Har vi byggt fast oss i en nej-sägarkultur?

Det är lätt att hitta politiker som pekar på fel: i samhället eller hos andra. Svårare är det att hitta de som har en vision för framtiden. Den spaningen gäller även i USA, där journalisterna Ezra Klein från New York Times och Derek Thompson från The Atlantic har försökt hitta en ny, framåtlutad berättelse, inte minst för det demokratiska partiet. Deras bok ”Abundance”, på svenska blir det ju ”överflöd”, blev resultateten och på köpet en av 2025 års mest omtalade fackböcker i USA.

En bärande tanke i boken är att samhällen mår bra av att de växer: att vi hela tiden får mer att fördela, mer att nyttja. En annan bärande tanke är att vi har svårt att skapa allt det nya på grund av regelverk, ibland gamla och skrivna för en helt annan tid. Regelverken blir konserverande och hindrande för utveckling.

Och byggandet, både av bostäder och av infrastruktur, tas upp som tydliga exempel på hur ett samhälle behöver nytt – men hindras av regelverk och krångliga processer.

Extra tydligt blir exemplet i boken med höghastighetståget mellan San Francisco och Los Angeles – som enligt gamla prognoser skulle varit klart 2020 och kosta 33 miljarder dollar. Nu räknar man med att tåget ska kunna gå mellan Merced och Bakersfield – och att tågen ska kunna börja rulla mellan 2030 och 2033. Prislappen närmar sig 130 miljarder dollar. Krångliga regelverk, politisk osäkerhet, demokratiska processer med markägare och andra intressenter hindrar bygget.

Det har inte saknats kritik mot Ezra Kleins och Derek Thompsons bok. Den bortser från centrala och legitima krav på hållbarhet, säger vissa. Kritiken gäller även bristen på konkreta politiska förslag: boken sveper över stora frågor, utan att sätta ner foten.

Boken är amerikansk, men problematiken är djupt svensk. Vi ser det i planprocesser som tar decennier och i en bygglagstiftning som ofta premierar standardisering framför innovation. Har vi skapat ett system där tryggheten i regelverket blivit en tvångströja för arkitekturen?

Vi gillar självfallet demokrati, inflytande, delaktighet. Men vi vet också allt för väl vad begrepp som ”NIMBY” kan göra med utvecklingen.

Och det är lätt att förstå hur regelverk, trots att de har tillkommit för att skydda viktiga framsteg, också blir ett hinder för nytänkande och innovation.

På det sättet har ”Abundance”, trots sina brister, en hel del att ge även den svenska debatten. Inte för att lyfta behovet av ett överflödssamhälle, något som i värsta fall kunnat bli rent slöseri i en tid när våra resurser är ytterst begränsade. Vad vi snarare behöver är ett överflöd av nyfikenhet, idéer, arbetssätt. Och att det i det också blir än mer fokus på att reparera, återanvända och restaurera.

Jag tror inte minst att vi behöver bli bättre på att våga tänka stort och visionärt. Och vi behöver regelverk som inte hindrar dessa tankar. Den som bara slår vakt om redan inmutade privilegier eller maktpositioner kommer med stor sannolikhet att bli utmanad. Och många gånger även förlora sin position till förmån för den som vill förändra.

Ezra Kleins och Derek Thompsons bok har något att säga till den svenska publiken.