Granskat: Stålfiber kontra syntetfiber

-Stålfiberarmering har funnits länge och det har forskats mycket om det, ända sedan 1980-talet. Men för plastfiber, eller för dessa så kallade polymerfibrer, finns inga utförandestandarder eller särskilt utvecklade konstruktionsstandarder, säger Jerry Hedebratt, vd på Structicon och ordförande i en av SIS tekniska kommittéer, TK 556 (Betongkonstruktioner).

Han berättar vidare:
-Inom projektteam 3 inom NEN och CEN:s Mandate M515 där jag arbetat med att ta fram fem nya annex till nästa generation Eurokoder (och inom CEN/TC250/SC2/WG1/WG102 Stålfiberarmerade betongkonstruktioner) har alla andra material än stål för fibrer i betong uteslutits på grund av att det finns för lite forskning.

Ett stort problem är att en del aktörer använder samma beräkningsmodeller som för stålfiber.

– Det är ovetenskapligt, det finns inga sätt att teoretiskt göra beräkningar på plastfiber, säger Jerry Hedebratt.

Han tycker att marknaden blir som ett experimentbord. Man borde i stället låta KTH eller LTU testa och ta fram beräkningsmodeller för strukturella plastfiber.

-Plastfiber är lätta och flyter upp till ytan, vilket gör att det kan vara helt oarmerat i botten. De skador med plastfiberarmering som jag ser är samma som för helt oarmerade golv, säger Jerry Hedebratt.

-Plastfiber kan vara ett effektivt tillskott för att motverka plastiska krympsprickor i betong. Däremot är de inte avsedda för att bära strukturella laster, säger Kristian Gustafsson, vd på Guscorp Projektledning AB

Han menar att det är lite av vilda västen där ute och det finns många aktörer med olika idéer och lösningar, men att det är viktigt att utgå från de svenska standarder som finns.

-I Sverige har vi tydliga regelverk att luta oss mot och det är viktigt att de följs. Annars finns risk för katastrofala påföljder. Byggherrarna behöver stöd av sakkunniga som kan säkerställa att konstruktionerna verkligen uppfyller kraven, säger Kristian Gustafsson.

Marcus Svensson, vd på Nordic Concrete, har gjutit många kubikmeter med stålfiber.

-Vi använder polypropulen, så kallat änglahår, det fungerar mot plastiska sprickor. Men strukturella plastfibrer håller inte i längden, de töjer sig tills de går av.

En av de större golvaktörerna i Sverige är Linotol, där är Conny Gustavsson en av de mest erfarna.

– Vi använder 100 procent stålfiber, vi vill att våra jobb ska kunna beräknas efter svensk standard. Så just nu blir inte samtalen med plastfibersäljarna särskilt långa.
Han tycker att många av kunderna inte vet skillnaden, de ser på främst på priset.
-Ett stålfiberarmerat golv är dyrare. Men ett industrigolv kanske belastas med truckar som kör över golvet 3 000 gånger per dygn, då kan inte golvet ha för stora sprickor. Med stålfiber blir det 0,2-0,4 millimeters sprickor, det känns inte ens i någon truck, säger Conny Gustavsson.

I en handledning från tillverkaren Bekaert jämförs tekniska egenskaper hos stålfiber och syntetfiber för användning i armerad betong. Enligt den har stålfiber generellt högre draghållfasthet (350–3000 MPa jämfört med 200–800 MPa för makrosyntetfiber) och högre elasticitetsmodul (200 GPa jämfört med 3–12 GPa). Det gör att stålfiber bibehåller sin form och funktion även vid höga temperaturer, enligt tillverkaren. Syntetfiber tappar däremot prestanda redan vid cirka 30 °C, vilket enligt rapporten kan påverka konstruktionens bärförmåga vid normala förhållanden.

En annan aspekt som lyfts är långtidsegenskaper under belastning. Tester som redovisas visar större deformation över tid (s.k. kryp) i betong förstärkt med syntetfiber. Detta sägs kunna leda till oförutsett brott och försämrad funktion i bärande konstruktioner.

Ur ett miljöperspektiv pekar rapporten på att stålfiberförstärkt betong går att återvinna – genom magnetisk separation – medan syntetiska fiber inte går att separera från betongen.