MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Medarbetarägt var svaret, men är det på gårdagens fråga?

Jannice Johansson Steijner

Jannice Johansson Steijner är arkitekt SAR/MSA och har en bakgrund som vice vd och partner på Tengbom samt som vd på mindre bolag. Idag är hon företagare med fokus på affärsutveckling och förändringsarbete inom kreativa näringar. Hon har ett brett engagemang i branschen, med uppdrag för både Sveriges Arkitekter och Innovationsföretagen samt ett flertal styrelseuppdrag.

När affären ändrar karaktär, är det då självklart att medarbetarna ska äga arkitektbyrån? Det frågar sig Jannice Johansson Steijner i sin andra krönika.

Medarbetarägande har länge varit arkitektbranschens kanske mest självklara form. En modell som säkrar kvalitet, engagemang och oberoende. De som gör jobbet äger företaget. Punkt.

Men det bygger på en förutsättning: att det vi säljer är just vårt arbete.

Den förutsättningen håller på att förändras. Och detta samtidigt som många företag står inför ett successionsarbete i ägarledet, ibland försenade efter flera år av osäkerheter. Under våren har också en annan tanke dykt upp hos mig; vad händer om vi som bransch öppnar upp för ett breddat ägande?

I omställningen som pågår ser vi att värdeskapandet snabbt flyttas bort från den enskilda individens tid. Värde uppstår i system, processer, data och skalbara arbetssätt. Eller i det ansvar vi tar. Det är här den obekväma frågan uppstår: om värdet inte längre primärt skapas av arkitekternas tid, varför är det då självklart att det är just arkitekterna som ska äga?

Ägandet kan ses som lika delar ett strategiskt och ett finansiellt verktyg

Vi ser redan tecken på en förskjutning. Mängden lagarbete i projekten ökar och därmed även kompetensmixen. Och, om vi tror på tesen att arkitektkontoret måste bli lika mycket ett techbolag, då behöver vi fundera på vad vi kan vinna om ägarskapet utvecklas i samma riktning. Arkitektverksamheter växer redan in i teknikkoncerner eller i strukturer med externt ägande.

Men det kan lika gärna vara ett svar på en verklig förändring. Kanske behöver vi börja se ägandet i lika delar som ett strategiskt eller finansiellt verktyg, inte som en identitetsfråga. Olika ägarmixer kan positionera företagens olikheter och styrkor ytterligare.

Det kommer att skava. Olika logiker möts: gestaltning och effektivisering, långsiktighet och skalbarhet, yrkesidentitet och affär.

Men det är inte säkert att skavet är ett problem.

Det innebär inte att arkitekterna ska kliva åt sidan. Men det innebär att de kan överväga att dela ägandet med andra kompetenser som faktiskt är avgörande för framtidens värdeskapande: tech, affär, data. Inte som stödfunktioner utan som medägare. Och i det kan vi kanske också få svaret på den så centrala frågan kring finansiering av förändringen.

Så den verkliga frågan är inte om vi ska fortsätta ha medarbetarägande. Utan om vi är beredda att omdefiniera vilka “medarbetare” som faktiskt behöver vara med och äga för att företaget ska vara relevant, även om tio år.

Läs mer