MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Konstnärlig frihet – en affärsmässig nödvändighet

Olof Philipsson

Olof Philipson är arkitekt SAR/MSA och VD för Gatun Arkitekter samt ordförande för Arkus, arkitektbranschens egen forskningsstiftelse.

Arkitekturen måste värna sin integritet och sin konstnärliga frihet. Det hävdar vår krönikör Olof Philipson, som inte minst ser en koppling till affärsmässigheten.
Vi talar ofta om arkitekten som förändringsledare. Om strategi, affärsutveckling, effektivitet. Men mer sällan talar vi om något som i grunden är avgörande för vår relevans: Den konstnärliga friheten och integriteten. Kanske för att det upplevs som motsatsen till affärsmässighet?

Inom andra konstformer är konstnärlig frihet en självklar utgångspunkt: Ett ideal där verket värderas utifrån sina egna kvaliteter och där principen om armlängds avstånd skyddar det konstnärliga innehållet. I arkitekturen är situationen mer komplex. Vi verkar som konsulter i en reglerad, kapitalintensiv och politiskt påverkad verklighet. Men just därför blir frågan om integritet desto viktigare. Den mest värdefulla konsulten är den som inte bara bekräftar det förväntade. Utan den som tillför nya perspektiv, synliggör konsekvenser och som ser den långsiktiga helheten.

God arkitektur är komplex. Den uppstår i mötet mellan funktion, teknik, ekonomi, ekologi och kultur. Den kräver avvägningar, prioriteringar och en tydlig idé om vad som är viktigt och varför. Att stå för den idén, även när den utmanar kortsiktiga önskemål eller rådande trender, är inte ett avsteg från affären. Det är en förutsättning för att skapa långsiktigt värde. För kunden och samhället.

Den mest värdefulla konsulten är den som inte bara bekräftar det förväntade utan den som tillför nya perspektiv

Men med frihet följer ansvar. Ansvar för helheten i stadsbilden. För de människor som ska leva med resultaten av våra beslut. För resurserna vi använder och de ekosystem vi påverkar. Och för att vår arkitektur inte blir självupptagen, utan relevant.

Här behöver vi också flytta samtalet om arkitektur. Alltför ofta fastnar det i yta och trendiga referenser. Vi måste själva bredda diskussionen. Börja visa på och berätta om vad god arkitektur gör snarare än bara hur den ser ut. Om hur program formas, förhållandet till platsen, rummens funktion över tid, hur byggnader bidrar till ett större sammanhang. Om de avvägningar som ligger bakom och de värden vi försöker skapa. Äga narrativet.

Vi har senaste åren sett ledare som pragmatiskt smickrat för att försöka uppnå sina mål, det har gått sådär. Nu träder ett nytt ledarskikt fram som värnar sin integritet samt pedagogiskt förklarar sin ståndpunkt. De vinner respekt och slår igenom med sin tydlighet.

Det kräver mod att vara tydlig. Konstnärlig frihet i arkitekturen är inte en lyx utan är en affärsmässig nödvändighet. Ett ansvar.

Läs mer