Konsultansvarsförsäkringen kan ge falsk trygghet

En del av mitt arbete går ut på att granska konsultavtal och belysa risker i dem för mina uppdragsgivare. Det är ofta starten på en dialog om skillnaden mellan konsultansvar och försäkringsskydd. På senare tid har jag insett att många har en övertro på det skydd som konsultansvarsförsäkringen ger.

De flesta konsulter känner till att ABK 09 innehåller en bestämmelse om att konsultens sammanlagda skadeståndsskyldighet för uppdraget är begränsad till 120 prisbasbelopp, om inte annat har avtalats. I år motsvarar det ungefär 7,1 miljoner kronor. Likaså brukar de vara väl införstådda med skyldigheten att ha en konsultansvarsförsäkring med ett försäkringsbelopp som motsvarar det avtalade skadeståndsansvaret.

För att betraktas som kontraktsenlig ska konsultansvarsförsäkringen minst uppfylla de minimivillkor som Byggandets Kontraktskommitté och försäkringsbranschen har enats om, den så kallade basomfattningen. Basomfattningen täcker huvudsakligen konsultens skadeståndsskyldighet gentemot beställaren för sakskada, personskada och ren förmögenhetsskada enligt ABK 09 och enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Många konsulter tolkar detta som att så länge konsultavtalet inte innehåller några avsteg från ABK 09 så finns ett fullgott försäkringsskydd för beställarens alla krav på skadestånd i anledning av uppdraget, förutsatt att skadan ryms inom nämnda beloppsbegränsning.

Det kunde knappast vara mer fel. En konsultansvarsförsäkring med en omfattning enligt basomfattningen innehåller nämligen flera affärskritiska undantag som, om de realiseras, kan bli ekonomiskt förödande för en konsultverksamhet.

Att böter, viten och förseningsrelaterade skadestånd är undantagna kanske du redan hade koll på. Men visste du att även skada på grund av det fula, det hävda och det särskilt garanterade är undantagna?

I beskrivningen av basomfattningen förklaras att försäkringen inte gäller för skada som ”består i att ett objekt eller del därav, i fråga om utformning, material m m fått ett ur utseendesynpunkt inte tilltalande utförande”. Risken för att något blir fult är således inte försäkrad, så länge den avsedda funktionen uppnås.

I beskrivningen anges vidare att försäkringen inte heller gäller för skada som är en följd av att ett konsultavtal hävs. Beställarens hävningsrätt är som utgångspunkt förbehållen väsentliga kontraktsbrott från konsultens sida, men på senare år har det blivit vanligare med avtalsvillkor som medför hävningsrätt även i andra fall. Utbyte av personal utan beställarens medgivande är ett klassiskt exempel. Vid en berättigad hävning ska skadeståndet vara av den storlek att beställaren ekonomiskt försätts i samma läge som om konsultavtalet hade fullgjorts på överenskommet sätt. Normalt inbegriper det kostnader för att en ny konsult ska handlas upp, läsa in sig och färdigställa uppdraget samt förseningsrelaterade merkostnader. Det är enkelt att förstå att beställarens skada i dessa fall kan uppgå till betydande belopp – ett belopp som konsulten därmed måste betala ur egen ficka.

Därtill undantas även skada som endast kan grundas på ”uttrycklig eller underförstådd utfästelse eller garanti”. Här åsyftas specifika åtaganden eller löften om att uppnå vissa resultat, såsom att bygglov kommer att beviljas eller att projektet kommer att genomföras utan fel inom angiven budgetram. Konsekvensen av att en konsult lämnar en sådan utfästelse eller garanti är att beställaren kan kräva skadestånd om åtagandet inte fullgörs eller löftet inte infrias alldeles oavsett om konsulten varit vårdslös eller ej. Ansvaret är med andra ord strikt. Även dessa skador får konsulten alltså själv stå för.

Jag är den första att skriva under på att konsultansvarsförsäkringen fyller en utomordentligt viktig funktion på marknaden, men för den konsult som inte har bekantat sig med undantagen och tagit höjd för dessa i sin budget eller prissättning riskerar försäkringen att bli just det som rubriken antyder: en falsk trygghet.