Timbro: ”Planmonopolet hindrar byggandet”

Tankesmedjan Timbro har för andra gången tagit tempen på byggandet i Sverige. I rapporten Timbros Byggindex rankas Sveriges kommuner baserat på hur mycket som byggs. Teorin bakom rapporten är att höga bostadspriser borde leda till ett ökat byggande. Och tvärt om: är priserna på mark och bostäder låga bör investeringar i nytt byggande vara lägre.

Baserat på denna kalkyl är kommunerna Danderyd, Stockholm och Lidingö sämst enligt Timbros ranking. Där är priserna höga, men byggandet lågt. Tvärt om rankar Knivsta, Nykvarn och Upplands-bro, där byggandet verkar gå bättre än index skulle motivera.

– En huvudfråga är varför det inte byggs mer. Det kan bero på brist på mark eller på att det inte finns en politisk vilja att bygga mer. Eftersom vi vet att det finns mark att bygga på så handlar det om en politisk ovilja, säger rapportens författare Fredrik Kopsch på Timbro. Utöver att vara chefsekonom på Timbro är han även docent i fastighetsekonomi.

Han ser – minst – två politiska problem: dels att politiker redan idag väljer att nyttja regelverket för att hindra nybyggnation, dels att regelverket i sig ger det mandatet till de kommunala politikerna.

– På lokal nivå finns det ofta starka krafter för att hindra nya byggen. Och inte minst gäller det i kommuner med många högutbildade, såsom i Stockholm och närliggande kommuner.

– Det finns kommunpolitiker som helt tydligt sagt att ”vi har byggt klart”. Det ger såklart inte utrymme för ett ökat byggande, säger han.

Hans förslag till att öka byggandet är att reformera det system som skapar problemen. I Timbros förslag handlar det om det kommunala planmonopolet. I rapporten formuleras det så här: ”planprocessen behöver förändras för att säkerställa att långa ledtider med framställande av detaljplaner inte hindrar bostadsbyggande i onödan”.

– Vi har tidigare föreslagit att planmonopolet ska tas bort, säger Fredrik Kopsch.

I rapporten som nu presenterats finns tre förslag som inte är lika långtgående: privat initiativrätt i planering, påskyndad process i bebyggda områden samt undantag från detaljplan under särskilda omständigheter.

– Tyvärr är väl frågor av det här slaget ingen valvinnare. Tvärt om finns det ofta ett starkt tryck från den egna kommunen om att slå vakt om det redan bebyggda.

Planmonopolet återkommer regelbundet i debatten om byggandet. Men att reformera det kan innebära en hel del utmaningar, menar Fredrik Warnquist, universitetsadjunkt vid Lunds Universitet.

– Det är angeläget att hela systemet hänger ihop. Planmonopolet är ingen isolerad fråga, utan måste hänga ihop med planeringen av exempelvis skolor, vård, VA-system och stadsutveckling, säger han.

Han håller med om att många kommuner tenderar att säga nej till nybyggnation. Staten har liten möjlighet att påverka kommunerna, en maktfördelning som kommunpolitiker gärna vill behålla. Men det har hänt att staten ingripit, även om det är ovanligt. Det hände exempelvis vid LKAB:s expansion i Kiruna.

– Kommunerna sitter med ansvaret för en mängd andra frågor. Kommunen är idag lite som en målvakt av just det skälet.

Eftersom de olika frågorna hänger samman och eftersom det rör sig om ganska stora ansvarsområden skulle ett borttagande av planmonopolet bli väldigt jobbigt.

– Jag tror att politiken drar sig för detta, just eftersom det riskerar att bli väldigt stort och komplicerat utredningsarbete, säger han.