nybyggda och inriktningar mot infrastrukturprojekt tydligare än tidigare.
– Vi har gått mot lite större maskiner och jobbar mycket med vatten och avlopp, el, väg och asfalt, säger han.

Omsättningen låg på 56 miljoner kronor 2025, med målet tydligt uttalat: över 100 miljoner.

Tankarna på att stärka sin förmåga i händelse av ofred började ta form efter förra sommaren. Då skickade branschorganisationen Maskinentreprenörerna ut inbjudningar till medlemmar att gå en kurs i beredskap.
– Jag och min sambo åkte ner till Göteborg och gick kursen. Det var ett ganska stort uppvaknande, säger Micael.

Micael Jakobsson, vd och delägare i Sörmlands Gräv & Transport

Han – precis som så många andra – hade hållit kriget i Ukraina på avstånd, med känslan att det inte kommer att hända här.
– Man ser på nyheterna att det är krig. Men när man väl får grepp om hur illa det är, och hur mycket samhället behöver oss i händelse av ofred eller naturkatastrofer, då förändras perspektivet.

Det var då insikten slog till.
– Vår roll i samhället är mycket större än att vi gräver en grop och fyller igen den.

Samma budskap återkommer i den broschyr som Myndigheten för civilt försvar nyligen skickat ut till företag runt om i landet. Där slås snabbt att näringslivet är en avgörande del av totalförsvaret och att företagens viktigaste uppgift är att kunna fortsätta sin verksamhet, även i händelse av kris eller krig.

”Den viktigaste uppgiften för företag är att fortsätta sin verksamhet.

Alla företag är målgrupp för broschyren. Det går inte att peka ut att vissa delar är viktigare än andra – varje företag behöver analysera vad som är kritiskt för den egna verksamheten och dess förutsättningar, säger Anna Rinne, enhetschef vid Avdelningen för försörjningsberedskap på Myndigheten för civilt försvar.

Anna Rinne, enhetschef vid Avdelningen för försörjningsberedskap, Myndigheten för civilt försvar.

För Micael blev det tydligt att det inte räcker att hoppas på det bästa.
– Så vi åkte hem och gjorde vår läxa.

Arbetet började internt. Tillsammans med kollegor gick de igenom bolaget: maskiner, kompetens, resurser, sårbarheter.
– Var är vi i det här? Vad är kritiskt för oss? Hur gör vi det på bästa möjliga sätt?

Bränsle, reservdelar och kommunikation stack snabbt ut som avgörande faktorer. Just nu bygger företaget en carport med egen bränslestation.
– Vi ska klara sju till tio dagar utan påfyllning.

Många av åtgärderna har handlat om att ta kontakt med samarbetspartners och börja väcka frågan. Bolaget har nu säkrat tillgång till en grustäkt dygnet runt, för att snabbt kunna återställa till exempel E4:an om något händer. Avtal diskuteras med leverantörer om reservdelslager.
– Ingen av dessa har varit på banan när det gäller beredskap, det har varit att öppna ögonen på många, säger Micael Jakobsson.

Ingen av dessa har varit på banan när det gäller beredskap, det har varit att öppna ögonen på många.

Betongvärlden

Kommunikationsradio finns idag i alla maskiner, med basstation på företaget. Och dessutom: en satellittelefon.
– Det är inte jättebilligt. Men om nätet går ner och någon skadar sig, då måste vi kunna nå 112. Den ska bara användas i nödläge – men den finns.

Det är exakt den typen av konkreta åtgärder som Myndigheten för civilt försvar pekar på i sitt stödmaterial, där företagen uppmanas att analysera sina egna förutsättningar och identifiera vad som måste fungera – oavsett läge.

Beredskap handlar inte bara om väpnad konflikt, understryker Micael. Vissa hot har redan blivit verklighet. Cyberhotet är högst påtagligt redan idag.
– Vi har blivit hackade.

Det blev en väckarklocka.
– Nu finns inte allt bara i ett datasystem. Det som är relevant och viktigt finns också i pärmar.

Även här går Micaels erfarenheter i linje med myndighetens råd. I broschyren uppmanas företag att ställa sig frågor som: ”Hur skyddar vi vår digitala och fysiska information?”

Alla företag bör börja med att ställa sig grundläggande frågor: vilka delar av verksamheten måste alltid fungera, vad gör vi om personal inte kan ta sig till jobbet och hur skyddar vi vår digitala och fysiska information? säger Anna Rinne.

För Sörmlands Gräv & Transport blev svaret redundans, både digital och analog.

Med beredskapsarbetet växte också en annan insikt fram: detta är inte bara ett ansvar, utan också ett affärsstrategiskt arbete.
– Det finns en affärsmöjlighet i det här, det gör det absolut.

Målet är att teckna lokala avtal och att vara förstahandsval när kommunen eller regionen behöver hjälp.
– Vi vill börja där vi bor. Med kommunen närmast oss. Finns det ett avtal, då vet vi vad som förväntas av oss. Och då kan vi planera därefter.

Alla företag bör börja med att ställa sig grundläggande frågor: vilka delar av verksamheten måste alltid fungera.

Det är också i linje med MCF:s budskap om att företagen ska analysera sin roll i totalförsvaret och identifiera hur de kan bidra utifrån sina faktiska resurser.

Samtidigt finns det frågor som fortfarande saknar svar. Den största: försäkringarna.
– I händelse av krig går force majeure in. Om någon spränger en av mina maskiner kan inte ansvaret ligga på mig.

Möten med försäkringsbolag är bokade, politiska kontakter har tagits, men svaren har än så länge uteblivit.
– Det finns ingen praxis. Man har inte tänkt färdigt.

Även kostnadsfördelningen är en stötesten.
– Ska vi verkligen själva bära alla kostnader för att bygga bränslelager och förbereda oss? Då blir entreprenören bank åt staten.
– Det måste finnas någon form av ersättningsmodell. Från staten eller via försäkringssystemet. Annars vågar ingen ta risken.

Genom hela resonemanget återkommer Micael till samma sak: människorna.
– Det kan stå vad det vill på maskinen. Det är människan som kör den som är viktigast.

Företaget har länge satsat på personalens välmående med massör, psykolog och ett tydligt fokus på att människor ska må bra. Beredskapsarbetet blev en naturlig förlängning av det.
– Många här är mellan 20 och 30 år. Att de skulle hamna i frontlinjen vill varken jag eller de. Frågan blev i stället: vad kan vi göra för att de ska kunna hjälpa till i en sådan här händelse, men ändå inte behöva hålla i en bössa?
– Kan man få maskiner i beredskap på ett avtal någonstans så har jag möjlighet att behålla mina gubbar. De gör då en viktig samhällsinsats men kan samtidigt få komma hem till sina familjer på kvällen istället för att ligga i ett skyttevärn.

Ska vi verkligen själva bära alla kostnader för att bygga bränslelager och förbereda oss? Då blir entreprenören bank åt staten.

De flesta i personalen är positivt inställda till företagets fokus på beredskap. Samtidigt betonar Micael att arbetet kräver både varsamhet och lyhördhet. Att närma sig frågan om krig väcker många känslor, en del vill bara fly, andra vill beväpna sig.
– Första reaktionen är ofta att man slår ifrån sig. Det är jobbigt att prata om. Men när man förstår varför vi gör det, då vänder det.
– Samtalen har varit viktiga, att verkligen lyssna på personligen. Det finns många kloka tankar där.

Till sist återkommer han till något han menar ofta underskattas i nationella strategier: det lokala.
– Vi skulle aldrig kunna vara ett beredskapsbolag i Gävle. Jag känner ingen där. Vem har den lokala grusäkten, vem levererar asfalt?

Beredskap bygger på relationer: till leverantörer, konkurrenter, kommuner.
– I vardagen kan vi vara deltagare. Den dagen något händer är vi kollegor och behöver hjälpas åt.

Det är där, menar Micael, som motståndskraften i praktiken byggs.
– Lokal närvaro, samarbete och att ha gjort sin läxa i förväg. Det är det som avgör om samhället eller fungerar inte.

Vad väcker det här för tankar hos dig? Hör gärna av dig till redaktionen: cecilia@byggframtid.se

Läs tidigare artiklar i vår serie Bygg och beredskap:

#1 Krönika: ”Vem bygger Sverige när det krisar?”
https://wordpress.betongvarlden.se/wp-admin/post.php?post=27490&action=edit&classic-editor

#2 Bygg- och beredskap: Vad väntar bygg- och fastighetsbranschen?
https://wordpress.betongvarlden.se/wp-admin/post.php?post=27568&action=edit&classic-editor

#3 Bygg och beredskap: Vem skyddar våra uppkopplade byggnader?
https://wordpress.betongvarlden.se/wp-admin/post.php?post=27630&action=edit&classic-editor

#4 Bygg och beredskap. ”Lås- och klimatsystem särskilt utsatta”
https://wordpress.betongvarlden.se/wp-admin/post.php?post=27667&action=edit&classic-editor

#5 Bygg och beredskap. “Klimatanpassning ger nya affärer.”
https://byggframtid.se/byggframtid/bygg-och-beredskap-klimatanpassning-ger-nya-affarer/

 

Läs mer