Klimatpåverkan kan minska med 70 procent

Ett konkret exempel är utvecklingen av Masthuggskajen i Göteborg, där det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling planerar ett underjordiskt parkeringsgarage tillsammans med Skanska. Projektet har fungerat som pilot inom det Vinnova-finansierade Betcrete 3.0, under ledning av RISE.

– Vi kunde visa att det var möjligt att nå så mycket som upp till 70 procents reduktion om vi hade använt alla till buds stående möjligheter, även om den nivån i dag är svår att fullt ut räkna hem ekonomiskt, säger Stefan Uppenberg, hållbarhetsexpert på WSP.

Genom att ersätta delar av klinkern med alternativa bindemedel, masugnsslagg, flygaska, vulkanaska eller restprodukter från mineralindustrin, kan klimatpåverkan minska med upp till cirka 50 procent jämfört med traditionell Portlandcementbaserad betong.

Inom Betcrete 3.0 har fullskaliga tester genomförts med bindemedel från bland andra Heidelberg Materials Cement Sverige, Schwenk Sverige, Boliden och Strängbetong. Enligt projektet uppfyller flera av recepten krav på hållfasthet och beständighet även för mer krävande infrastrukturkonstruktioner.

Utöver alternativa bindemedel är koldioxidinfångning (CCS) vid cementproduktion en faktor som kan minska utsläppen ytterligare. Här ligger exempelvis Heidelberg Materials långt framme med planer på storskalig infångning vid Slitefabriken på Gotland. Den typen av åtgärder påverkar dock hela värdekedjan och är beroende av nationella styrmedel och investeringar i transport och lagring.

En mer lågmäld men i praktiken avgörande fråga i Masthuggskajen gällde exponeringsklasser enligt standarden SS-EN 206. I många projekt specificeras höga krav ”för säkerhets skull”. Det leder i sin tur till högre cementhalter och därmed högre klimatpåverkan.

I pilotprojektet gjordes en systematisk genomgång av faktiska frost- och saltsituationer med stöd av RISE. Resultatet blev att vissa krav kunde justeras ned utan att äventyra funktion eller livslängd.

– De här nivåerna är ofta onödigt höga. Det krävs expertstöd och en strukturerad checklista för att våga frångå standardantaganden, säger Stefan Uppenberg.

Detta illustrerar en bredare systemfråga: klimatoptimering handlar inte enbart om nya produkter, utan om projekteringskultur och ansvarsfördelning.

Tre pelare i kravställningen
Tillsammans med Upphandlingsmyndigheten har projektet arbetat fram kriterier för klimatoptimerad betonganvändning. De bygger på tre huvudprinciper:

1. Resurseffektiv utformning – minsta möjliga materialåtgång genom optimerad dimensionering.
2. Rätt betong på rätt plats – differentierade betongkvaliteter och exponeringsklasser.
3. Klimatförbättrad betong – aktivt val av betong med lägre klimatpåverkan.

Kriterierna testades praktiskt i Masthuggskajen och är nu föremål för vidare granskning inför publicering.

En återkommande slutsats är att klimatoptimering måste in i systemhandlingsskedet. När bygghandlingarna tas fram är de stora vägvalen redan gjorda.

Det kräver att beställaren:

• avsätter tid och budget för alternativa lösningar,
• begär flera genomarbetade scenarier (standard, förbättrat, maximerat),
• accepterar att vissa alternativ kan innebära en merkostnad.

I praktiken innebär det också att stora offentliga aktörer – exempelvis Trafikverket – behöver ta tydlig ställning i sina upphandlingar. Utan efterfrågan riskerar investeringar i lågkoldioxidcement och CCS att sakna avsättning.

Att nå 70 procents reduktion är i dag ett tekniskt scenario snarare än ett normalläge. Kombinationen av kraftigt reducerad klinkerhalt, optimerad dimensionering, justerade exponeringsklasser och cementproduktion med CCS kan ge stora utslag i klimatkalkylen. Men merkostnader, osäkerheter kring standarder och brist på etablerade arbetssätt bromsar.

Utvecklingen går snabbt, men branschens strukturer förändras långsammare. Den avgörande frågan är därför inte enbart teknisk, utan institutionell: vem vågar ställa kraven först?