Revideringen av ABK rymmer fler utmaningar än många tror

Revideringen av standardavtalen AB 04 och ABT 06 har pågått sedan hösten 2016 och ännu har inga nya avtal lanserats. Det har i sin tur gjort att en motsvarande, och minst lika välbehövlig, revidering av ABK 09 låter vänta på sig. När revideringen av ABK väl inleds har det på sina håll uttryckts förhoppningar om att arbetet ska gå relativt snabbt och effektivt. Detta dels eftersom Byggandets Kontraktskommitté, BKK, kan dra nytta av erfarenheterna från revideringen av AB och ABT, men främst eftersom ABK 09 innehåller färre bestämmelser än sina entreprenadrättsliga motsvarigheter.

Även jag hoppas naturligtvis att vi ska slippa vänta onödigt länge på ett uppfräschat ABK, men är verkligen antalet bestämmelser avgörande för hur tidskrävande ABK-revideringen kommer att bli? Det är jag inte övertygad om.

För det första har det skett en enorm teknisk utveckling de senaste 10-15 åren som inte beaktas i nuvarande ABK. Sannolikheten är därför stor att helt nya bestämmelser kommer att behöva införas, till exempel rörande digitala modeller. För det andra finns det befintliga bestämmelser som må vara små sett till antal ord, men som ändå riskerar att skapa stor friktion vid förhandlingarna. Bestämmelsen om så kallade årsomsättningsrabatter i AB och ABT kan tjäna som ett utmärkt exempel. När den korta raden i AB och ABT fördes på tal blev det i princip tvärnit i förhandlingarna. Jag föreställer mig att regleringen av äganderätten och nyttjanderätten mycket väl skulle kunna bli en liknande bromskloss när ABK 09 ska revideras.

I ABK 09 kapitel 7 finns bestämmelser om att konsulten har äganderätten till uppdragsresultatet medan beställaren har en nyttjanderätt som är begränsad till ändamålet med uppdraget, förutsatt att parterna inte har avtalat om något annat. Regleringen vilar på den upphovsrättsliga lagstiftningens utgångspunkter, nämligen att den som har skapat ett tillräckligt originellt och särpräglat verk, till exempel en ritning av en byggnad, har en ensamrätt att förfoga över sitt verk.

Ur ett juridiskt perspektiv är ABK 09:s bestämmelser både logiska och rimliga. Men vi lever i en dynamisk verklighet och synen på vad som borde ingå i köpet vid beställning av konsulttjänster har förändrats över tid. I många beställarorganisationer upplevs det numera närmast som en självklarhet att den som betalar för att ritningar ska tas fram också blir ägare till dem utan extra kostnad. Annorlunda uttryckt tillmäts de immateriella rättigheterna inte något självständigt ekonomiskt värde.

I linje med detta föreslås regelbundet också avtalsvillkor som ger beställaren fullständig och oinskränkt äganderätt till uppdragsresultatet, utan att någon ytterligare ersättning betalas till konsulten. Konsultsidan har ibland vidhållit sin rätt, men oftare fallit till föga för beställarsidans krav. Därmed inte sagt att konsulterna som kollektiv har övergett sin syn på vad som är ”rätt”, men marknadens uppfattning om saken är inte längre självklar.

Under det kommande revideringsarbetet behöver man därför ta ställning till den principiella frågan: ska ABK även fortsättningsvis vila på upphovsrättens grundläggande principer, eller ska den praxis som vuxit fram på marknaden bli den nya utgångspunkten? Det riskerar i sin tur att föra med sig nya frågor om ansvarsfördelning och ersättning som knappast kommer att vara av redaktionell karaktär.

Mot den bakgrunden tror jag att arbetet med att revidera ABK kommer att bli betydligt mer tidskrävande än vad det nuvarande antalet bestämmelser ger sken av.