Riksarkitekten vill se mer återbruk

Sedan i oktober har Boverket en ny riksarkitekt: Lennart Andersson. Med en bakgrund som utbildad landskapsarkitekt och med en tidigare roll på Trafikverket som regional direktör och som chefsarkitekt på Vägverket har han god förståelse för både myndighetsuppdraget och för det nationella perspektivet. När utveckling och nytänkande kommer på tal lyfter han återbruk och cirularitet.

– Jag tror att den lågkonjunktur vi har just nu för byggbranschen är ett utmärkt tillfälle att också utmana de arbetssätt och metoder vi är vana vid. Inte minst tror jag att återbruk och cirkularitet skulle kunna utvecklas ännu mer, säger Lennart Andersson.

Hans utgångspunkt är att vi måste bli bättre på att ta hand om det vi en gång har byggt, och i mindre utsträckning fokusera på att bygga nytt. Och om vi kommer att vara mer försiktiga med hur mycket vi bygger behöver vi också tänka annorlunda kring funktionen i befintliga hus och byggnader.

– Förr kunde man bygga ett hus med en funktion som skulle gälla hela byggnadens livslängd. Jag tror vi behöver hitta flera funktioner som också kan förändras över tid, där en och samma byggnad har helt olika uppgifter och användningsområden beroende på behov och tid, säger han.

Arkitekten har en viktig roll i både formgivning och arbetsprocessen för att detta ska bli verklighet.

– Just nu tror jag det är viktigt att bygga kunskap och utveckla arbetsmetoder kring hur vi kan gå mer från ett linjärt byggande till ett cirkulärt byggande med betydande inslag av återbruk. Arkitekten kan ta initiativ och hittar en roll där såväl frågorna om gestaltning som materialåtervinning tas om hand.

Han nämner materialhantering som en specifik fråga, där material som ska återanvändas behöver lagras och omhändertas – en fråga som bland annat kan kräva utrymme och logistik.

Hans bakgrund från Trafikverket innebär inte att han har alla lösningar och att han bär med sig en verktygslåda för innovation och kreativitet i byggandet.

– Även Trafikverket och andra aktörer inom infrastrukturområdet jobbar på ganska traditionella sätt. Samtidigt borde det finnas väldigt mycket mer att göra. Mängden fel och brister i det vi bygger idag ger tydliga signaler på detta, säger han.

Han refererar till utredningar från bland annat Boverket som visat att fel, brister och skador i byggbranschen ger extra kostnader på över 100 miljarder kronor årligen.

De nya byggregler som just nu håller på att sjösättas ser han som ett försök att våga testa nya vägar. Kritiken, inte minst från många arkitekter och från Sveriges Arkitekter har varit ganska hård.

– Debatten har varit lite väl ensidig. Jag vill ge de nya reglerna en chans. Vi på Boverket följer utvecklingen noga och sedan får vi justera och anpassa om det behövs.

Hans roll har funnits några år, men har nyligen ändrat karaktär och form något. Rollen som riksarkitekt tillkom under en tidigare regering, medan den nuvarande regeringen har en delvis annan politik på området.

– Det är inte konstigt att varje regering vill sätta sin prägel på politikområdet. Nu har vi en ny stadsutvecklingspolitik på plats, som jag hoppas och tror att även arkitektbranschen engagerar sig i.

Den nya politiken lyfter fram tre målbilder för politiken: levande städer, trygga städer samt robusta städer.

– Det handlar om att skapa städer och samhällen där man vill vistas, där det som är trasigt lagas, där människor och verksamheter möts. Men det handlar också om beredskapsfrågor och klimatanpassning, säger han.

Även om agendan är ny finns det stor igenkänning från den tidigare politiken.

– En större skillnad är kanske att den förra politiska agendan sattes i en tid av god byggkonjunktur. Idag har vi ett betydligt kärvare klimat för byggandet i stort.

Boverket ska bidra till att skapa förutsättningar och sätta ramar för byggsektorn. Lennart Andersson är överlag mycket imponerad av den kompetens och förmåga som han har runt sig, på Boverket och i branschen i stort. Är det någon brist han ser är det hur den större, nationella planeringen, fungerar. Eller snarare: hur den inte finns alls.

– Vi är ett av få länder i västvärlden som saknar en nationell sektorsövergripande planering. Varje kommun eller myndighet som bidrar till den byggda miljön gör ett gott jobb inom sina ramar, men det finns brister i den nationella samordningen mellan olika aktörer. Den funktionen tror jag skulle behöva utvecklas, säger han.