Rafael Viñoly ger sprickor i samtidsarkitekturen

Arkitekten Rafael Viñoly föddes 1944 i Montevideo, Uruguay, utbildade sig vid University of Buenos Aires och verkade tidigt i Argentina innan han etablerade sig permanent i New York 1979. År 1983 grundade han kontoret Rafael Viñoly Architects, med huvudkontor i New York och kontor på flera kontinenter.

Bland hans tidigare betydande verk märks bland annat Tokyo International Forum (1996), Kimmel Center for the Performing Arts i Philadelphia samt förlängningen av Cleveland Museum of Art.

Hans arkitektur beskrivs ofta som modernistisk i sitt formspråk med raka linjer, tydlig konstruktion, material som glas, stål och betong. Han har också fått kritik för att arkitekturen varit viktigare än tekniken, vilket bland annat de uppmärksammade problemen i 432 Park Avenue belyser.

Rafael Viñoly själv var medveten om sin roll i samtidsarkitekturen. I en intervju i Architectural Digest 2023, strax före sin död, sa han så här (vilket inte går att översätta korrekt till svenska):
”Architecture is not simply an artistic endeavour, or a mere technical or organizational challenge; it is a social practice with a significant impact on the collective environment well beyond the effects of its initial viewing.”

Hans död den 2 mars 2023 vid 78 års ålder markerade slutet på ett omfattande arkitektliv.

Tornet 432 Park Avenue ligger vid hörnet av Park Avenue och East 57th Street i Midtown Manhattan. Rafael Viñolys arkitektoniska koncept för tornet bygger på den perfekta kvadraten – tornet har en planform på cirka 28,5 × 28,5 meter och når en höjd på ca 426 meter. Det ger ett höjd/bredd förhållande på cirka 15:1, vilket gör konstruktionen extremt slank. Fasaden ger ett synligt, väl betonat, ramverk i vitt.

Rafael Viñoly har själv nämnt att fasadens rutor inspirerades av en skräpkorg designad av österrikiske Josef Hoffmann från Wiener Werkstätte.

432 Park Avenue är inte bara en utstickande skyskrapa på Manhattan utan också ett tekniskt specialfall, kan man säga. Tornet har en central kärna i armerad betong – med väggar upp till 76 centimeter tjocka – och en konstruktion av kolumner som från fot till topp minskar från ca 1,5 meter till cirka 50 centimeter. Den regelbundna fasaden består av en serie stora fönsteröppningar på cirka tio kvadratmeter.

Vindbelastning för ett så smalt torn utgjorde en stor utmaning. För att hantera detta installerades bland annat så kallade tuned mass dampers (rörliga motvikter som dämpar svängningar vid vindlaster) mellan våningsplan 86–89.

Materialvalet, betong med vit Portlandcement utan ytterligare ytskikt eller beklädnad, bidrar till byggnadens karaktär som beskrivs som ett stilrent projekt. Samtidigt har just detta materialval och estetiska ambition varit föremål för kritik och diskussion (se separat artikel om fasadproblem).

Reaktionerna på 432 Park Avenue har varit starkt polariserad. Å ena sidan lovordas tornet för sin enkla geometri och förmåga att placera sig som en tydlig siluett mot Manhattans skyline. Å andra sidan har kritiker pekat på byggnadens roll som symbol för global finansiering och bostadsmarknadens elitism. I tidskriften Vanity Fair beskrevs det som ”an architectural emblem of rising inequality”.

Själv sade Rafael Viñoly att “det finns bara två marknader – ultralyx och subventionerat boende” – ett uttalande som fick stor uppmärksamhet.