AI, Trump och arkitekten

Arkitektbranschen har påverkats dramatiskt av digitaliseringen. Och mer lär komma, med den snabba framväxten av AI. Allt mer av arkitektens arbete görs med digitala verktyg – och lagras på servrar och i datahallar som ägs och drivs långt från vår egen vardag.

En annan trend, med liknande kraft, är globaliseringen. Öppna gränser, långa och djupa leverantörskedjor, internet och det engelska språket. Allt är drivkrafter och tecken på den globala marknad vi tagit för givet under lång tid.

Med en framväxande nationalism på många håll och inte minst Donald Trump i Vita Huset finns en oro över att denna utveckling kan haverera. Inte minst gäller det globaliseringen, där vi kanske ser en ny ”regionalisering”, men kanske också i flera fall en nationalisering, där gränser och nationella intressen får större betydelse.

Konsekvenserna kan bli långtgående. Dels finns en risk att de digitala produkter och tjänster som vi nyttjat från andra länder, inte minst USA, inte blir tillgängliga på det sätt vi är vana vid. Dels är det ju inte uteslutet att en och annan inte längre vill jobba på en plattform som har sin bas i USA. I vissa fall kanske rent av ledningen för detta bolag aktivt stöttar den sittande presidenten och dennes politik. Det finns tyvärr flera exempel på just det senare avseende de stora plattformsbolagen som vi alla är tungt beroende av idag.

Indirekt finns risken att helt centrala frågor, som ett aktivt hållbarhetsarbete, stannar upp drivet av en politisk agenda hos despotiska världsledare. Det om något borde oroa en samhällsengagerad arkitekt. Donald Trump har redan givit sig på olika AI-system för att de är för ”woke”. Vad händer om han ger sig på träbyggandet eller fjärrvärmesystemen? Kulturkriget är inte långt borta.

Det är lätt att se detta som en dyster och sorglig utveckling. Men det får inte betyda att vi sticker huvudet i sanden.

Arkitektkontorens roll i detta är måhända blygsam. Men vår bransch har ändå ett stort beroende av digitala verktyg, ofta med basen i USA. Det gäller både generella plattformar för kommunikation, kontorsfunktioner och ekonomi men även de för arkitekten så centrala systemen för design och utveckling, exempelvis system från Adobe och Autodesk.

Hur ska ett arkitektkontor, stort som litet, tänka kring detta beroende?

Först: det är långt ifrån någon enkel fråga. Vi är helt beroende av digitala verktyg på väldigt många nivåer. I flera fall finns det knappt några alternativ till de amerikanska.

Men i vissa fall finns det faktiskt tillgängliga lösningar som har sin bas i Europa. Jag utesluter inte alls att fler kommer att vilja byta till verktyg från länder med en protektionistisk agenda. Det går heller inte att utesluta att likande krav kommer från myndigheter och lagstiftare.

På ett likande sätt är det nu mer än någonsin viktigt att ha koll på sin data. Var den lagras, hur den kan användas och spridas. Det är för övrigt något som inte bara har med nationella intressen att göra: det finns rent affärsmässiga skäl att äga sin data oavsett turbulensen i världen.

I en tid av stor osäkerhet och en känsla av omorientering behöver tre ytterligare saker tilläggas.

För det första: dramatiken på den globala scenen är stor, men i praktiken sker förändringarna inte lika fort. De flesta företag vill fortsätta som innan med sina internationella kontakter.

För det andra: vi är många som såg värdet i globaliseringen och internationaliseringen. Att detta har varit – och är – en positiv kraft för samhällets utveckling. Låt oss inte mer än nödvändigt bidra till att den kraften stannar av.

För det tredje: vi har under lång tid i branschen oroat oss över monopolliknande marknader. Om tillfället nu ger möjlighet till att fler plattformar kan stärkas och fler aktörer kan konkurrera är det inte alls av ondo.

Att leta efter alternativ, gärna europeiska, kan vara svaret på flera av dessa frågor. Vi behöver bejaka digitaliseringen, men minska monopolens kraft och säkerställa att både utveckling och data sker med demokrati, öppenhet och hållbarhet i fokus.