Lidingös lilla bro står färdig

En ny era av förbindelser mellan Stockholm och Lidingö inleddes när Lilla Lidingöbron stod färdig. Med sin eleganta design och smarta konstruktionslösningar har bron blivit ett landmärke, en vital länk för både kollektivtrafik och hållbart resande. Men vägen till den nya bron var lång, kantad av tekniska utmaningar och miljömässiga överväganden.

Den tidigare Gamla Lidingöbron, som invigdes 1925, var en stålbro av fackverkskonstruktion som tjänade staden i nästan ett sekel. Men tidens tand och ökad trafikbelastning gjorde bron alltmer sliten. Inspektioner under tidigt 2000-tal visade att bron hade allvarliga konstruktionsbrister, vilket ledde till beslutet att bygga en ny bro. Frågan var dock hur en ny förbindelse skulle utformas för att både möta moderna krav och smälta in i den känsliga skärgårdsmiljön.

Beslutsprocessen om en ny bro var lång och omfattande. Diskussioner fördes kring alternativa lösningar, inklusive renovering av den gamla bron, men till slut fastställdes att en helt ny konstruktion var det mest hållbara och kostnadseffektiva valet. År 2018 påbörjades byggnationen efter att Implenia Sverige vunnit entreprenaden, medan den brittiska arkitektfirman Knight Architects stod för den estetiska och funktionella utformningen.

(Samtliga foton av Lasse Ohlsson för Knight Architects.)

Knight Architects tog sig an uppdraget med målet att skapa en bro som både är funktionell och visuellt tilltalande. “Vi ville skapa en bro som är en naturlig del av landskapet och som på ett elegant sätt knyter samman stad och skärgård,” säger Martin Knight, grundare av Knight Architects, till tidskriften Bridge Design & Engineering.

Designen bygger på en slank och diskret konstruktion, där låga och breda spann ger bron ett mjukt visuellt uttryck. Den valda materialpaletten, med ljus betong och diskret räckesdesign, minimerar den visuella påverkan samtidigt som den skapar en robust och hållbar lösning.
Lilla Lidingöbron är en 750 meter lång spännarmerad betongbro med 15 spann och 16 bropelare. För att skapa en stabil grund i det vattenrika området drevs 198 stålpålar, med en diameter på 800 millimeter, ner till ett djup av 40 meter för att nå berggrunden.

En viktig del av byggprocessen var att minska klimatpåverkan. Därför testades och implementerades alternativa betongrecept där delar av cementen ersattes med masugnsslagg (GGBS), vilket minskar koldioxidutsläppen vid produktionen. På landanslutningen vid Ropsten byggdes ett temporärt påldäck för Lidingöbanan, där hela 50 procent av cementen ersattes med slagg. För det permanenta påldäcket användes en blandning där 20 procent av cementen byttes ut.

Den primära betongleverantören för projektet var Swerock, som tillsammans med Sweco och Peab genomförde tester för att säkerställa kvalitet och hållbarhet. Bron har en total bredd på cirka 16 meter, där 7,4 meter är reserverade för gång-, cykel- och mopedtrafik, medan 8 meter används för spårvägstrafik.

Vid rivningen av den gamla bron ställdes höga miljökrav. Totalt återvanns cirka 3 000 ton stål, som transporterades till Celsa Nordics stålverk i Mo i Rana, Norge, där det smältes ner och återanvändes i nya konstruktioner.