MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Drömbetong och överklassynglingar

Betongbruden

Betongbilschaufför som jobbar på Grann Åkeri AB. Jag har kört betong sedan 2014 åt flera olika aktörer både i Stockholm och ute i landet. Mina intressen förutom betong är loppisar, veteranbilar, övergivna platser och i stort sett allt som är gammalt. Jag samlar betong/cementrelaterade saker, allt från reklamprylar till litteratur och bilder, ju äldre desto bättre. Inläggen och texterna i bloggen är mina personliga åsikter.

Åsa ”Betongbruden” Karlström berättar denna vecka om drömbetong och överklassynglingar på Sturecompagniet, när hon återvänder till Stureplan.

Måndag morgon och det första jag får är en rännlossning. Tyvärr var det kallt ute så jag kunde inte ta med mig vatten och spola rännan på plats, det innebär mer påfrestning på kroppen eftersom det är tyngre att spola med högtrycken än den slangen som hör till bilen.

Kommer till kunden i Nacka och där ska det gjutas en bit av ett garagegolv till en parkering som man tidigare hade bilat bort. Det går inte att komma åt överallt med rännan eftersom det är en byggställning i vägen men jag fäller ut rännan och backar till så gott det går. Den förra rännlossningen jag hade bjöd på bedrövlig betong, den här betongen var raka motsatsen och en dröm att jobba med.

Fast jag har faktiskt varit på Sturecompagniet en gång för väldigt längesedan.

Det är såklart mycket roligare att lossa denna betong och när den dessutom är lite mer flytande i konsistensen är det lättare för mig att lägga rätt nivå på en gång så att kunden inte behöver raka så mycket, det känns bra.

Nu fick han jobba en del i alla fall eftersom jag inte kan köra runt hörn men jobbet gick ändå smidigt. När vi är klara kör jag fram en liten bit och så kommer ett par killar och fyller några rullar (hinkar på byggspråk) innan jag kan vika ihop och åka tillbaka till fabriken.

Jag spolar rännan, eller snarare överför skiten och vattnet på mig i stället, och sedan blir det lunch. Efter lunchen får jag ett stammisställe inne i stan, slangpump vid Sturegallerian är uppdraget. Kör in vid svampen och får hjälp av vakterna att backa in till entrén på torget. Närmare den gallerian än så har jag aldrig varit, det är inte riktigt mina “hoods” detta.

Fast jag har faktiskt varit på Sturecompagniet en gång för väldigt längesedan. Då jobbade jag på Huddinge kyrkogård med en trevlig men galen norrländska som påstod att man MÅSTE gå på Sturecompagniet om man är i Stockholm. Nä, det har gått utmärkt hittills sade jag men blev medsläpad dit ändå.

Det var som väntat inte min grej, jag har lite svårt för vattenkammade överklassynglingar med pappas kreditkort men kollegan fick napp och försvann iväg med honom. Inte den roligaste kvällen jag haft men ett kul minne som jag tänker på varenda gång jag är på Stureplan och jobbar.

Läs mer