Professor Johan Silfwerbrand sammanfattar.
Det 24:e Nordic Concrete Research Symposium arrangerades den 16-19 augusti på 50-årsjubilderande Garnisonen i Stockholm. Konferensen skulle egentligen ha ägt rum i norska Sandefjord 2020 men sköts upp två gånger på grund av pandemin. Man märkte redan från uppstarten under registreringen på tisdag kväll att behovet av att träffas och mingla efter två års förvisning till datorskärmarna är mycket stort. Totalt hade vi över 140 anmälda deltagare vilket är i partiet med finska Tavastehus 2011 och Reykjavik 2014 men fler än Bålsta 2008 och Aarhus 2017. Intresset för betong och forskning kring betong är fortsatt starkt i Norden och på Garnisonen presenterades drygt 80 bidrag på totalt 16 sessioner.
Först ut av föredragshållarna var Satu Huuhka, Tammerfors universitet, som berättade om det stora och spännande EU-projektet Recreate som handlar om demontering av förtillverkade betonghus och återanvändning av betongelementen i nya byggnader. KTH är en aktiv nod i projektet och har under sommaren tillsammans med Helsingsborgshem genomfört ett lyckat demonstrationsprojekt i samband med bostadsmässan H22. Genom att återanvända betongelement och en frilagd, äldre betongplatta kunde man, enligt Erik Stenberg (KTH), spara över 90 procent av CO2-utsläppen.
Den andra nyckelföreläsningen hölls av Karin Comstedt Webb, ny vice vd vid Heidelbergcement Sverige. Hon berättade om hur Cementa och dess norska systerbolag Norcem arbetar med hållbarhetsfrågorna. Intressantast är naturligtvis satsningarna på infångning av koldioxid vid cementfabriken (Carbon Capture Storage, CCS). Norcems anläggning i Brevik kommer att förses med CCS inom två år medan Cementa planerar en sådan anläggning på Slite-fabriken 2030. CCS-anläggningen i Slite kommer att bli mer effektiv än den norska men genomförandet kräver att Cementa får ett nytt täkttillstånd som sträcker sig en bit längre än 2030.
Bland de 82 bidragen kan man se en del trender om man jämför med tidigare symposier. Hållfasthet dominerar inte enbart bidrag kring grön betong och beständighet utan är många gånger ett viktigt inslag också i forskningsprojekt om konstruktion och underhåll. Forskningen om betongkonstruktioner har successivt ökat igen efter en vågdal för 20 år sedan. Däremot har forskningen om specialämnen som högpresterande betong och självkompakterande betong minskat kraftigt (denna gång enbart varsitt bidrag). Om man vill kan man tolka det som att dessa båda betongtyper nu är etablerade grenar på betongträdet och därför inte längre behöver några ytterligare forskningsinsatser.
Vad är då nytt sedan sist (Aalborg 2017)? Tre föredrag handlade om 3D-utskrivning av betong. Detta är en spännande teknik som nått mycket längre i flera andra industrigrenar. Att 3D-utskrifter skulle konkurrera ut gjutning och andra produktionsmetoder tror jag är omöjligt. Däremot kan tekniken mycket väl komma att utgöra ett intressant komplement, till exempel för optimering av skivelement och andra tunna konstruktionsdelar eller i kombination med annan modern teknik som självkompakterande betong. Utskriften, filamentet, flödet eller bläcket (”ink”, som amerikanarna säger) kan nämligen styras både vad gäller tjocklek och sammansättningen.
Andra nya tekniker handlar om artificiell intelligens, maskininlärning och övervakning med drönare vilket öppnar nya möjligheter till kontinuerlig tillståndsbedömning av broar och andra konstruktioner.
Är det något område som saknas bland dem som är föremål för den nordiska betongforskningen? Det finns säkert flera men det jag i synnerhet saknar är forskning om anpassning till klimatförändringen. Ett stort antal projekt handlar om hur vi kan minska betongens påverkan på klimatförändringen men inget presenterat projekt handlade om hur vi kan anpassa den byggda miljön till klimatförändringen som till viss grad tyvärr torde vara oundviklig. Men betongen har stora möjligheter att bidra till anpassning.
Exempel är vallar och andra översvämningsskydd för strandnära bebyggelse, ombyggnad av betongdammar för högre vattenflöden, vattengenomsläppliga markbeläggningar i städer och konstruktioner som tål större vindlaster, mer nederbörd och fler bränder. NCR-symposiet domineras av doktorandprojekt. Från initiering över genomförande till implementering kan det ta 5-10 år. Till 2030 – som är året för mång klimatmål – är det bara åtta år. Det är därför synnerligen hög tid att starta ett större antal doktorandprojekt med anpassning i rubriken.
Industrihampa ger byggbranschen positiv klimatskjuts. Snart pumpas koldioxidbindande byggisolering ut från det snabbväxande bolaget Ekolution i Staffanstorp.
Kan vi nöja oss med 21 grader hemma – för klimatets skull? HSB Living Lab undersöker hur smart kommunikation kan göra det svala valet till det självklara valet för både plånboken och planeten.
Forskare vid South China University har utvecklat och undersökt en cementlösning, kallad LC³, kalkstens-kalcinerad lera-cement, som kan minska koldioxidutsläpp och energiförbrukning inom cementindustrin.