Jag minns en murare som hette Sven Jansson och var lagbas för murarna. Alla yrkesgrupper hade egna lag och de mätte de jobb de hade gjort under 90 dagar, lag för lag. De som var med vid mätandet var en från Byggnads, en från arbetsgivaren och så lagbasen.
Sven hade förstås sina gråvita arbetsbyxor och murarskjorta och ett “förskinn”. Förskinnet var som ett förkläde i grovt skinn som man använde som skydd mot låren när man skulle hugga av en hel tegelsten till en halv. De skyddade även mot murbruksstänk.
Sven var alltid klädd i murarkläder, grå hatt och cigarr. Han gick alltid till systemet på morgonen när dom öppnade och köpte erforderligt dricka till laget. Det kunde ibland bli livat efter tiotiden.
Vi var tre lärlingar, en grovarbetare, eller betongarbetare som man säger idag, och två snickarlärlingar. Den ena var jag. Vi fick vid behov hoppa in och gigga murbruk till murarna, då skulle de sätta oss på plats. När vi kom in till murarlaget med våningskärran full med murbruk kunde Sven hoppa ner från ställningen och sparka omkull kärran. Han sa att bruket hade blandats för kort tid i blandaren, bara för att markera sin makt. Då fick vi skotta upp det och köra tillbaka och hämta en ny kärra.
“Lade de upp honom på bordet i arbetsbaracken och klippte honom”.
Företagsledningen sa ingenting om sånt här för de visste att murarlaget kunde när som helst gå till ett annat bygge. Och det var inte lätt att hitta ett nytt murargäng. Uppsägningstiden var på den tiden en vecka. Att murarna hade makt märktes vid ett tillfälle då den andra snickarlärlingen la sig till med att låta håret växa, rocken hade ju kommit. Han var son till platschefen och hette Clas. När murarna tyckte att håret blivit för långt lade de upp honom på bordet i arbetsbaracken och klippte honom.
Clas blev lite sur men det gick fort över. Han lät inte håret växa nåt mer på det bygget. Han blev en bra yrkesman.
Kan vi nöja oss med 21 grader hemma – för klimatets skull? HSB Living Lab undersöker hur smart kommunikation kan göra det svala valet till det självklara valet för både plånboken och planeten.
Forskare vid South China University har utvecklat och undersökt en cementlösning, kallad LC³, kalkstens-kalcinerad lera-cement, som kan minska koldioxidutsläpp och energiförbrukning inom cementindustrin.
Den franske arkitekten Laurent Fournier har gjort sig känd för sitt innovativa arbete med naturliga och lokala material som bambu, kalksten och lera. Han har baserat sitt liv och arbete i Kolkata, Indien, där han sedan 1993 utvecklat en arkitekturstil som både hedrar traditionella byggmetoder och möter moderna krav på hållbarhet och komfort.