Från skrotbåt till cement

Sedan 1960-talet har glasfiberarmerad plast, eller GRP, varit standardmaterialet för fritidsbåtar. Det är hållbart, lätt och underhållsfritt – men också nästintill omöjligt att återvinna på traditionellt sätt. Till skillnad från metallbåtar kan plastskroven inte smältas ner, och många båtar lämnas därför att förfalla på land eller dumpas i hav och skog.

Enligt Europeiska båtförbundet blir omkring 80 000 båtar i Europa uttjänta varje år, men färre än en tiondel återvinns. Problemet är särskilt synligt i båttäta länder som Sverige och Finland, där gamla båtar blivit ett växande miljö- och avfallsproblem.

I Finland har återvinningsföretaget Kuusakoski utvecklat en lösning som binder samman båtindustrin, avfallshanteringen och cementproduktionen. I Hyvinge, norr om Helsingfors, har företaget byggt Nordens första industriella anläggning för att återvinna kompositmaterial, däribland uttjänta båtar.

Båtskroven samlas in, krossas till små partiklar och bearbetas innan de levereras vidare till cementindustrin. I cementugnarna används de återvunna materialen i två syften: glasfibrerna ersätter kalksten, som annars bryts i stenbrott, och plasten fungerar som bränsle och ersätter fossila energikällor som kol eller olja.

Kombinationen innebär att både råmaterial och energi till cementproduktionen kan delvis ersättas av återvunnet båtskrot, med avsevärt minskade klimatutsläpp som följd.

Det är viktigt att understryka att dessa återvunna material inte blandas direkt i betongen, utan används i det föregående skedet där klinker – den huvudsakliga beståndsdelen i cement – bränns i över 1 400 graders värme. I denna process förbränns alla organiska ämnen, vilket innebär att det färdiga cementet som används i betong är kemiskt identiskt med konventionellt cement. Den stora skillnaden ligger i klimatavtrycket.

Kuusakoskis modell representerar en ny form av cirkulär ekonomi, där det som tidigare betraktades som svårhanterligt avfall blir en värdefull resurs. Båtindustrin får en slutpunkt för sitt material, återvinningssektorn får en ny affärsmodell och cementindustrin får en klimatsmart råvarukälla. Och efterfrågan finns – inte minst från EU:s håll, där den gröna given driver på utvecklingen mot återvunnet innehåll och minskade utsläpp i byggsektorn, som globalt står för omkring åtta procent av världens totala koldioxidutsläpp.

För att underlätta processen erbjuder Kuusakoski även hämtning av uttjänta båtar. Mindre båtar under sex meter kan ofta lämnas in kostnadsfritt på särskilda mottagningsstationer, medan större båtar kan hämtas mot en avgift som beror på båtens skick och plats. Syftet är att sänka tröskeln för båtägare att bli av med gamla skrov på ett miljövänligt sätt, och samtidigt säkerställa ett jämnt flöde av material till återvinningsanläggningen.

I Sverige finns ännu ingen motsvarande industriell infrastruktur, även om myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten har avsatt resurser till att samla in skrotbåtar. De flesta av dessa båtar går dock fortfarande till förbränning eller deponi.