Mr Murphy älskar betongbranschen!

Den senaste veckan har jag kört en hel del på bedrövligt dåliga vägar och byggen, både kroppen och bilen tar stryk av sådant och igår kom “notan”, huvudvärk och rejält ont i nacke och ena axeln. Trist men jag blir ju dålig ibland så jag åkte till fabriken morgonen efter.

Jag kände mig lite sliten på grund av det så jag frågade fabrikskillarna hur dagen såg ut att bli och får till svar i stil med att “jomen, det kan nog bli en bra dag”, Jag utbrast förskräckt “säg inte så!” för är det nåt man har lärt sig om den här branschen så är det säg för fasen inte nåt om att det ska gå eller har gått bra för då skiter det sig direkt. Mr Murphy (Murphys law) älskar betongbranschen.

Vi hade 75 kubik undervattensgjutning och det var beräknat att vara klart till kanske 13. Det började med att vi kom igång lite sent men sedan flöt det på bra med fin betong och vi lossade på runt en kvart. Min kollega som var tredje bilen innan vi var klara hade pratat med verkaren om hur det gick och på skämt sagt “så då behöver du inte ringa på 50 kubbar då”…

Jag var sista bil och kom dit strax före 13. Vi började lossa och det gick långsamt så jag började ana att det kanske skulle räcka med mitt lass, härligt. Då kalvade formen!
Ungefär 50 kubik betong rann ut i vattnet och de fick börja reparera formen.

Jag hade ju betong kvar i bilen så jag fick avvakta på plats. Till att börja med var det oklart om de skulle återuppta gjutningen men sedan kom beskedet att de skulle det och behövde 50 kubik till (kollegans fel anser jag, vad skulle han säga sådär för!).

Då hade alla bilar utom jag spolat för dagen. Man hittade folk som kunde ställa upp och jobba, en kom från en annan fabrik för att hjälpa till. Jag erbjöd mig men behövde inte vilket var bäst med tanke på värken, dagen blev ändå närmare tolv timmar innan jag var klar. Det här är en sak som utmärker sig i vår bransch. Folk kan vara hur arbetsskygga och gnälliga som helst till vardags, men när det skiter sig på riktigt finns det alltid folk som ställer upp.

Väntetiden drog ut på tiden och jag fick säga till kunden och fabriken att 16.30 måste jag åka från bygget för att hinna med min dygnsvila, så då åker jag vare sig jag är tom eller inte (vanligtvis gör man inte så men eftersom de ändå skulle ha 50 nya kubik så spelade inte mina två gamla kubik så stor roll. Det blir i stället fabriken man ska till dagen efter som får finna sig i att man kommer lite senare). Efter två timmars väntetid kunde vi ta ett nytt prov på betongen för att se att den fortfarande levde upp till kraven vilket den gjorde. Äntligen!

Vi lossar det sista och jag kan efter tre timmar bege mig från bygget. Då har jag hunnit anklaga fabrikskillen för att han jinxade dagen på morgonen och dessutom fick kollegan sig en skrapa för att han sade det där med femtio kubik. Jargong när den är som bäst!

Jag spolade och kunde åka hemåt medan de andra tappra själarna körde ett par lass till per bil. Vissa dagar är fasen inte roliga och i det här fallet lider jag särskilt med betongarna som höll på att “toppa” det sista på gjutningen och trodde att de strax var klara. På bara ett par sekunder raserades flera timmars arbete och de får börja om. Fyfan, rent ut sagt.