Jag minns en rörmontör som hette Tore som oförskyllt fick sitt öknamn ” Nevertätt”.
Så här var det: Tore körde servicebilen på företaget o fick rycka ut på mindre vattenläckor och småjobb. Han var en duktig rörmokare förstås annars har han inte fått köra ut på sådana arbeten ensam. Han hade haft detta jobb i flera år och det hade gått väldigt bra. Men som alla vet så blir det fel ibland, det råkar alla utför, så även Tore.
Det vara bara det att felen kom tätt, med bara några veckors mellanrum, och vid tredje tillfället då han fick sitt öknamn var jag med. Det hände sig vid den tiden, heter det ju, att vi skulle bygga en ny tvättstuga i ett rum i källaren i höghuset i Skutskär. Jag och en kille som heter Håkan var där och skulle bila upp rännor i betonggolvet, för avloppsledningarna till tvättmaskiner och golvbrunnar. Vi var nästan klar med dessa rännor när Tore kom.
Mitt på golvet fanns en järnlucka och under den en rektangulär ursparing i betongsulan, längst ner var huvudavloppsledningen till hela niovåningshuset, cirka en meter djupt och 70 centimeter x 1,2 meter i bredd. Det fanns en renslucka på den liggande ledningen. Tore hade låtit tillverka ett nytt lock till luckan med ett uttag för ledningen till den nya tvättstugan. Det blev trångt och besvärligt att komma ner, Tore var kort och inte så smal heller, så han fick krypa ner hel och hållen.
Han hade annonserat i trapphuset och lagt en lapp i varje lägenhet om att avloppet var avstängt under någon timme den dagen. Men han visste ju att alla inte kommer att bry sig, så han pumpade upp en gummiblåsa i ränsluckan på stående stammen. De fyra muttrarna till rensluckan satt ordentligt fast, han fick inte upp dem så snappt som han hade tänkt sig.
Så han fick åka på macken och köpa rostlösningsvätska. Det tog sin tid. Otålighet växte i huset och folk trodde väl det var klart, så de började använda avloppen. Tore blev mer och mer stressad, men till slut fick han loss muttrarna och fick bort luckan.
Och precis när han hade satt dit den nya på plats och innan han hann få på locket till den nya muffen så gav gummiblåsan efter för trycket. Han fick avloppsspruten mitt i magen.
Gropen han stod i blev nästan full på ett par sekunder, men det sjönk undan också nästan lika fort.
Där stod han dyngblöt, det enda som var torrt på honom var skjortan på ryggen och nacken.
Vi fick hjälpa honom upp, och klä av sig, och göra sig någorlunda ren. Han fick låna våra arbetskläder och åka hem till stan och byta om. Han kunde inte åka hem näck för han bodde mitt i stan.
Sen fick han öknamnet “Nevertätt” inte helt rättvist kan man tycka. Men tvättstugan blev snygg och fin.
Kan vi nöja oss med 21 grader hemma – för klimatets skull? HSB Living Lab undersöker hur smart kommunikation kan göra det svala valet till det självklara valet för både plånboken och planeten.
Forskare vid South China University har utvecklat och undersökt en cementlösning, kallad LC³, kalkstens-kalcinerad lera-cement, som kan minska koldioxidutsläpp och energiförbrukning inom cementindustrin.
Den franske arkitekten Laurent Fournier har gjort sig känd för sitt innovativa arbete med naturliga och lokala material som bambu, kalksten och lera. Han har baserat sitt liv och arbete i Kolkata, Indien, där han sedan 1993 utvecklat en arkitekturstil som både hedrar traditionella byggmetoder och möter moderna krav på hållbarhet och komfort.